Den här texten återfanns i dag på Orosdi-Backs blogg:
"Anna Odells efterlängtade filmdebut “Återträffen” går just nu på biografer runt om i Sverige. I filmen försöker hon föreställa sig hur klassåterträffen skulle se ut, 20 år efter det att klass 9 c slutade grundskolan, dit hon inte blev bjuden. Feststämningen kommer av sig när konflikter kommer upp till ytan och gamla sanningar ifrågasätts. Under hösten 2014 kommer en bok ut på Orosdi-Back om Anna Odells konst. Boken ingår i serien Svenska illustratörer och konstnärer och texten skrivs av Rikard Ekholm."
HÄR.
Återkommer med mer information.
Visar inlägg med etikett Anna Odell. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Anna Odell. Visa alla inlägg
måndag, december 02, 2013
söndag, oktober 17, 2010
Avslutad MM-debatt ej på nätet UPPDATERAD
Jag förstår att UNT inte lägger ut allt de publicerar på nätet. Vem skulle i så fall betala för tidningen? Men jag hade gärna lagt ut länkar till Cristina Karlstams sista debattlinlägg och min slutreplik i diskussionen om Anna Odells och Lars Vilks uteslutande på Modernautställningen. Än har jag dock inte sett våra inlägg på nätet, och de kommer nog inte. De publicerades i tidningen i fredags. Vad ska man göra?
Här är min slutreplik (även om den blir lite fattig utan Karlstams inlägg):
"Precis. Det är, som Karlstam tror – enkelt. Konstnärer säger ibland något om samhället. Sällan lyckas man dock skaka om. Odell och Vilks är våra viktigaste konstnärer för att de gör just det. Det är en konstnärlig ambition hos dem. Frågor om självmord, vård, rättsväsende och religion är väsentliga för oss alla. Personlig smak har inget med saken att göra.
Odell och Vilks är inte ”estetiskt nyskapande”, skriver Karlstam. Det var länge sedan urvalet till en utställning gjordes efter konstens estetiska egenskaper (färg och form). Även om Odell och Vilks kanske inte är just estetiskt nyskapande, innebär det inte att deras konst blir mindre viktig. Hos dem finns ett seriöst konstperspektiv på bekostnad av fina färger och spännande former. Tack och lov för det."
Jag hade gärna debatterat vidare - inte minst med någon av kuratorerna till Modernautställningen. Det var lite synd, tycker jag, att ingen riktigt ville diskutera uteslutandet av Odell och Vilks. Karlstam hängde upp sig på "event" och "medientresse". Jag menar naturligtvis att detta inte har något med saken att göra, eller så här, blir nobelpriset sämre eller bättre för att det är ett "event". Det är som det är. Nåväl. Nu är det dags att gå vidare mot nya äventyr.
---
HÄR är slutinläggen i debatten.
Här är min slutreplik (även om den blir lite fattig utan Karlstams inlägg):
"Precis. Det är, som Karlstam tror – enkelt. Konstnärer säger ibland något om samhället. Sällan lyckas man dock skaka om. Odell och Vilks är våra viktigaste konstnärer för att de gör just det. Det är en konstnärlig ambition hos dem. Frågor om självmord, vård, rättsväsende och religion är väsentliga för oss alla. Personlig smak har inget med saken att göra.
Odell och Vilks är inte ”estetiskt nyskapande”, skriver Karlstam. Det var länge sedan urvalet till en utställning gjordes efter konstens estetiska egenskaper (färg och form). Även om Odell och Vilks kanske inte är just estetiskt nyskapande, innebär det inte att deras konst blir mindre viktig. Hos dem finns ett seriöst konstperspektiv på bekostnad av fina färger och spännande former. Tack och lov för det."
Jag hade gärna debatterat vidare - inte minst med någon av kuratorerna till Modernautställningen. Det var lite synd, tycker jag, att ingen riktigt ville diskutera uteslutandet av Odell och Vilks. Karlstam hängde upp sig på "event" och "medientresse". Jag menar naturligtvis att detta inte har något med saken att göra, eller så här, blir nobelpriset sämre eller bättre för att det är ett "event". Det är som det är. Nåväl. Nu är det dags att gå vidare mot nya äventyr.
---
HÄR är slutinläggen i debatten.
tisdag, oktober 12, 2010
Jag fortsätter debattera om Modernautställningen
Min ursprungliga debattartikel "Varför tiger Moderna?" (5/10) följdes av en replik, "Uppmärksamhet inte lika med kvalitet", av mångåriga konstkritikern Cristina Karlstam (7/10). Läs den HÄR.
I dagens Upsala Nya Tidning svarar jag henne, "Vad är problemet med medieintresse?". Läs HÄR.
Jag nämner även ett uttalande av Fredrik Liew, som finns HÄR, och en text av Frans Josef Petersson, som finns HÄR.
Marianne Lindberg de Geers kritik återfinns HÄR.
I dagens Upsala Nya Tidning svarar jag henne, "Vad är problemet med medieintresse?". Läs HÄR.
Jag nämner även ett uttalande av Fredrik Liew, som finns HÄR, och en text av Frans Josef Petersson, som finns HÄR.
Marianne Lindberg de Geers kritik återfinns HÄR.
tisdag, oktober 05, 2010
Debattartikel om Modernautställningen
HÄR finns min debattartikel om Modernautställningen. Artikeln heter "Varför tiger Moderna om Odell och Vilks?" Jag tycker att museet borde ha bjudit in Anna Odell och Lars Vilks till utställningen.
söndag, maj 16, 2010
Kommentar: Vilks i Uppsala
Under höstterminen, 2009, bjöd jag in Anna Odell så att hon kunde visa sin omdebatterade konstfilm, ”Okänd, kvinna 2009-349701” och berätta om den. Jag vet att samtida konst är krångligt för gemene man och jag ville ge studenter, anställda och intresserade utanför universitet möjlighet att faktiskt se filmen som alla pratade om vid den här tiden. Det brukar bli bra när man tar del av det man pratar om och Odell var på plats för att berätta och att svara på frågor. Jag tror inte att jag säger för mycket om jag kallar den föreläsningen för en succé. Det var fullsatt och stämningen var engagerad. Anna och jag diskuterade senare på kvällen dagens möte och vi var båda glada över att det hade gått så bra.
Det föll sig därför naturligt att se Odells föreläsning som starten på en rad kommande föreläsningar med tema samtidskonst – hur kan den se ut – vad är samtida konst? Jag är doktorand i estetik vid filosofiska institutionen och sådana frågor är en självklar del av arbetet. Att hålla i offentliga föreläsningar är däremot inget som är en självklar del av varje doktorands tid på universitet, men sådan är jag. Jag vill möjliggöra förståelse för konst även utanför det tämligen slutna seminarierummet. Tidigare har jag arbetat på Moderna Museet som värd och då mött publikens engagerade men ofta osäkra åsikter om konst. Jag har även arbetat både som vanlig reporter och som konstkritiker och har därför – i mina egna ögon – en viss känsla för hur man ska bygga broar mellan spetskunnighet och gemene mans allmänna intresse. Journalistens tillika kritikerns uppgift är delvis att förmedla.
Om Anna Odell var hösten 2009 års mest omtalade konstnär – vem kunde då vara intressant att lyssna till nu, våren 2010. Jag funderade länge, det finns en rad intressanta och viktiga svenska konstnärer. Jag kom att tänka på Lars Vilks eftersom att han sedan många år har varit intressant i mina ögon. Han är filosofie doktor i konstvetenskap, han är mycket intresserad av konstteori och han är aktuell med sitt pågående Nimis-projekt (Ladonien) och givetvis med den mycket omdebatterade bilden på Muhammed. Jag fick tummen upp av de som tar besluten på filosofiska institutionen. Det är inte bara att bjuda in, man måste ha klartecken. Sagt och gjort, Vilks bjöds in och han tackade snabbt ja till att föreläsa om yttrandefrihet och konst. Ett aktuellt och relevant ämne för inte bara filosofer och estetiker utan för oss alla, vill jag mena. Jag räknade med en stor publik.
Alla som följer den här bloggen vet förstås vad som hände. Vilks kommer till Uppsala universitet, Ihresalen, han startar sin föreläsning men blir attackerad. Föreläsningen bryts.
Vad ska man då säga om det? Jag citerar Uppsala universitets rektor, Anders Hallberg: ”Det är universitets uppgift att diskutera och debattera olika ämnen, även kontroversiella sådana. Det är därför mycket beklagligt att dagens arrangemang ledde till handgripligheter.”
Vilks föreläsning, under de tio minuter den hann pågå, såg mycket intressant ut. Vilks är konstteoretiskt kunnig, mycket påläst och en engagerad talare. Jag är mycket ledsen att föreläsningen inte kunde genomföras. Det är tråkigt att ett litet fåtal aggressiva med hotmetoder ska kunna styra vad som kan sägas på ett universitet. Så borde det inte få vara, tycker jag, men så var det i tisdags.
Det föll sig därför naturligt att se Odells föreläsning som starten på en rad kommande föreläsningar med tema samtidskonst – hur kan den se ut – vad är samtida konst? Jag är doktorand i estetik vid filosofiska institutionen och sådana frågor är en självklar del av arbetet. Att hålla i offentliga föreläsningar är däremot inget som är en självklar del av varje doktorands tid på universitet, men sådan är jag. Jag vill möjliggöra förståelse för konst även utanför det tämligen slutna seminarierummet. Tidigare har jag arbetat på Moderna Museet som värd och då mött publikens engagerade men ofta osäkra åsikter om konst. Jag har även arbetat både som vanlig reporter och som konstkritiker och har därför – i mina egna ögon – en viss känsla för hur man ska bygga broar mellan spetskunnighet och gemene mans allmänna intresse. Journalistens tillika kritikerns uppgift är delvis att förmedla.
Om Anna Odell var hösten 2009 års mest omtalade konstnär – vem kunde då vara intressant att lyssna till nu, våren 2010. Jag funderade länge, det finns en rad intressanta och viktiga svenska konstnärer. Jag kom att tänka på Lars Vilks eftersom att han sedan många år har varit intressant i mina ögon. Han är filosofie doktor i konstvetenskap, han är mycket intresserad av konstteori och han är aktuell med sitt pågående Nimis-projekt (Ladonien) och givetvis med den mycket omdebatterade bilden på Muhammed. Jag fick tummen upp av de som tar besluten på filosofiska institutionen. Det är inte bara att bjuda in, man måste ha klartecken. Sagt och gjort, Vilks bjöds in och han tackade snabbt ja till att föreläsa om yttrandefrihet och konst. Ett aktuellt och relevant ämne för inte bara filosofer och estetiker utan för oss alla, vill jag mena. Jag räknade med en stor publik.
Alla som följer den här bloggen vet förstås vad som hände. Vilks kommer till Uppsala universitet, Ihresalen, han startar sin föreläsning men blir attackerad. Föreläsningen bryts.
Vad ska man då säga om det? Jag citerar Uppsala universitets rektor, Anders Hallberg: ”Det är universitets uppgift att diskutera och debattera olika ämnen, även kontroversiella sådana. Det är därför mycket beklagligt att dagens arrangemang ledde till handgripligheter.”
Vilks föreläsning, under de tio minuter den hann pågå, såg mycket intressant ut. Vilks är konstteoretiskt kunnig, mycket påläst och en engagerad talare. Jag är mycket ledsen att föreläsningen inte kunde genomföras. Det är tråkigt att ett litet fåtal aggressiva med hotmetoder ska kunna styra vad som kan sägas på ett universitet. Så borde det inte få vara, tycker jag, men så var det i tisdags.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)