Säljer som smör ... typ

Trots att det är nästan ett år sedan jag disputerade har två nyligen har hört av sig och undrat om det går att köpa min avhandlingen i Estetik med titeln Identical, But Still Different: On Artistic Appropriation In Visual Art, framlagd vid filosofiska institutionen vid Uppsala universitet. Det går naturligtvis alldeles utmärkt. Den kostar 25 Euro eller 250 kronor.
Klart det är roligt när någon vill läsa.

Estetikprofessorn som hamade i Svenska akademien

Sara Danius, professor i estetik vid Södertörns högskola, sätter sig på stol nummer sju. Svenska akademien har en ny ledamot - och i media spekuleras det redan entusiastiskt (HÄR och HÄR). Kommer hon att bli den första kvinnliga ständiga sekreteraren. Av någon anledning tycks tyckarna tycka att det verkar mer sannolikt att Danius ska bli ständig sekreterare än att Lotta Lotass och Katarina Frostensson ska bli det. Varom denna sekreterarvurm?

Danius var en av de som sökte professuren i Estetik vid Uppsala Universitet. Men hon kom inte med på kortlistan och fick därför inte möjlighet att hålla någon provföreläsning. Man kan undra vad det säger om urvalsprocessen, att en akademiledamot inte kvalar in bland de sista som får provföreläsa, eller man kan vända på det och undra vad det säger om Svenska akademien?

Men någon stor sak av detta ska man inte göra, anser jag. Danius är en mycket begåvad litteraturvetare, och det är naturligtvis därför hon är intressant för Svenska akademien. Det ska bli spännande att följa henne, och ja, naturligtvis kommer hon att bli ständig sekreterare.

Ny professor i Estetik

Estetiken i Uppsala få ny professor: Elisabeth Schellekens-Damann. Hon är från Sverige men är, vad jag vet, helt och hållet skolad i England. Tidigare har Estetiken inte haft någon lärostol, men från och med nu är det inte bara Teoretisk och Praktisk filosofi vid Uppsala Universitets filosofiska institution som har var sin lärostol. Estetiken har en med.

Personligen tror jag att det kommer att bli ett stort lyft för estetiken att Schellekens-Damann kommer till avdelningen. Hon tillträder som lärostolsprofessor 1 januari 2014. Ska bli mycket spännande att se åt vilket håll hon styr kajutan. Säkert åt ett annat håll än den varit på väg tidigare - och det är ju med andra ord alldeles utmärkt.

Disputationen 19 maj, 2012

Sen har vi själva disputationen. Doktorandutbildningens klimax. Examen.

Opponent: Sven-Olov Wallenstein.

Betygskommitté: Annika Wik, Hans Hayden och Frans Svensson.

I publiken kollegor, studenter, familj och vänner.

Wallenstein hade dagen till ära förberett för grillning. Grillning är i sammanhanget ovanligt. Allra oftast är disputationer ganska ljumma. Oftast tycks inget stå på spel och det har visat sig att det då knappast är något tillfälle för meningsstridigheter eller djupare diskussion. Walle ska ha ett stort tack för sitt visade, och är jag säker, genuint menade motstånd.

Det finns så mycket detaljer, så mycket olika infall och motinfall som är värda att ta upp från disputationen. Dessa har på olika plan ett stort värde för mig, inte minst för min fortsatta forskning. Jag är säker på att jag kan återkomma till Wallensteins kritik.

Efter överläggning: unisont godkänd.

En viss del av den kritik jag fick är särskilt intressant då den påminner om den kritik Arthur C. Danto brukar få angående hans primära exempel: är de objekt han diskuterar (Warhols Brillo box kontra brillo boxen i snabbköpet) visuellt identiska eller inte. Det är de ju naturligtvis inte, men det är visuellt identiska för det blotta ögat. Idén, som Danto bygger sitt resonemang på, är att vi, i relation till konstens historia, slås av något mycket ovanligt när vi ser att ett konstobjekt ser ut som ett vardagligt ting. Hur kommer det sig att ett konstobjekt ser ut som en vanlig sak (mere thing), frågar Danto, och vad säger det om konstens identitet, dess väsen och tillstånd?

Min avhandlingsproblematik påminner om Dantos exempel. Men i mitt fall gäller diskussionen inte skillnaden mellan ett vanligt ting och ett konstverk, utan skillnaden mellan två visuellt, gentemot det blotta ögat, identiska konstverk. I likhet med Danto argumenterar jag för att visuellt identiska konstverk skiljer sig åt väsentligt och konceptuellt, och att detta säger något viktigt om konsten och, inte minst, om konstverkets konstitution.

Den kritik Danto ibland stöter på, och som jag också mötte är att det visst finns visuell skillnad mellan de objekt vi talar om. Saken är den att varken Danto eller jag säger att objekten är exakta identiska – utan just identiska mot blotta ögat – eller höggradigt identiska. Min grundtanke är att när vi ser två konstverk som ser nästan exakt likadana ut så tvingas vi att beakta aspekter som ligger utanför objekten, vi kan inte särskilja dem genom att titta på dem, vi måste begripa något som ligger utanför dem, och därigenom får vi en uppfattning om konstverkets konstitution (Läs min avhandling för en djupare diskussion).

Frågan om konstverkets konstitution blir, menar jag, särskilt väsentlig eftersom den väcks i relation till två konstverk (inte ett verk och en kopia och inte ett verk och en förfalskning) som ser likadan ut. För att vi ska nå denna partikulära fråga måste vi se att verken ser likadana ut. Gör vi inte det fortsätter vi istället att diskutera på vilket sätt konstverken skiljer sig åt visuellt och då missar vi den filosofiska diskussionen och vi missar den väsentliga distinktionen vi kan göra mellan två konstverk som ser likadan ut, och då kan vi inte heller säga något om konstverkets unika karaktär, och i förlängningen även vad som konstituerar mening, värde originalitet och så vidare.

Några dagar efter disputationen fick jag mejl från Arthur C. Danto. Han fyller 90 i år. Han skrev: ”I was really impressed with your discussion on my thoughts in your book.”

Jag ska träffa Danto i New York i höst. Det ser jag mycket fram mot.

Doktor Ekholm, det är jag

Jaha. Då var jag klar med doktorandstudierna.
Forskarutbildningen klar.
Disputerad.
Godkänd.
Doktor.
Avfestad.
Nästan utflyttad.

Har så mycket att berätta. Om tiden som doktorand. Om livet, utbildningen, universitetet, människorna, och allt det där.
Det kommer jag att göra, berätta.
Lite här och där, då och då.

Jag börjar med det mejl jag skickade ut till alla på institutionen efter att jag skickat avhandlingen till tryck. Vill dela det.

---

Hej!

Min avhandlingstext går i dag till tryck, och därför skulle jag vilja passa på att tacka för den tid jag har haft på institutionen.

Det har varit fantastiska år. Vilken ynnest att ha fått möjlighet att skriva en avhandling; att få forska om det som intresserar mig allra mest. Ofta har det förvisso varit en kamp, men, åh, så utvecklande (inbillar jag mig) och ofta mycket, mycket roligt och stimulerande.

Ett extra tack till de som med god ton och gott humör bidragit under mitt avhandlingsarbete. Av de jag haft kontakt med under åren vill jag passa på att särskilt nämna Rysiek Sliwinski och min handledare Claes Entzenberg. Om jag inte fått ta deras tid i anspråk och inte smittats av deras engagemang, vet jag inte om jag hade blivit klar med min text.

Alla är naturligtvis varmt välkomna på disputation 19 maj. Opponent: Sven-Olov Wallenstein.

Den som vill ha avhandlingen - säg bara till! (Kommer från tryckeriet om några veckor)

Ett stort tack och på återseende,
Rikard Ekholm

PS. Ser fram mot att - oundvikligen på en viss distans - följa estetikämnets utveckling här i Uppsala. Ämnet har en sådan fantastisk potential. Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att ingen annan gör estetikerns jobb - och det jobbet behövs verkligen för att vi ska förstå den samtida konstens olika arter och avarter.
---

Återkommer med annan matnyttig information om livet som doktorand.
Min avhandling heter: Identical, But Still Different: On Artistic Appropriation in Visual Art.

Slutseminarium i går: Lars O

Slutseminarium i estetik i går. Lars O Ericsson var på plats för att kritisera mitt första utkast till min kommande avhandling.

Lars O presenterade en genomgripande och konstruktiv kritik av min text. Jag kände mig verkligen omhändertagen. Lars O är ju fullständigt ärlig som person och den kritik som kom behövde jag verkligen höra. En fantastisk sak är att han kom med flera verkligen konkreta förslag om vad jag ska betona, dra ner på och i vilket sammanhang jag kan sätta min diskussionen. Det jobb Lars O hade gjort var enastående. Jag har aldrig sett något liknande på universitetet. Bara en sådan sak att han hade sett över och putsat den definition jag har av konstnärlig appropriaiton. Imponerande.

Lars O höll på i lite mer än två timmar, vilket ju är full seminarietid och därför avslutades seminariet när han var klar. Då visade det sig att flera andra seminariedeltagare också hade saker att säga vilket nu innebär att det blir ett extra seminarium om den text som föreligger. Det ser jag mycket fram mot.

Lars O och jag fortsätter att diskutera min text hemma hos honom i nästa vecka.

Det här innebär att jag verkligen kan ta det här som ett avstamp mot att bli klar. Det här var mer än jag kunnat drömma om.

Arbete och åter arbete

En sådan fantastisk - strålande sommar! Där ute.
Jag sitter inne och arbetar med avhandlingen dag och natt. Åja. Men nästan i alla fall.
Utmanande och stundtals riktigt roligt. Men också, naturligtvis, ibland kämpigt.
Så ska det vara, säger de flesta.

En bra nyhet: Det är klart med opponent som ska kritisera mitt sista avhandlingsutkast innan jag gör det sista på avhandlingstexten före disputation.
Återkommer med detaljer.
Jag är mycket stolt och glad att just denna opponent hade tid och möjlighet. Mycket.

Åt rätt håll, tror jag

I nästa vecka deltar jag på en workshop i estetik som hålls vid filosofiska institutionen vid Uppsala universitet. Det ska förhoppningsvis bli spännande. Förra året vid den här tiden hölls en liknande workshop vid institutionen med gäster från de nordiska länderna. Då fick jag positiv och mycket givande kritik av en finsk professor på det föredrag jag höll. Hur det går den här gången är naturligtvis svårt att säga. Ris eller ros? Varken eller? Jag skriver nu på mitt föredrag, om immateriella och materialla egenskaper, vilka jag också diskuterar i min avhandling under arbete.

---

I morgon fredag ska jag även hinna se en utställning, som jag ska skriva om. Jag återkommer med länk.

---

Jag väntar fortfarande på att den intervju jag för mer än en månad sedan gjorde med Daniel Birnbaum ska publiceras. Enligt uppgift ligger den hos någon slags överredaktör och som grädde på moset sägs han vara ledig...nåväl...jag hoppas den publiceras snart. Det är upp till redaktörerna när, men jag ser ändå helst att texter jag skrivit publiceras ganska snabbt, då de ofta bär på en viss aktualitet.

---

Jag fick i dag ett positivt besked från Lars O Ericsson angående arbetet med boken. Jag återkommer om det, när jag har mer att berätta. To be continued...

Deutschlandradio Kultur skriver om mig

HÄR finns några rader om den debatt jag initierat om Modernautställningens exkluderande av Lars Vilks och Anna Odell. Som jag förstår det, togs detta upp i ett radioprogram. Ska se om programmet går att lyssna på via nätet.

"'Niemand mag Vilks so richtig, aber das ist kein Grund, ihn nicht zu zeigen.' Mit diesen Worten springt der schwedische Kritiker Rikard Ekholm dem umstrittenen Künstler bei."

Det har jag alltid sagt: Deutschlandradio har koll.

Lars O berömmer filosofiska institutionen...

...och konstaterar att yttrandefriheten inte har något pris.

Säger ju det - Lars O Ericsson bör skriva mer. Läs HÄR.

Föreläsningen är avklarad - till slut!

Då var det över. Lars Vilks har genomfört sin föreläsning på Uppsala Universitet, ”En uppdaterad version av föredraget: Konsten kan i själva verket inte vara annat än våld, grymhet och orättvisa: Yttrandefriheten och konsten - rondellhunden som konstprojekt.” Det blev ett helt annat slags framträdande än när Vilks senast var på universitet, 11 maj.

Då: Jag hade ingen som helst tanke på att det hela skulle kunna möta något slags allvarligt motstånd. Säkerhetspersonal, polis och andra trodde uppenbarligen inte det heller. Alla vet hur det gick – Vilks blev överfallen och tvingades avsluta sin föreläsning.

Nu: Förberedelserna var helt annorlunda. Universitet var involverat vilket innebar möten med polis och ledning. Vilks kunde börja om – och avsluta sin föreläsning.

Naturligtvis har detta hängt över mig sedan i maj. Det var en stor sak att befinna sig mitt i och även om min sommar var alldeles bra har jag ofta tänkt på det som hände och på arbetet med att kunna genomföra föreläsningen.

Jag är mycket glad att det är över – att jag, universitet – ja samhället – visade att när det verkligen gäller då måste det fungera. Ingen ska på grund av hot och våld bli tvungen att avsluta en föreläsning på ett universitet. Kan man inte tala om sådana här saker på universitet, då kan man inte tala om det någonstans i samhället.

Om Vilks föreläsning finns mycket att säga. Men jag spar mina åsikter om den till en annan gång.

Vilks kommer på retur

Vilks kommer tillbaka till Uppsala universitet och avslutar sin föreläsning om konst och yttrandefrihet. Läs mer HÄR.
Texten nedan har jag skrivit tillsammans med filosofiska institutionens studierektor, Rysiek Sliwinski.
---

Filosofiska institutionen bjöd in Lars Vilks för att föreläsa om konst och yttrandefrihet (11 maj, 2010). Denna fråga är ett viktigt område inom den aktuella estetiska debatten både nationellt och internationellt. Estetik är ett av Filosofiska institutionens forskarämnen. Vilks är konstnär och filosofie doktor i konsthistoria och han bjöds in för att han är mycket kunnig inom området. Vilks lever under dödshot sedan han för några år sedan presenterade en teckning med titeln ”Profeten Mohammed som rondellhund”. Han har visat ett stort teoretiskt och konstnärlig intresse för vad som är möjligt att säga och göra i konstens namn. Det fria ordet är i dag, i ett globalt perspektiv satt under stor press. Det är högst relevant att Uppsala universitet öppnar upp för en diskussion om detta. Föreläsningen är öppen för allmänheten eftersom ämnet är aktuellt och viktigt och inte enbart berör universitetets studenter och anställda. Under föreläsningen kommer Vilks att visa egna och andras teckningar, fotografier och filmer. Dessa exemplifierar temat konst och yttrandefrihet.

Vilks föredrag var tänkt som nummer två i en serie av föreläsningar vars tema är konstens gränser. Serien startade med att filosofiska institutionen bjöd in Anna Odell under hösten 2009 att föreläsa om hennes radikala konstperformance ”Okänd, kvinna 2009-349701” vars innehåll hade lett till omfattande debatt. Odells föreläsning, där hon också visade dokumentation av sin konst, drog stor publik och omnämndes i positiva ordalag i media.

Den föreläsning som Vilks startade gick dock inte att avsluta på grund av att föredragshållaren attackerades under pågående föreläsning. Anledningen till att Vilks återigen är inbjuden är att han ska få möjlighet att avsluta sin föreläsning. Våld och hot ska inte hindra en föredragshållare som besöker Uppsala universitet att genomföra ett föredrag, inte minst då temat är just yttrandefrihet. Naturligtvis kommer åhörare på plats att få möjlighet att ställa kritiska frågor till Vilks, men först efter att han har avslutat sitt föredrag.

Vilks är inbjuden igen

Så här ser pressmeddelandet som jag tillsammans med studierektor Rysiek Sliwinski skrev och skickade ut i dag:

"Lars Vilks föreläsning om yttrandefrihet och konst kunde inte avslutas på grund av att föredragshållaren blev attackerad. Våld och hot ska inte tysta människor på universitet eller på andra håll i samhället. Filosofiska institutionen har därför beslutat att återigen bjuda in Lars Vilks att hålla föreläsningen. Han har accepterat inbjudan.

Under förutsättningen att säkerhetsansvariga på Uppsala universitet i samråd med polisen bedömer att föreläsningen kan genomföras under ordnade former, kommer den att hållas under hösten 2010.

Filosofiska institutionen vid Uppsala universitet"

Jag ringde Lars Vilks och frågade om han var intresserad av att komma tillbaka och avsluta sin föreläsning.
- You bet, svarade han.

Kort uppdatering!

Mycket kan man säga om Lars Vilks och dennes besök på Uppsala universitet, 12 maj. De allra flesta röster i media har naturligtvis insett att Vilks avbrutna föreläsningen är ett allvarligt problem. Jag har svårt att föreställa mig något mer ironiskt och ledsamt än en med tvång avbruten föreläsning med tema yttrandefrihet. Vilks som har god kunskap om konst som ansetts så provocerande att den ibland tystats ned, skulle få möjlighet att föreläsa därom och även svara på frågor om sin egen konst. Det finns all anledning att återkomma till den händelsen och de reaktioner den har väckt.
---

Trots uppståndelsen har jag kunnat koncentrera mig på mitt arbete som doktorand. Jag har lämnat ifrån mig utkast till två kapitel till min avhandling mitt i allt detta och ser nu fram emot respons.
---

Jag har även haft tid att börja arbetet med en bok. Jag känner mig mycket glad över den möjligheten. Jag vet inte hur mycket jag vill avslöja redan nu, men jag kan säga att det handlar om ett mycket viktigt skede inom den svenska konstkritiken. Även detta har jag naturligtvis anledning att återkomma till.
---

Slutligen vill jag berätta att jag i går lyssnade på Sven-Olov Wallensteins länge emotsedda disputation. Jag har sagt det förut och det tål att sägas igen: den mannen har kunskap som få och han förmedlar den på ett oerhört klargörande sätt. Jag tänker till exempel på hans svar, och får man väl säga kritik mot Husserls fenomologi som ventilerades då han fick frågor från betygskommittéen. Strålande!

Kommentar: Vilks i Uppsala

Under höstterminen, 2009, bjöd jag in Anna Odell så att hon kunde visa sin omdebatterade konstfilm, ”Okänd, kvinna 2009-349701” och berätta om den. Jag vet att samtida konst är krångligt för gemene man och jag ville ge studenter, anställda och intresserade utanför universitet möjlighet att faktiskt se filmen som alla pratade om vid den här tiden. Det brukar bli bra när man tar del av det man pratar om och Odell var på plats för att berätta och att svara på frågor. Jag tror inte att jag säger för mycket om jag kallar den föreläsningen för en succé. Det var fullsatt och stämningen var engagerad. Anna och jag diskuterade senare på kvällen dagens möte och vi var båda glada över att det hade gått så bra.

Det föll sig därför naturligt att se Odells föreläsning som starten på en rad kommande föreläsningar med tema samtidskonst – hur kan den se ut – vad är samtida konst? Jag är doktorand i estetik vid filosofiska institutionen och sådana frågor är en självklar del av arbetet. Att hålla i offentliga föreläsningar är däremot inget som är en självklar del av varje doktorands tid på universitet, men sådan är jag. Jag vill möjliggöra förståelse för konst även utanför det tämligen slutna seminarierummet. Tidigare har jag arbetat på Moderna Museet som värd och då mött publikens engagerade men ofta osäkra åsikter om konst. Jag har även arbetat både som vanlig reporter och som konstkritiker och har därför – i mina egna ögon – en viss känsla för hur man ska bygga broar mellan spetskunnighet och gemene mans allmänna intresse. Journalistens tillika kritikerns uppgift är delvis att förmedla.

Om Anna Odell var hösten 2009 års mest omtalade konstnär – vem kunde då vara intressant att lyssna till nu, våren 2010. Jag funderade länge, det finns en rad intressanta och viktiga svenska konstnärer. Jag kom att tänka på Lars Vilks eftersom att han sedan många år har varit intressant i mina ögon. Han är filosofie doktor i konstvetenskap, han är mycket intresserad av konstteori och han är aktuell med sitt pågående Nimis-projekt (Ladonien) och givetvis med den mycket omdebatterade bilden på Muhammed. Jag fick tummen upp av de som tar besluten på filosofiska institutionen. Det är inte bara att bjuda in, man måste ha klartecken. Sagt och gjort, Vilks bjöds in och han tackade snabbt ja till att föreläsa om yttrandefrihet och konst. Ett aktuellt och relevant ämne för inte bara filosofer och estetiker utan för oss alla, vill jag mena. Jag räknade med en stor publik.

Alla som följer den här bloggen vet förstås vad som hände. Vilks kommer till Uppsala universitet, Ihresalen, han startar sin föreläsning men blir attackerad. Föreläsningen bryts.

Vad ska man då säga om det? Jag citerar Uppsala universitets rektor, Anders Hallberg: ”Det är universitets uppgift att diskutera och debattera olika ämnen, även kontroversiella sådana. Det är därför mycket beklagligt att dagens arrangemang ledde till handgripligheter.”
Vilks föreläsning, under de tio minuter den hann pågå, såg mycket intressant ut. Vilks är konstteoretiskt kunnig, mycket påläst och en engagerad talare. Jag är mycket ledsen att föreläsningen inte kunde genomföras. Det är tråkigt att ett litet fåtal aggressiva med hotmetoder ska kunna styra vad som kan sägas på ett universitet. Så borde det inte få vara, tycker jag, men så var det i tisdags.

Artiklar om Vilks besök i Uppsala

I dag uttalar sig "Richard Ekholm" i Upsala Nya Tidning om Lars Vilks föreläsning i "Ihrensalen".

Slarvfel i snabba media får man räkna med. Läs artikeln av Sebastian Johans i UNT HÄR.

Läs även vad gratistidningen UppsalaTidningen skriver HÄR.

Läs vad Vilks säger om dagens föreläsning HÄR.

Lars Vilks föreläser i dag, kl. 16.15 i Ihresalen.

Därför bjuder jag in Lars Vilks

För det första. Det är inte jag som bjuder in Lars Vilks. Det är filosofiska institutionen, avdelningen för estetik, Uppsala Universitet, som bjuder in. Likväl är det mitt initiativ. Det är jag som har kontakten med Vilks.

Varför Lars Vilks? Saken är mycket enkel: Vilks är och har varit intressant under en längre tid, särskilt för den som är intresserade av att diskutera konstens gränser och vad som är möjligt att säga som konst.

Tisdag, 11 maj, kl. 16.15 i Ihresalen (Engelska parken) föreläser Lars Vilks.
Ämnet är yttrandefriheten och konsten - rondellhunden som konstprojekt.

Föreläsningens titel: "Konsten kan i själva verket inte vara något annat än våld, grymhet och orättvisa."

Det är en offentlig föreläsning - alla är välkomna!

Jag vill rekommendera ett antal artiklar som jag tycker ger en bild av receptionen av Vilks den senast tiden:
Thomas Anderbergs konstvinklade artikel i DN, "Lars Vilks i Andy Warhols fotspår".
Lars Vilks förklarande artikel i DN, "Jag siktar in mig på hela religionsfältet".
Lars Linders yttrandefrihetsvinklade artikel i DN, "Nödvändigt att försvara rätten att få vara dum".
Robert Stasinskis konstvärldsvinklade artikel i Expressen, "Vilken Vilks?".

Vilks skriver om besöket i Uppsala på Vilks.net: Ett glädjande besked från Uppsala.

För min egen del är jag glad över att Uppsala bröt dominoeffekten av inställda föreläsningar med Lars Vilks.

Länk till Uppsala universitets kalendarium.

Lars O Ericsson i Uppsala igen

Lars O Ericsson. I går var han i Uppsala. Föreläste på högre seminariet i estetik. Ämnet var arkitektur, svensk modernism ur ett ideologiskt perspektiv. Mycket intressant och lärorikt. Jag kan varmt rekommendera denna understreckare på samma tema ”Visionerna som gjorde funkisen svensk” av Ericsson, publicerad i SvD, 26 januari.
Jag är den förste som skriver under på att vad som sägs är viktigast. Hur det sägs är man dock inte bortskämd med. Därför var det extra spännande att se Ericsson som föreläsare igen. Det var länge sedan jag läste Konstfilosofi i Stockholm för Ericsson. Det kändes som att vara hemma igen. Ericsson vet hur saker ska sägas.
När vi efter seminariet tog ett par öl på en närliggande pub berättade Ericsson om sin bana på universitet. Hans allra första föreläsning höll han i maj 1968, mitt under ”brinnande” studentrevolt. När något inte passade studenterna slog de Maos lilla röda i bänken som protest. Säkert är Ericsson en bra föreläsare på grund av lång erfarenhet. Men det är inte hela sanningen. Hur många gånger ser man inte trötta och uttråkade föreläsare med lång eller kort undervisningserfarenhet? Det finns något annat hos Ericsson. Han är intellektuellt nyfiken och han vill nå fram. Så har han nog alltid varit, inbillar jag mig. Han är engagerad som person. Säkert är också det tilltal som man ”tvingas” till genom kontakt med media en aspekt i att tilltalet blir så öppet och samtidigt distinkt.
Jo, jag är vördnadsfull här, jag inser det. Jag ser mig själv som en person som ger beröm när jag tycker att någon förtjänar det. Saker ska sägas – bra saker. Tack för i går, Lars O.

Rubriken säger att Lars O Ericsson återigen är i Uppsala. Det var ett tag sen sist. Han gick tolkskolan här för...ja...en massa år sedan.