tisdag, april 19, 2005

Intervju med filosofen Sven-Olov Wallenstein

För lite över en månad sedan började vi på SARTS intervjua personer vi tycker är intressanta. Intervju nummer två är med filosofen Sven-Olov Wallenstein. Wallenstein är född 1960, och år 1980 började han läsa på Stockholms Universitet, hans intressen har alltid varit konst, litteratur och filosofi. Numera är han lärare på Södertörns Högskola, och han är chefredaktör för SITE Magazine. Wallenstein är sannolikt Sveriges mest respekterade filosof.
--------------------------

Rikard Ekholm: Du är chefredaktör för SITE Magazine, du är lärare på Södertörn, du är anställd på KTH som forskare, du översätter böcker och du skriver egna böcker. Det första jag tänker är - hur hinner han! Hur hinner du egentligen - är ditt jobb också ditt intresse?

Sven-Olov Wallenstein: Ja, det får man väl säga. Om jag skulle stanna upp och tänka på allt jag har att göra skulle det hela bli omöjligt att utföra. Fast å andra sidan griper många saker in i varandra, de kastar ljus över varandra etc, och ju mer saker och ting hänger ihop desto roligare är det. Men, sure - I love working...

RE: Du har stor erfarenhet som tidskriftsmakare, (KRIS, Material, SITE). Om du jämför förr (KRIS och Material) med nu (SITE) - har motståndet mot det som skrevs/skrivs i dessa, förändrats?

SOW: Absolut. Idag finns inte mycket motstånd, i alla fall inget som är värt att bry sig om. Nu gäller det att komma vidare.

RE: Komma vidare – vad menar du?

SOW: De flesta strider är idag i grunden avklarade, även om det finns en del som fortfarande protesterar, och nu är frågan hur vi ska bygga vidare på det som etablerats. Det vill säga att vi måste visa på den nya kunskap som de filosofier som introducerats faktiskt kan alstra.

RE: Om man bläddrar i gamla KRIS så introducerades på sätt och viss mycket av det som idag är normaliserat, Derrida och Blanchot är två exempel. Eller om man läser Material så tänker jag på intervjun med Ulf Linde, en person med sådana idéer är svår att lokalisera idag. Om man ser på SITE - framstår den då i en allmän och offentlig debatt som lika opportunistisk som sina föregångare, eller har den typen av texter idag fått en normaliserad plats?

SOW: Opportunistisk, nej det tror jag är fel ord. Vi har inte tänkt så mycket på hur vi ska passa in, vilka vi är med/mot etc, i alla fall inte med SITE, tidigare var vi mer angelägna om sådant. Nu handlar det snarare om att tänka efter vad man själv vill göra, oavsett vad andra håller på med. Att vi är tvåspråkiga gör också att vi tänker mer i ett internationellt sammanhang, och vi använder tidningen för att komma i kontakt med forskare, kritiker, curators etc som inte har nåt direkt med Sverige att göra. Flera av redaktörerna bor inte i Sverige, så upptagenheten vid svenska kultursidor o dyl har av naturliga skäl tonats ned, vilket jag ärligt talat tycker är skönt.


RE
: Du översatte för cirka ett år sedan Kants tredje kritik - det tog ungefär 200 år innan den kom på svenska. Du översätter nu "Phänomenologie des Geistes "till svenska - varför dröjer det så länge innan dessa filosofiklassiker kommer på svenska?


SOW
: Liten bokmarknad, förlag utan pengar (de små alltså, de stora struntar i allt kulturellt ansvar). Framför allt frånvaron av akademiska förlag, som ju t ex i USA står för utgivningen av allt väsentligt. Men det börjat faktiskt bli bättre, de sista tio åren har varit en explosion av översättningar. Jag tror att det inte kan bli så mycket bättre inom ett litet språkområde om det inte sker underverk.

RE: Jag lyssnade på ditt föredrag på Arkitekturmuseet för någon månad sedan när du talade om din senaste bok "Den moderna arkitekturens filosofer". Någon i publiken undrade när du skulle ge dig in i den samtida debatten, och då ha åsikter om byggande, planering etc. Du svarade då, ungefär, att du inte var så intresserad, att det som sades skulle kunna reduceras till någon slags ideologiproduktion - och att du inte ville det. Kan du utveckla det? Att översätta Kant blir väl i viss mån också en slags ideologiproduktion? Du rör dig på ett Bourdieuskt fält och dina handlingar och åsikter stöts mot andras...

SOW: Visst, jag menade bara att jag inte direkt ville engagera mig i dagsaktuella debatter (Slussen typ...) om jag inte kände att jag hade något intressant att säga. Det finns så många som redan ropar högt om allt det där, och det finns ett värde i att någon har ett annat perspektiv. Jag kommer att arbeta med ett forskningsprojekt om socialdemokratin, staten och den svensk modernismen framöver (med början i sommar), och även om det är historiskt orienterat kommer det säkert att ha en hel del kopplingar till svensk samtid. Vi får se helt enkelt, jag lämnar allt detta öppet. Mycket av detta är också saker jag håller på att sätta mig in i just nu, så jag vill inte säga så mycket innan jag fått mer kött på benen.

RE: Som betagen läsare av skriftserien Kairos böcker - undrar jag om du ska delta i någon fortsatt utgivning. Böcker som, del 1 "Konsten och konstbegreppet" och del 3 "Från 60-tal till cyberspace", där framförallt amerikanska texter som spelat en stor roll inom konsten översätts till svenska, är uppenbarligen fantastiska böcker. Får vi se fler av den sorten?

SOW: Jag är redaktör för nästa volym av Kairos (utkommer i maj), som är en uppdatering av vol. 3 med en hel del nya texter och ett nyskrivet förord. Titel: "Minimalism och postminimalism". Till hösten ska jag troligen göra en volym om konceptkonst i samma serie.

RE: Vad är dina nästkommande projekt?

SOW: Om 1-2 veckor startar SITE bokförlag, första boken ut är min översättning av Giorgio Agambens "Undantagstillståndet". I maj kommer också min nyöversättning av Heideggers ”Konstverkets ursprung” på Daidalos. Till hösten är det ju Hegel-översättningen, en till bok om arkitektur och filosofi (band 1 alltså, som ska behandla perioden från antiken till Hegel), och ännu fler saker, översättningar, antologier etc, som fortfarande hänger i luften och - ja, du ser... det är helt sinnessjukt.... Sömn är en överrskattad sysselsättning, helt enkelt.

RE: ”Konstverkets ursprung” översattes 1987 till svenska av Richard Matz – varför nyöversätta den?

SOW: Texten i översättningen är väldigt arkaiserande, och har en lite märkvärdig ton. Eftersom det är en text som många börjar att läsa för att ta sig in i Heidegger – jag använder den själv ofta i undervisningen - så tyckte jag det var viktigt att den inte ska vara mer egendomlig på svenska än vad originalet faktiskt kräver. Jag påpekade det för Daidalos och de frågade om jag vill nyöversätta den.

RE: Du har aldrig blivit klar med din avhandling, vad handlar den om?

SOW: Den är i praktiken klar sedan tio år, men jag är nu inte särskilt nöjd med den. Den behandlar Heideggers konstfilosofi, bland annat i förhållande till Kant, Nietzsche och Hölderlin. Den är som ett gammalt kråkslott med tinnar och torn, fullt av konstiga påbyggnader som vilar på helt murkna fundament. Det krävs en omfattande restaurering, men jag har gott hopp om att även denna märklig skapelse en dag ska bli färdig.

torsdag, april 14, 2005

forts på Var finns konstkritiken?

Jag har fått svar från SvD på mina frågor och det publiceras här:

Mina frågor:

Tycker du att konstkritiken i dagspressen idag håller en hög nivå och att det står i förhållande till det utrymme som den får?


Ni har under sektionen kultur/nöje på SVDs hemsida ett antal olika kategorier, film, skivor, böcker, scen, krog och mat, men ingen kategori för konst. Är detta ett medvetet val och i så fall vad är det som gör att konsten inte får lika stort utrymme som t ex en krogguide?


Kan man lägga ansvaret för att föra fram konsten i media hos någon enskild grupp t ex tv, dagspressen, konsttidskrifter eller annan media?


Är utbudet av konstkritik och debatt om konst i dagspressen styrt av det intresse för konst som finns hos läsarna?

Svaret från Marianne Nilsson, SvD:

"Jag kan bara svara för den del av materialet som läggs ut på hemsidan. Webben är i detta fallet inget annat än ytterligare en publiceringskanal. Vi återanvänder bara papperstidningens material och har inga som helst resurser att utöva egen kritikerverksamhet. De mer filosofiska spörsmålen angående konstkritik måste alltså kulturchef Werkelid eller någon annan av papperstidningens kulturansvariga svara på.

Konstrecensionerna finns faktiskt på webben, men man måste söka dem via sökfunktionen svd.se/sok. Där kan man tex välja kategori Kultur och en vecka bakåt om man vill hitta det senaste. Man kan också fritextsöka, tex på konstnärsnamn eller galleri. Det är en automatiskt arkiverad text från papperstidningen som då kan nås. Dessa texter är inte bildsatta. Man kan också hitta konstrecensionerna i pdf-tidningen, som ju visar sidorna som de ser ut i papper, med alla bilder.

Vi bearbetar inte konstrecensionerna för webben i dagsläget (=bildsätter inte, lägger dem inte i speciellt arkiv). Skälet är delvis upphovsrättsligt (copyrighten för bilderna av konstverken) och personellt (vi är få på webbredaktionen.). Men frågan lever hos oss och det är inte omöjligt att vi får möjlighet att bygga upp ett arkiv likt de övriga (film osv) men något beslut är inte fattat."


Jag väntar fortfarande på svar från Carl-Otto Werkelid som är kulturchef på SvD för att få mer fullständiga svar på mina frågor.

fredag, april 01, 2005

Var finns konstkritiken?

Det har pratats om den svenska konstkritikens fall både när det gäller kvalitet, inflytande och status. På NU-Es hemsida kan man läsa att kritiken blir populistisk när DN frågar Gunnel Wåhlstrand hur det känns att vara en stjärna på uppgång efter den uppmärksamhet hon fått i modetidningen Bon. Är denna pågående popularisering en negativ trend, ett sista försök att rädda en kritik dömd att dö ut? Kanske, men samtidigt måste man tycka att det är positivt att konsten får uppmärksamhet utanför det traditionella etablissemanget när detta inte räcker till. Ett tydligt tecken på konstkritikens minskade betydelse och status är att det inte ens går att söka efter konst bland SVDs recensioner på deras hemsida. Kategorierna man har att välja mellan på deras kultursida är: film, skivor, scen, böcker, krog och mat. Var är konsten? Att inte ens ägna en del av hemsidan åt konst är under all kritik och talande för den brist på intresse för konst som finns i dagspressen.
DNs hemsida stoltserar med en konstkategori under avdelningen recensioner. Något annat vore konstigt när det trots allt är sveriges största dagstidning det rör sig om. Personligen tycker jag tyvärr inte att DNs konstsida är intressant som annat än en vägledning till vilka utställningar som kan vara värda att se just för tillfället. Man blir inte direkt entusiasmerad och jag har svårt att se hur inte redan konstintresserade lockas till att se konst genom att läsa DN.
På internet finns Konsten.net under ledning av Anders Olofsson som också är redaktör på tidningen Konstperspektiv. När man läser Konsten.net känner man att det finns ett engagemang och en vilja till att förmedla. Problemet med Konsten.net, och för övrigt också SARTS och andra internetbaserade media, är att den inte når ut till dem som inte aktivt söker konstrelaterad information. Jag tror att det är i dagspressen, tv och radio som konsten måste synas och höras. Alternativet i dagens medisasamhälle är nog tyvärr en ökad marginalisering av den samtida konsten och därmed en minskad relevans för konstkritiken.




Med anledning av mitt inlägg har jag mailat Carl-Otto Werkelid som är kulturchef på SVD och ställt honom några frågor. Han har ännu inte svarat men när (om) han svarar lägger jag upp det på SARTS.