Jag jobbar kväll den här veckan, på Västerviks-Tidningen.
Det körde igång direkt på måndagen. Mitt första jobb gick ut på att göra ett reportage om en ny spelare i Tjust Bandy. Jag och fotografen, Karin Hertz, tog bilen till idrottshallen, men precis när vi kom fram ringde redaktionen och berättade att två bilar hade krockat på Norra vägen. Vi kollade med bandykillarna att de skulle vara kvar ett tag och begav oss till krocken för att få bilder. Det såg ut som en rejäl krock, och jag vet inte hur det gick för bilisterna.
När vi sedan kom tillbaka till idrottshallen var det ingen kvar där. Och Karin var tvungen att bege sig på ett annat uppdrag. Jag tog hennes kamera och bestämde mig för att hänga kvar. Jag kunde bara inte ge upp under mitt första knäck.
En frustrerad halvtimme senare som jag spenderat med att banka på dörrar och humma för mig själv, ringde redaktionen och berättade att bandykillarna hade tagit sig ner till Atletklubben. Jag gick dit. Det tar tre minuter. Väl där fick jag ihop en grej om nye bandymålvakten och lyckades även knäppa en bild med dyrgripen till kamera.
Strax efter fick jag skjuts av en snäll bandymamma ner till stan där redaktionen ligger.
Sen var det dags att skriva och det gick väl bra. Efter det skulle jag och min kollega för kvällen, Henrik, ringa på den lokala fotbollen. Vi tog tre matcher var och nu var det snabba ryck. Varje telefonsamtal tog kanske tre minuter och varje text tog kanske fem minuter att skriva. Korta grejer, men likväl ganska stressigt - och roligt.
Så är livet på en lokaltidnings sportredaktion. Nu sticker jag till jobbet igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar