Jag rekommenderar inte Market, näe.

Jag kan inte komma på en enda bra anledning att gå på Market – eller Supermarket.

Jag har varit på alla konstmässor, stora som små, konstnärsdrivna och slipat kommersiella. Jag lämnar dem alltid – alltid – besviken. Varför skulle årets upplagor av Market och Supermarket vara annorlunda? Inget tyder på det.

Visst, programmet på Market är väl ambitiöst, man diskuterar tillståndet i konsten och hur museet samlar, vad och varför. Det är inte ointressanta ämnen på något sätt. Men det är något med de där programmen i det där sammanhanget som av outgrundliga anledningar gör att de alltid slutar i noll och ingenting. Det kanske inte är så konstigt, för även om det kanske kan te sig underligt att Moderna Museet har köpt in Elin Wikströms performance Rebecka väntar på Anna, Anna väntar på Cecilia, Cecilia väntar på Marie… (1994) så har museet faktiskt gjort det. Det går att paketera en performance på ett sätt som gör att den går att köpa, vilket heller inte på något sätt är något nytt. 1960-talets konceptkonst paketerades snabbt och marknaden fixade allt på ett smidigt sätt. Så vad man kommer att få höra under diskussionen är att det är en utmaning att köpa in denna efemära konst, men att det är viktigt och att det går…

Tillståndet i konsten? Nja. Det kan jag garantera. Ingen kommer att stå upp för den på ett bra sätt, ge åhörarna möjlighet att förstå. Lovar. Det händer inte. Inte chans. Nada input. Zipp. Aldrig.

Sen har vi utställarna. De visar konst för varandra. Vill man nu se konst så går man till ett galleri en torsdag kl. 14. Varför trängas på Market inför hopträngda bilder med alltför många människor! Inget sammanhang. Bara bild, bild, bild och bild. Det funkar inte, lägg av! Sluta! Vad håller ni på med, hur tänker ni? Konst är inte bild på bild. Konst är att förstå.

Jag kan inte rekommendera någon att gå dit. Näe.