Michael Jackson är död. Min Jackson var Bad-jackson. Men det funkar inte i dag. Nu är det klassikerna som gäller. Precis som för alla andra, inte sant?
Jag var 10 år när Michael Jacksons skiva Bad (1987) kom ut. Det var första skivan sedan 1982 års Thriller. Bad var mitt första riktiga möte med Jackson - han var redan då Kungen av pop, även om jag är osäker på om just den beskrivningen hade etablerats då. Likväl var han störst. Han var så stor, faktiskt, att det är absurt. Han var min idol under något år då. Musikvideon till Bad var osannolikt ball, tyckte jag.
Min Michael Jackson är med andra ord Bad-Jackson. I perspektiv är det självklart inte den coolaste Jackson. Off The Wall från 1979 och Thriller från 1982 anses mycket bättre - delvis för att Jackson då fortfarande var tillräckligt äkta, ja, han var fortfarande svart. Det var väl egentligen i samband med Bad som han började bli vit - hur det nu var med den saken. Hudsjukdom? Eller medicinsk "hjälp"? Men vitare har han blivit. Hans hudfärg är inte hela sanningen. Han gjorde efter Bad helt förfärligt tråkig musik. Det är inte helt oviktigt.
Frågar du mig så var det med Bad kungen av pop gjorde sin sista riktigt bra skiva. Nu är det i och för sig så att jag inte kan lyssna på skivan, den är för mycket från en annan tid för att fungera i mitt liv. Däremot kan jag lyssna på Beat it och Thriller när som, låtar från Thriller. Funkar bra. Och de låtarna kom mycket senare in i mitt liv. Jag kommer ihåg den snabba färden i en blå BMW längs Södermälarstrand i Stockholm från Café Opera till Reimersholme. Beat it. Kändes så bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar