Pernilla Ahlsén skriver i artikeln ”Supertjejer tar över” (DN, 25/2) om kvinnor och serier. Vinklingen är denna:
”Precis som i USA har de fått nog av att vara biroller och objekt. Men om det i USA handlar om tjejernas rätt att få vara hjältar, är det i Sverige en fråga om att också få vara lönnfet, misslyckad, småkåt och lite för full.”
Män i svenska serier gör bort sig på krogen, är allmänt sorgliga och mår dåligt.
Nu har kvinnorna tagit steget till sorgligheten på krogen. Det hade varit spännande att se en grupp serietecknare – i det här fallet kvinnor – välja en annan väg. Men nejdå. Varför göra något nytt, när man kan ta sig fram i gamla uppkörda hjulspår?
Svenska serier handlar om människor, inte sällan djurmänniskor, som mår dåligt.
Ingen vill vara radikal och originell. Så tycks det mig i alla fall när jag står och bläddrar i svenska serier. Pernilla Ahlséns artikel understryker detta faktum.
Jag ser likväl mycket fram emot att besöka utställningen Kvinnor tecknar serier på Haninge konsthall. Kanske finns där någon liten serieruta som handlar om något annat än ångest. Det återstår att se.
Jag rekommenderar Pernilla Ahlséns artikel så länge. Dagens Nyheter visar ett visst intresse för serier, det är tydligt. När jag för en tid sedan intervjuade Ola Larsmo berättade han att DN Kultur befolkas av serieläsare. Det låter bra, tycker jag. Och sunt, på något sätt
Det ska bli intressant att se om de gör något på Watchmen nu när den har blivit film. Och då tänker jag på serien. De borde givetvis göra en grej på serien. SvD har nog inte den kompetensen, inte heller Expressen - kanske Aftonbladet?
1 kommentar:
Nog är det väl bra att DN intresserar sig för serier, men Pernilla Alséns artikel kändes mycket förvirrad tycker jag.
Hon verkade inte ha läst ett enda av de album hon pratade om, utan mest bildat sin uppfattning på mediabevakning om det, författarens kön, och kanske bilden på framsidan...
Skicka en kommentar