Nåja. Nu vet jag faktiskt inte om det är Karin Magnussons sista krönika. Men hon har i alla fall annonserat att hon slutar som kulturchef på Aftonbladet. Men sånt kan nog dröja. Eller inte.
Jag vet att jag har varit kritisk till Karin Magnussons texter, inte bara hennes för den delen, flera val som Aftonbladet kultur har gjort har förvånat mig, irriterat mig. Och då menar jag inte den lilla, lilla öppningen mot populärkultur som har initierats. Den öppningen tycker jag bara borde ha varit större. Dessutom har konstbevakningen blivit ledande. Det menar jag verkligen.
Hursomhelst. Jag vill verkligen rekommendera dem som ramlar in på den här bloggen att läsa den här krönikan av Karin Magnusson. Anlednigen är enkel: Den är rolig och Magnusson visar att hon på ett elegant kan använda sig av samtida kultur för att göra en poäng. Här nämns Woody Allen, Lars Norén, Ingmar Bergman, Arthur Miller, Sopranos, In treatment och Batman. Och det blir inte krystat. Det blir bra.
Hur lyder klyschan nu igen. Det är när man inte har något att förlora som man verkligen kan prestera? Snart börjar Karin Magnusson som debattredaktör på Aftonbladet. Om hon inte redan sitter där. Vad vet jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar