I går träffade jag Daniel Birnbaum. Vi tog en kopp kaffe på Centralbadet i Stockholm och pratade om Elaine Sturtevant. Och lite om Deleuze.
I mars öppnar Moderna Museets Sturtevant-utställning. Och eftersom jag skriver om denna konstnär i min kommande avhandling tar jag naturligtvis alla chanser att höra om hennes konst, tankar och liv.
Bara det att Birnbaum tar sig tid att träffas är fantastiskt. Han känner ju Sturtevant och berättade mycket intressanta - och roliga saker om henne. Birnbaum bjöd på en fantastisk historia om hur Arthur Danto under ett cocktailparty reagerar på vad Sturtevant gör. Den historien sparar jag. Den var underbart rolig.
Sedan skildes Birnbaum och jag åt. Någon ringde honom och jag hörde hur de började prata om mat. Vi tog varandra i hand och jag gick därifrån med en massa ny spännande kunskap.
The Razzle Dazzle of Thinking.
Visar inlägg med etikett Sturtevant. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sturtevant. Visa alla inlägg
tisdag, oktober 04, 2011
torsdag, augusti 04, 2011
Kort: Venedigbiennalen 2011
Det finns mycket att säga om årets upplaga av Venedigbiennalen.
Först och främst måste man konstatera att det svenska bidraget var det kanske sämsta någonsin. Oerhört tråkigt både till form och innehåll. Den svenska paviljongen var klart sämst av alla nationella paviljonger. Så. Nu var det sagt.
På det stora hela en lagom biennal. Ganska fin. Ganska snäll. Ganska sinnlig. Ganska konceptuell. I jämförelse med 2009 års biennal står den sig ganska slät. Då var det mer fart, mer udd.
Roligast, mest intressant, var det att se Sturtevants installation. Varför har denna konstnär inte slagit igenom tidigare? Hon har förvisso uppmärksammats ganska mycket i Frankrike och Tyskland de sista tio åren. Men hon har ju varit aktiv sedan tidigt 60-tal! När gör Moderna något med henne?
Återkommer med mer senare.
Först och främst måste man konstatera att det svenska bidraget var det kanske sämsta någonsin. Oerhört tråkigt både till form och innehåll. Den svenska paviljongen var klart sämst av alla nationella paviljonger. Så. Nu var det sagt.
På det stora hela en lagom biennal. Ganska fin. Ganska snäll. Ganska sinnlig. Ganska konceptuell. I jämförelse med 2009 års biennal står den sig ganska slät. Då var det mer fart, mer udd.
Roligast, mest intressant, var det att se Sturtevants installation. Varför har denna konstnär inte slagit igenom tidigare? Hon har förvisso uppmärksammats ganska mycket i Frankrike och Tyskland de sista tio åren. Men hon har ju varit aktiv sedan tidigt 60-tal! När gör Moderna något med henne?
Återkommer med mer senare.
onsdag, juli 20, 2011
Mot Venedig!
På lördag är det avfärd mot Venedig. Känns fantastiskt spännande att återigen ta del av Venedigbiennalen. Jag var där även förra gången, 2009. Då var jag mycket nöjd med mitt besök. Det återstår att se om vistelsen - biennalen - är lika intressant och utmanande även i år.
Särskilt spännande är det för mig att åka i år då Elaine Sturtevant, som är en av huvudfigurerna i mitt pågående avhandlingsarbete, deltar i utställningen. Hon är i år belönad med Guldlejonet för sitt konstnärliga bidrag under sin livstid, som det heter.
Återkommer med rapport.
Särskilt spännande är det för mig att åka i år då Elaine Sturtevant, som är en av huvudfigurerna i mitt pågående avhandlingsarbete, deltar i utställningen. Hon är i år belönad med Guldlejonet för sitt konstnärliga bidrag under sin livstid, som det heter.
Återkommer med rapport.
torsdag, juni 02, 2011
Därför åker jag till Venedig
Jag åker till Venedigbiennalen även den här gången eftersom Elaine Sturtevant hedras, framförallt för att hon deltar i utställningen. Känns viktigt att se och att förstå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)