Rikard 1: Du har intervjuat Isabella Nilsson på Konsten.net HÄR, varför har du gjort det?
Rikard 2: När jag först upptäckte Isabella Nilsson arbetade hon på Uppsala Konstmuseum. Jag gillade henne direkt. Hon är rakt på sak, och det händer något när hon är i gång. Och hon har ett gott rykte, vilket jag verkligen tycker att hon förtjänar. Se bara på hennes arbete på Millesgården. Det har blivit en plats att besöka igen.
Rikard 1: Var inte Millesgården att räkna med innan hon tog över?
Rikard 2: Nja. Det var väl lite si och så med det, inte sant?
Rikard 1: Jo. Varför hymla om det? Men Isabella Nilsson har gjort sig känd för att arbeta med framförallt samtida konst, eller hur, och hur har det varit med det på Millesgården?
Rikard 2: Ganska bra, tycker jag. Flera utställningar har funkat bättre än vad man först kunde tro. Några har varit riktigt bra. Dessutom har Isabella Nilsson visat att hon kan arbeta med såväl ny som äldre konst, för att inte tala om att hon visat sig vara en skicklig administratör. Det är en väldigt viktig färdighet i dag, tror jag. Och se, nu är hon snart chef för Göteborgs konstmuseum. Inte illa.
Rikard 1: Du som gillar serier är väl glad nu när det kan bli mer serier på museet i Göteborg?
Rikard 2: Det var en rolig nyhet, men jag misstänker att det kommer att bli serier av Joakim Pirinen och andra dylika serieskapare. Det brukar bli så, när serier hamnar i konstsammanhang. Och Pirinen är faktiskt inte riktigt min kopp té. Men det återstår att se vad som händer. Det vore spännande att se en utställning med flera olika slags serier. Jag kan se det framför mig: En affisch med Socker-Conny på ena sidan entrén och en affisch med The Immortal Iron Fist på den andra.
Rikard 1: Nu skojar du!
Rikard: Inte alls. Varför inte!? Det skulle kunna bli bra. Dels skulle man locka kidsen, och man skulle även kunna ge kulturtanterna (och gubbarna) lite input om att alla serier inte är marxistiska och handlar om att må dåligt.
Rikard 1: Jo, kanske…men…
Rikard 2: Inga men. Nästa fråga!
Rikard 1: Du frågade inget om Isabella Nilssons arbete med Stig Sjölund och dennes relationella verk The Most Glamorous Parking lot in Town, på Bo01, i Malmö, 2001?
Rikard 2: Det där har jag skrivit så mycket om innan. Jag kan inte tjata om samma grejer varje gång jag skriver. Men okej, jag tycker att verket du nämner, tillsammans med Elin Wikströms ICA-sova-i-sängen-verk, från 1993, är våra bästa svenska relationella konstverk. Nu har jag sagt det igen. Isabella hade så mycket annat att svara på, eller hur?
Rikard 1: Absolut. Och jag tycker verkligen hon ger oss rediga och bra svar. Det blev bra, tycker jag.
Rikard 2: Tack, det var snällt. Nu måste jag iväg. Vi ses igen om en månad eller så.
Rikard 1: Ja, det gör vi. Ses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar