Jag och min nya profil

Här är jag och min nya profil. Ibland kan det vara svårt att säga om något eller någon har djup eller om det eller den är ytlig. Här visar jag utan tvivel att att jag har djup.

Jag och mitt nya skratt

Här är jag och mitt nya skratt. Ibland hör man så roliga saker. Då skrattar man. Kanske inte på en gång. Det kan komma efter ett tag, skrattet. Då bara måste det ut.

Jag och min nya drink 7 (det är ju fredag)

Här är jag och min nya drink. I dag blir det ett - eller ett par - glas vitt. Efter en intensiv vecka är det alldeles förträffligt trevligt att ta ett - eller ett par - glas. Det markerar ju dessutom något, det blir en liten nätt belöning efter hårt arbete.

Jag och mitt nya ljus

Här är jag och mitt nya ljus. Det blir mörkt så tidigt nu, så här på vintern. Då är det bra att tända ett ljus. Det blir lite varmare och lite ljusare. Ljus.

Jag och min nya slips

Här är jag och min nya slips. Den är vit och svart. Randig. Ibland när jag ska äta måste jag stoppa in slipsen i skjortan. Annars faller den ner i min mat.

Jag och min nya kompis

Här är jag och min nya kompis. Jag har fluga på mig och känner mig lite fin även om jag också är lite trött. Jobbar så himla mycket just nu. Då är det bra med goda vänner som backar upp.

Jag och min nya drink 6 (det är ju fredag)

Här är jag och min nya drink. Jobbar på som vanligt. Skönt att ta en drink sedan när vilan kommer. I dag blir det minsann bio också. Kanske en drink innan och en efter. Jag bestämmer sen.

Jag och min nya kravatt

Här är jag och min nya kravatt. Det har visat sig att den har flera olika fördelar. Dels ger den ett ganska välklätt intryck. Den håller mig dessutom ganska varm, vilket nog överraskar de flesta. Den fungerar ibland även som en slags haklapp. Mycket bra.

Jag och min nya träffsäkerhet

Här är jag och min nya träffsäkerhet. Det är viktigt att äpplet kastas ganska högt innan man avfyrar. Annars är risken stor för att man skadar sig själv. Sedan siktar man noga och avfyrar.

Jag och min nya pipa

Här är jag och min nya pipa. När jag suttit och jobbat några timmar är det skönt med en kort paus. Då tar jag fram min pipa. Puff, puff.

Jag och min nya kikare

Här är jag och min nya kikare. Ibland behöver man något som gör att man kan se bortom det man under normala omständigheter kan se. Kikaren är ett utmärkt instrument på det sättet. Man kan behålla distansen men ändå vara mitt i det som sker.

Jag och min nya drink 5 (det är ju fredag)

Här är jag och min nya drink. Cognac i högglas. Mmm. Alldeles bra så här på en fredag. Det är då man kan knäppa upp flugan och ta igen sig. Lägga upp fötterna. Titta upp. Cognac. Mmm.

Jag och min nya harpun

Här är jag och min nya harpun. Jag älskar verkligen fisk och det är så spännande att fånga den själv. Viss fisk nappar liksom bara inte. Då får man ta till andra metoder för att få som man vill. Harpunen är bra på det sättet. Med den behöver man inte vänta.

Jag och min nya hund

Här är jag och min nya hund. Tänkte att det var lika bra att slå på stort på en gång. Det är så ofta man skaffar något halvdant och sen inser att man borde tagit i från början. Den är väldigt trofast.

Jag och mina nya berg

Här är jag och mina nya berg. Det är en lång promenad. Över bergen. Det tar sin tid. Men går man och går man så kommer man fram. Kallt och blött blir det. Men med varm dryck och gott humör. Tar mig fram.

Jag och min nya farkost

Här är jag och min nya farkost. Ibland är det ju så att man är blank. Man skiner mer än farkosten man färdas i. Svårt att säga varför det kan bli så. Man vet ju inte alltid varför saker och ting är som de är.

Jag och min nya drink 4 (det är ju fredag)

Här är jag och min nya drink. Tar ett stort glas vin, jag menar, en stor kruka vin. Skönt sådär efter en lång arbetsvecka. Men sen får det vara bra. Jag ser mig som en lagom hedonist.

Jag och mitt nya fönster

Här är jag och mitt nya fönster. Det är starka reflektioner i fönstret. Även på insidan. Det är därför jag sitter så nära. Anstränger mig. Verkligen.

Jag och min nya distans

Här är jag och min nya distans. Så långt når jag. Härifrån till dit. Ganska långt ändå.

Jag och min nya väst

Här är jag och min nya väst. Mocka. Den värmer när det är svalt ute. Och den skyddar mot solen när den ligger på. En mockaväst är nomadens bäste vän. Funktion. Form. Stil och profil.

Jag och mina nya glasögon

Här är jag och mina nya glasögon. Det är viktigt att kunna urskilja saker och ting, inte minst att kunna särskilja dem från andra saker och ting. Med nya glasögon blir blicken skarp och helt plötsligt framträder något som inte tidigare var helt synligt. Nya glasögon är en bra sak.

Jag och min nya kavaj

Här är jag och min nya kavaj. Svart och vit. Känner mig verkligen nöjd med den. Verkligen glad. Det är inte alltid man hittar en kavaj som man vill ha. Måste unna sig det goda ibland.

Jag och min nya drink 3 (det är ju fredag)

Här är jag och min nya drink, rom. Eftersom kvällen blir festlig har jag valt min nya orangea jacka. Det är sällan man ser sådana trevliga festkläder numera. Men jag är inte den som är den.

Jag och min nya hatt

Här är jag och min nya hatt. När solen ligger på är det bra att skydda ögonen. Jag får mer kontroll över det jag gör, om jag har hatt. Ibland tar jag av mig hatten och torkar mig på panan. Det blir lätt lite varmt med hatt.

Jag och min nya mugg

Här är jag och min nya mugg. I den brukar jag hälla stark och svart kaffe. Särskilt på morgonen behöver jag detta elixir. Mmm. Det smakar så gott då. Ibland tar jag med mig mugg när jag går ut. Favoritmugg.

Jag och min nya telefon

Här är jag och min nya telefon. Det är en vit, rejäl telefon. Ibland tar jag med mig telefonen till stranden för att jag vet att någon kommer att ringa. Ibland tar jag med mig telefonen för att jag själv behöver ringa.

Jag och min nya väska

Här är jag med min nya väska. Den är stor och svart. Det får plats massor i den. Böcker, kläder och annat som jag behöver. Det är en god idé att ha en stor väska.

Jag och mitt nya paraply

Här är jag med mitt nya paraply. Hundtand. Det regnar ganska ordentligt. Men det är ändå fantastiskt skönt att komma ut ett litet tag. Luft. Den behövs. Inneluften blir så torr på vinterhalvåret.

Jag och min nya drink 2 (det är ju fredag)

Här är jag och min nya drink, ren whiskey. Utmärkt så här en fredag när solen går i moln, och i gott sällskap. Dags att knäppa upp några knappar och titta mot brasan, den brinner så lugnt och stillsamt.

Jag och min nya väst

Här är jag i min nya väst. Eftersom det är lite kyligt ute har jag även en jeansjacka på mig. Under den en skjorta. Soligt. Men ändå ganska kallt. Årstiden.

Jag och min nya blick

Här är jag när jag vänder mig om. Någon ropade, men jag visste inte vem. Lite underligt. För när jag tittar ser jag ingen där. Jag går vidare även om det är ganska mörkt. Tack och lov för månskenet.

Jag och min nya bild

Här är jag med en bild på mig själv. Hittade den och inser att jag inte rakat mig på några dagar. Och jag vet inte var hatten är. Måste ha förlagt den. Men den dyker alltid upp. Det har hänt förr.

Jag och min nya smoking

Här är jag och min nya smoking. Jag har en röd näsduk och någon gång ibland, som på bilden, röker jag en cigarett. En smoking är bra att ha om man ska gå på cocktailparty eller underhålla. Stämningen blir alltid bra om man har en smoking.

Jag och min nya halsduk

Här är jag i min nya halsduk. Det börjar bli kallt och den här långa och röda halsduken håller mig varm när jag går på stranden. Den är verkligen varm och mjuk och även elegant.

Jag och min nya drink (det är ju fredag)

Här är jag och min fredagsdrink, en Manhattan. Förträffligt god, lite söt och lite sur. Alldeles bra sådär som start på helgen.

Jag och min nya katt

Här är jag och min nya katt. En sötnos. Den gör mig sällskap i vått och torrt. Mest torrt. Mjau, säger den.

Jag och min nya hoj

Här sitter jag på min nya motorcykel, en Triumph. Riktig kanonhoj. Den tar mig dit jag behöver komma. Mmm.

Jag och mina nya bil

Här står jag vid min nya bil, en silverfärgad Aston Martin DB5. Kanonbil! Snabb, snygg och med roliga specialdetaljer. Mmm.

Att han var där

Wow, vilken grej, Jacques Rancière på Moderna - i går. Museet har äntligen blivit, inte bara en plats för utställningar, utan även en intellektuell arena där de allra - världens - mest begåvade får möjlighet att föreläsa och diskutera. Den viktigaste förändringen som Birnbaum genomfört sedan han tog över som överintendent. Helt klart.

Personligen hade jag hoppats på att Rancière och den diskussion som följde på hans inledande föredrag skulle dra mer mot samtiden. Men den nya bok han nu kommer med, Aisthesis, stannar så att säga 1940 - om jag förstod saken rätt. Han erbjuder där en rad fascinerande omläsningar av en rad konstverk och deras relation till konstens konfigurationer. Nåväl. Jag ska läsa den innan jag säger något mer om den.

Rancière på Moderna. Till höger om honom, utanför bilden, sitter Sven-Olov Wallenstein och Kim West, som ställde en rad initierade frågor.

Läsvärt av Aagård

Läser sällan Aftonbladet Kultur numera. Saknar fortfarande Magnusson - och det var väl tre år sedan nu...

Men i dag såg jag en mycket välskriven och intressant artikel av Martin Aagård om Occupy Wall Street med referens till Alan Moores V för Vendetta. Läs HÄR.

Ser också att min gamla kritikerfavorit Natalia Kazmierska tycks skriva regelbundet på samma sida. Hon borde naturligtvis vara deras första konstkritiker!

Rancière på Moderna - ett måste

På tisdag kommer den franske filosofen Jacques Rancière till Moderna Museet.
Samtal med Kim West och Sven-Olov Wallenstein om nya boken Aisthesis.

"Boken är ett resultat av mer än ett årtiondes reflektion kring estetikens natur, dess historiska utveckling och dess relation till politiken."

Ett måste.

Med risk för att verka tjatig...

Ytterligare en utmärkt recension av Sven-Olov Wallenstein, den här gången i Expressen.
Jag säger ju det - få mannen att skriva regelbundet i svensk dagspress. Utmärkt.

HÄR. Recension av antalogin Under omprövning, red. Johan Lundberg.

Wallenstein om Duchamp

Det var längesedan jag länkade till norska Kunstkritikk som ju är en mycket ambitiös sida med ofta riktigt bra konstkritiska texter. Sven-Olov Wallenstein recenserar nu Ulf Lindes utställning på Konstakademien i Stockholm, De ou par Marcel Duchamp par Ulf Linde.

Läs HÄR. Mycket intressant!

Wallenstein: "Vi är här långt från den Duchamp som blivit till den samtida konstkritikens stapelvara, och bara detta är mycket värt. Huruvida detta är den sanne Duchamp, ens en i någon mening sannare Duchamp än någon annan, är en fråga som den generative patriarken själv utan tvekan skulle ha behandlat med den ironi som hans egna anteckningar ofta åberopar, men som alla de som gör anspråk på att vara hans legitima avkomma måste undertrycka."

Jag har sagt det förr - Wallenstein borde skriva regelbunden kritik i någon av våra svenska dagstidningar.

Det är stil det

Batman 1966 - det är klass. Eller som Bing Crosby sjunger: You either got style or you ain't got style.

NHL var bättre förr, jodå.

När jag pratat med vänner som delar mitt intresse för NHL, det vill säga ishockey så som den spelas i den nordamerikanska hockeyligan, har vi konstaterat att ligan inte har samma lyskraft som förr. Detta beror på, har vi kommit fram till, att så få lysande stjärnor visar den magi som Wayne Gretzky, Mario Lemieux, Paul Coffey, Steve Yzerman, Ray Bourque med flera visade under 1980- och 1990-talet. Den samling talanger som samsades om istid under den perioden är historiskt oslagbar.

För även om Evgeni Malkin, Sidney Crosby och Alexander Ovechkin är fruktansvärt begåvade spelare är denna trio just bara en trio. Förr hade NHL fler stjärnor vilket innebar att man kunde se vilket lag som helst med vetskapen att man fick lite magi. Så är det bara inte i dag. Men jag tror inte att alla håller med mig, särskilt inte dem som inte själva upplevt hockeyns glansdagar, t ex LA Kings slutspelssrusch 1993, eller Pittsburgh Penguins Stanley Cup-vinster 1991 och 1992. Eller för den delen NY Rangers fantastiska slutspel 1994 med Mark Messier och Brian Leetch i spetsen och med Iron Mike Keenan på bänken.

Nåväl. Vadan denna nostalgiska återblick? När jag i dag kollade sammandragen av nattens NHL-matcher på TSN visades trailern till nya TV-spelet NHL 12 från EA Sports. De har insett att dagens stjärnor inte lockar TV-spelsköparna. Istället har TV-spelaren nu möjligheten att använda sig av legendarer som Gretzky, Lemieux, Bourque och så vidare. Jag har inte spelat EA Sports NHL-spel på många år då de började bli så oerhört komplicerade och därmed också mindre underhållande. Men nu, när jag kan spela med mina gamla hjältar känner jag mig sugen igen.

EA:s val att inkorporera dessa spelare är naturligtvis en smart idé, inte minst en affärsmässigt smart idé. Man lockar nu inte bara 15-åringar, utan också plus 30-åringar som jag själv som inte riktigt accepterat den nya generationens hockeyspelare. Mmm. Hockey. Mmm.

Då är man igång igen och då slår det mig...

...att man bör bli klar, annars kan man sluta som...

Slutseminarium i går: Lars O

Slutseminarium i estetik i går. Lars O Ericsson var på plats för att kritisera mitt första utkast till min kommande avhandling.

Lars O presenterade en genomgripande och konstruktiv kritik av min text. Jag kände mig verkligen omhändertagen. Lars O är ju fullständigt ärlig som person och den kritik som kom behövde jag verkligen höra. En fantastisk sak är att han kom med flera verkligen konkreta förslag om vad jag ska betona, dra ner på och i vilket sammanhang jag kan sätta min diskussionen. Det jobb Lars O hade gjort var enastående. Jag har aldrig sett något liknande på universitetet. Bara en sådan sak att han hade sett över och putsat den definition jag har av konstnärlig appropriaiton. Imponerande.

Lars O höll på i lite mer än två timmar, vilket ju är full seminarietid och därför avslutades seminariet när han var klar. Då visade det sig att flera andra seminariedeltagare också hade saker att säga vilket nu innebär att det blir ett extra seminarium om den text som föreligger. Det ser jag mycket fram mot.

Lars O och jag fortsätter att diskutera min text hemma hos honom i nästa vecka.

Det här innebär att jag verkligen kan ta det här som ett avstamp mot att bli klar. Det här var mer än jag kunnat drömma om.

En kopp kaffe med Birnbaum

I går träffade jag Daniel Birnbaum. Vi tog en kopp kaffe på Centralbadet i Stockholm och pratade om Elaine Sturtevant. Och lite om Deleuze.

I mars öppnar Moderna Museets Sturtevant-utställning. Och eftersom jag skriver om denna konstnär i min kommande avhandling tar jag naturligtvis alla chanser att höra om hennes konst, tankar och liv.

Bara det att Birnbaum tar sig tid att träffas är fantastiskt. Han känner ju Sturtevant och berättade mycket intressanta - och roliga saker om henne. Birnbaum bjöd på en fantastisk historia om hur Arthur Danto under ett cocktailparty reagerar på vad Sturtevant gör. Den historien sparar jag. Den var underbart rolig.

Sedan skildes Birnbaum och jag åt. Någon ringde honom och jag hörde hur de började prata om mat. Vi tog varandra i hand och jag gick därifrån med en massa ny spännande kunskap.

The Razzle Dazzle of Thinking.

Manus 1.0

Det var en mycket bra och upplysande upplevelse att i går ta del av Lars O Ericssons kritik av mitt första avhandlingsmanus i estetik. Känns fantastiskt att Lars O har möjligt att läsa och ge mig kritik. Ovärderligt!

I morgon Lars O

I morgon ska jag träffa Lars O Ericsson för att höra vad han har att säga om den.
Jag känner mig lite nervös, och jag är förväntansfull.

Conan 2011

Arnold Schwarzenegger i rollen som Conan, i filmen Conan the Barbarian (1982). En inte helt tokig film med manus av Oliver Stone och med James Earl Jones som Conans nemesis. Uppföljaren Conan the Destroyer (1984) är inte alls särskilt bra tyvärr och Red Sonja (1985), en slags uppföljare, är direkt usel.

Snart ska Kalle och jag se den senaste filmatiseringen av Conan med Jason Momoa i huvudrollen. Den ska vara riktigt dålig, men jag ser fram mot filmen och lite god mat. Det kanske är så att alla kritiker har fel. Filmen kan vara riktigt bra! Kanske.

Huu bokmässa!

"Välkomna till oss på bokmässan!", står det på Expressen.se/kultur just i detta nu - och en bild på kulturchef Karin Olsson framför någon underlig soffgrupp.

Expressen erbjuder fullt program, man ska visst besöka deras monter och lyssna till GW Persson, Mankell och andra. Tjohoo! Nä.

Varje år samma visa. Kritiska kulturredaktioner (det ska de vara i alla fall) kör igång med att representera bokmässan. Istället för att kritisera den. Var gärna på plats, det är ju en förutsättning, men måste ni hålla hov? Lägg av. Skriv kritiskt om vad som försiggår där, kör inget på-plats-program. Blää!

Expressen Kultur är inte ensamma. Alla gör samma sak. Blää!

Blää!

Om Fredin i UNT

HÄR recenserar jag Pär Fredins utställning på Bror Hjorths Hus i Uppsala.

Text 1, 2 & 3 iväg...

Sent i går kväll skickade jag iväg mitt senaste utkast till kapitel 3 från min kommande avhandling i estetik.

Mottagare: Lars O Ericsson.

Denne legendar ska vara opponent på mitt slutseminarium. Det är en ynnest att få ta del av hans kritik innan mitt slutarbetet går in i sin sista fas. Ericsson är utomordentligt påläst på mitt forskningsområde - appropriation. Kan inte tänka mig en bättre slutopponent.

Jag har jobbat med inledning samt kapitel 1-3 dygnet runt det sista halvåret - för att kunna få iväg dem. Nu är jag ganska trött. Nu ser jag fram mot slutseminariet.
---

Just nu sitter jag och skriver min första konstrecension på minst ett halvår. Känns roligt.

Vondur i UNT

I dag skriver jag om 1000 ögon: Vondur i Upsala Nya Tidning.
Vondur är den tredje och sista delen i trilogin om Edgar Nordahls skräckäventyr i Uppsala av Daniel Thollin och Jonas Andersson.
HÄR.

Moderna i torsdags

Det var fantastiskt spännande att ta del av Magritte-Foucault på Moderna Museet i torsdags. Lars O Ericsson har satt samman en intressant utställning och skrivit en initierad essä. Ser fram mot att snart gå tillbaka till både utställning och text. Det var fint att se Lars O i storform.
---

När jag intervjuade Daniel Birnbaum en tid efter att han tillträtt som överintendent på Moderna fick jag en dvd-box, Portikus Under Construction, med korta filmer av Helke Bayrle om de utställningar som satts upp i konsthallen mellan 2001 och 2008. Såg ett par av de filmerna i går. Det som slog mig var engagemanget, farten och den fina stämningen, men det var också fint att se Birnbaum själv. Det var en lite yngre version och en något mindre världsvan konstaktör än den man ser i dag. Någonstans trodde jag att han alltid hade varit den superstjärna han framträder som i dag. Bra att veta. Avväpnande och ja riktigt skönt att se.

Magritte-Foucault i kväll

I kväll öppnar Magritte-Foucault. Om orden och tingen på Moderna Museet. Lars O Ericsson.
Jag är där.

Ett måste, men jag vet inte varför

Trailer för Nicolas Winding Refns Drive, med Ryan Gosling, Carey Mulligan, Albert Brooks, Christina Hendricks, Ron Perlam, mm.

HÄR låten Nightcall av Kavinsky från soundtracket.
HÄR låten Real Hero av College featuring Electric Youth från samma soundtrack.

Drive har premiär 18 november.

Varför är det så?

Gary Oldman som George Smiley och John Hurt som Control. Tomas Alfredssons filmatisering av John Le Carrés Tinker, Taylor, Soldier, Spy.
Varför har Tinker, Tailor, Soldier, Spy premiär i Venedig 5 september, i UK 16 september och i Sverige 25 december? Känner mig så oerhört besviken. Snuvad. På konfekten.


Varför ska jag behöva vänta? Varför!

Senaste trailern HÄR.

Haywire...en bra b-film?

Steven Soderbergh fascinerar mig. Han har berättat att hans stora intresse är att klippa sina filmer. Och han har också egna versioner av filmer gjorda av andra. Han har t ex klippt ner Michael Ciminos kalkon Heaven's Gate, som är på tok för lång, till en och en halv timme.

Här är trailern för hans Haywire som har premiär i februari.
Av allt att döma är det här en film gjord som en b-film, fast eventuellt som en bra...eh, b-film. Detta är ju något som Robert Rodriguez har försökt i åratal men inte lyckats med. Soderbergh klarar det, tror jag.

Imponerande rollista: Chaning Tatum, Michael Douglas, Antonio Banderas, Ewan McGregor, Michael Fassbender, Bill Paxton - alla kämpar de mot Gina Carano (mest känd från American Gladiators...)

Ibland drömmer jag om konstdebatt

Nu startar konstsäsongen. Utskicken haglar. Museer, konsthallar och gallerier. Samt diverse fria konstgrupper. Engagemang. Fart. Oklar nivå. Men ambition. Känns spännande att se vad som erbjuds. Ibland undrar jag ändå. Hur de orkar. Receptionen är ju så skral.
Ta t ex Andrea Zittel som öppnar på Magasin 3 om ett par veckor. Säkert kommer utställningen att få fina recensioner. Och publiken strömmar till någotsånär. Eller ta Juan-Pedro Fabra Guemberena på Nordin Gallery, som, gissar jag kommer att vara vernissaget-to-be-at i morgon.
Kommer det bli någon diskussion om de här utställningarna på våra tidningssidor? Eller någon annanstans? Var?
Kommer någon säga något initierat och upplysande?
Är utställningarna värda debatt?
Låt oss se.

What if Male Superheroes posed as Women Superheroes

Klicka för större bild x 2.

Här.

Ah, mm, så måste det vara

Lång historia kort: DC Comics - serieförlaget som ger ut Superman, Batman, Wonder Woman, Flash, Green Lantern - ska starta om från noll. DC Comics ger, med start i september, ut nästan alla sina serier från nummer 1. De, som det heter, "rebootar" hela sitt serieuniversum. Bruce Wayne blir Batman igen, Superman kommer till jorden som barn och så vidare...

Serievärlden är i chock. Något liknande har aldrig gjorts. Anledningen är tydlig: serier säljer sämre än tidigare och man vill göra något radikalt - skaka om branschen.

Jag har länge klurat på saken - naturligtvis beställt hema några av de nya numren från Seriezonen och jag känner mig ganska nyfiken på satsningen som sådan. Men samtidigt - vad händer med den rika historia som DC Comics bär på och som författare och tecknare har spelat med under så många år. Den historian har varit en av mina anledningar att överhuvud vara intresserad av serier från DC Comics. Comics är ett medium med en historia. Denna historia kan man inte bara radera - inte hursomhelst.

Så i torsdags. Warren Ellis, en av vår tids mest begåvade serieförfattare med The Authority, Planetary och Red på meritlistan, tar bladet från läppen:
"The New DC comics stuff looks so much like stuff I would never read that it oddly fills me with hope that they are targetting the core audience they want. If a 43-year old man looks at most of this promo stuff and goes meh, then that’s very probably a good sign for them. Best of luck to Dan D, Jim L et all for the imminent relaunch."

Det slår mig. DC Comics vill inte ha sina gamla läsare (30-50-åringar) - man vill ha nya läsare (15-20-åringar). De nya läsarna vill säkert ha sin egen historia och inte den rika underbart roliga och fantastiska historia som DC har. Kanske. Vi får se. För min del kommer nog DC Comics från och med i september att bli något ganska främmande. Men naturligtvis kommer jag att läsa och titta innan jag drar någon förhastad slutsats. Vi får se.

Text: tecken i tiden

Som jag tidigare nämnde kommer Moderna Museet i samarbete med Axl books att börja ge ut en essä i samband med att en utställning produceras - Moderna Museet Essä. Första bok att ges ut är som bekant Magritte - Foucalt. Om orden och Tingen skriven av Lars O Ericsson och den 1 september öppnar utställningen med samma namn på Moderna, curerad av Ericsson.

I dag meddelar Moderna att nästa utställning i samma serie görs av Sara Danius. Även då kommer alltså en bok att ges ut. Boken och utställningen heter Proust - Benjamin. Om fotografin.

Det här är naturligtvis ett mycket ambitiöst projekt som jag ser mycket fram emot att följa. Utställningar av det här slaget, som lägger tonvikt på eftertanke, har jag letat efter med ljus och lykta. Håller tummarna för att detta blir lyckat!
---

I dag informerar Bonniers konsthall om att deras nya magasin lanseras i samband med att höstens stora utställning The Spiral and the Square öppnar 24 augusti. Magasinet heter Bonniers konsthall Magasin. "Bonniers Konsthall Magasin tar avstamp i konsthallens utställningar men rör sig också bortom vådet egna programmet och utforskar konstvärlden – både lokalt och globalt.", står det i pressmeddelandet som skickades ut i dag. Magasinet kommer att ges ut en gång varje säsong. Spännande.
Det vore roligt om magasinets skribenter recenserade de egna utställningarna - och andra utställningar i Stockholm. Drömmen vore ju om Sara Arrhenius recenserade något på Moderna och att magasinets redaktörer fick Daniel Birnbaum att recensera en utställning på Bonniers. Hur skulle det se ut?
"Åh, Sara, du är så duktig, tänk vad fint du har gjort här på Bonniers!"
"Men, Daniel, tänk att du fått fart på Moderna igen, det är verkligen på Moderna allt händer!"

Om landskapsarkitektur i UNT

Har missat att min artikel om landskapsarkitektur - min recension av boken "Om landskap" av Jonas Berglund, Åsa Drougge och Göran Lindberg har publicerats i UNT, närmare bestämt 3 augusti. Läs HÄR.

Kortrecension: Captain America

Captain America (Chris Evans) efter sitt första inofficiella uppdrag bakom fiendens linjer. Mottagen av glada kamrater och Peggy Carter (Hayely Atwell). Foto: Image.net

Anledningen till att jag tycker så mycket om Captain America är att han är så schysst. För Cap är det viktigt med rättvisa och frihet, inte bara som ideal eller på ett storpolitisk plan. Nu har jag sett filmen, Captain America: The First Avenger, och delar av dessa karaktärsdrag kom fram riktigt bra - under den första tredjedelen av filmen. Den delen är något av det bästa som kommit från Marvel Studios, inkluderat första Iron Man-filmen. Men sedan blir det mest vanlig action och då kommer Caps distinkta karaktärsdrag, hans vanlig-kille-som-blivit-stark-som-fan inte riktigt fram.

Steve Rogers - som han heter egentligen - är nämligen mycket tanig, tunn och kort och dessutom är han något av en sjukling. Eftersom han menar att kriget mot nazisterna måste vinnas, och han ser som sin skyldighet att göra sin del, försöker han ta värvning. Men på grund av sin dåliga fysik blir han inte antagen. För att sedan göra en lång historia kort så blir han ändå utvald på grund av sin goda moral - hans "schyssthet" i stort och smått - till att bli injicerad med ett serum som gör honom starkare och friskare och större - och kanske lite godare också. Allt det där kommer fram bra i filmen. Och kärlekshistorien mellan Cap och Peggy Carter är riktigt rar.

Men sedan, uppdrag på uppdrag. Snabba ryck och mindre nyanser, mindre karaktär, mindre djup, vilket är lite synd. Dussinaction är så lätt att få fatt på. En superhjältes partikulära egenskaper är däremot ovanliga. Det är dem man ska spela på, inte bara vanligt pang-pang.

Nåväl. Lite hård är jag kanske. Filmen är bra, men inte som Iron Man, Spider-Man 2, X-Men 2 eller The Dark Knight. Captain America: The First Avenger får betyget tre.

Ett tips: vänt tills efter eftertexterna (längst någonsin!). Där, en minitrailer för The Avengers som har premiär i maj nästa år. Små glimtar av dem alla - Cap, Thor, Iron Man, Nick Fury, Black Widow och Hawkeye. Mmm...

Captain America...året var 1989...

Captain America # 350 - skriven av Mark Gruenwald och tecknad av Kieron Dwyer.

I kiosken på compounden i Jeddah i Saudi Arabien, kom mitt första möte med Captain America.
Där stod han ståtlig och rättrådig.
Året var 1989, jag skulle fylla 12 år om någon månad och hade fått lov att köpa en serietidning.
Det blev det klassiska numret Captain America # 350. På omslaget ser vi hur John Walker, då i rollen som Captain America är i strid med, Steve Rogers då i rollen som The Captain.
Det här numret är slutet på en lång berättelse som handlar om hur mörka krafter har försökt få bort Steve Rogers, försökt få honom att sluta göra rätt.
Ett steg i det ledet var att peta honom som Captain America. Men Steve Rogers, som varit Captain America sedan 1941, kommer naturligtvis igen, först som The Captain, och just i det här numret återtar han sin forna roll.
Sedan dess har jag tyckt mycket om Captain America. Även om jag inte följt honom månatligt sedan dess. Mitt intresse för karaktären återväcktes omkring 2006, då hans död i följderna av ett inbördeskrig mellan superhjältar, blev en stor nyhet omskriven i NY Times och rapporterad om på CNN.
Sedan dess har jag följt honom - jo han har återuppstått.

Jag känner att det är viktigt att påpeka att Captain America inte är något typisk patriot trots namnet. Han tar strid för frihet och rättvisa och står därför upp för mänskliga rättigheter i upplysningens anda. Det gör honom till en mycket speciell superhjälte. Han skapades ju 1941 mitt under brinnande världskrig och på det allra första omslaget ser vi honom knocka självaste Adolf Hitler.
Nu har Captain America blivit film. Återkommer med rapport! Har väntat på den filmen sedan jag var 11 år.

Lars O - Magritte - Foucault

Den 1 september öppnar vad som kan komma att bli sensommarens höjdpunkt, uställningen Magritte - Foucault, Om orden och tingen i Pontus Hulténs Visningsmagasin, Moderna Museet. Curator: Lars O Ericsson.

Ett måste för alla med ett konstfilosofiskt intresse. Så här beskrivs utställningen på MM:s hemsida:
"Utställningen 'Magritte – Foucault, Om orden och tingen' är inte en traditionell konstutställning, utan en utställning som har ett filosofiskt tema, nämligen förhållandet mellan språk och värld, ord och ting. Ett tema som löper som en röd tråd genom hela den västerländska filosofihistorien, från Platon till Derrida."
Ytterligare något som gör det hela till en ovanlig sak är att Ericsson har skrivit en bok med titeln "Magritte - Foucault, Om orden och tingen", som ges ut i samband med utställningen. Den första boken i den nya serien Moderna Museet Essä i samarbete med Axl Books.
Helt säkert är att jag är på plats på vernissaget 1 september.
Läs mer HÄR.

Första...jo...kanske

De första bilderna på Superman respektive Catwoman har kommit.


Henry Cavill spelar Superman i nya filmen Man of Steel, som har premiär 2013. Regi Zack Snyder. I övriga roller: Diane Lane, Kevin Costner, Amy Adams och Laurence Fishburne, Russel Crowe, Julia Ormond och Michael Shannon. Det är helt sanslöst hur superhjältefilmer lockar megastjärnor. Känner mig dock mycket osäker på filmen. Hur ska man få Superman att funka i dag? Stort frågetecken.



Anne Hathaway som Catwoman. Lite trist bild - vad har hon på huvudet? Blå lampor? Dessutom ser man ju på hennes överarmar att hon är ganska otränad. Funkar inte! Filmen The Dark Knight Returns har premiär 20 juli, 2012. I övriga roller: Christian Bale, Tom Hardy, Michael Caine, Morgan Freeman, Gary Oldman och Marion Cotillard. Regi: Christopher Nolan.

Känner mig mer trygg inför The Dark Knight Rises. Det känns som att den inte kan bli dålig. Hur skulle det vara möjligt?

Kort: Venedigbiennalen 2011

Det finns mycket att säga om årets upplaga av Venedigbiennalen.
Först och främst måste man konstatera att det svenska bidraget var det kanske sämsta någonsin. Oerhört tråkigt både till form och innehåll. Den svenska paviljongen var klart sämst av alla nationella paviljonger. Så. Nu var det sagt.

På det stora hela en lagom biennal. Ganska fin. Ganska snäll. Ganska sinnlig. Ganska konceptuell. I jämförelse med 2009 års biennal står den sig ganska slät. Då var det mer fart, mer udd.

Roligast, mest intressant, var det att se Sturtevants installation. Varför har denna konstnär inte slagit igenom tidigare? Hon har förvisso uppmärksammats ganska mycket i Frankrike och Tyskland de sista tio åren. Men hon har ju varit aktiv sedan tidigt 60-tal! När gör Moderna något med henne?

Återkommer med mer senare.

Mot Venedig!

På lördag är det avfärd mot Venedig. Känns fantastiskt spännande att återigen ta del av Venedigbiennalen. Jag var där även förra gången, 2009. Då var jag mycket nöjd med mitt besök. Det återstår att se om vistelsen - biennalen - är lika intressant och utmanande även i år.

Särskilt spännande är det för mig att åka i år då Elaine Sturtevant, som är en av huvudfigurerna i mitt pågående avhandlingsarbete, deltar i utställningen. Hon är i år belönad med Guldlejonet för sitt konstnärliga bidrag under sin livstid, som det heter.

Återkommer med rapport.

Infinit horisont

När jag för en tid sedan bläddrade igenom den där backen med överblivna serier i den seriebutik där jag inhandlar mina serier, Seriezonen, såg jag två nummer av serien Infinite Horizon. Anledningen till att jag plockade upp dem och senare även köpte dem berodde på att de illustreras av en av mina favorittecknare, Phil Noto. Det visade sig, när jag väl läst de två numren, att denna lilla miniserie i sex delar, är en lite pärla - av stora mått.

Den är skriven av Gerry Duggan och det första numret kom redan i december 2007 och de senaste, nummer fyra, kom 2009. Av oklara anledningar är serien alltså inte fullbordad, två nummer återstår. Detta är inte helt ovanligt i seriernas värld, flera andra serier, rena storsäljare har bara slutat komma ut. Det finns flera fall där vi med säkerhet kan säga att vissa serier aldrig kommer att fullbordas. Allt från personliga problem till professionella tvekamper kan ligga bakom.

Men vad gjorde då att jag fastnade för Infinite Horizon? Till en början fastnade jag alltså för illustrationerna, men det var något med texten också och helheten, något som gjorde att allt kändes bekant men ändå nytt på något sätt. Det dröjde ett tag, men sedan insåg jag att vad jag hade i mina händer var Odysséen av Homeros. Som serie. Fast ändå inte.

Det här är alltså inte en serie med gamla greker i stora skägg och konstiga hjälmar. Nej, Duggan och Noto har gjort om Odysséen till en slags ransakning tillika hemfärd från ett amerikanskt krig någonstans i mellanöstern i en alternativ fiktiv värld - komplett med en agressiv cyklop och parallella men ändå sammanflätade berättelser. En alldeles enastående tragedi!

Några ytterligare nummer än de två första fann jag inte på Seriezonen, men ebay kunde som vanligt hjälpa mig och en man i England skeppade för en nätt summa över nummer tre och fyra, och sen den stora överraskningen för bara någon dag sedan - Image Comics, som ger ut serien, lanserar att Infinite Horizons två återstående nummer kommer med start nu i oktober...wow!

Återkommer med omdöme.

Laver i Berlin

Rod Laver. Tennisskon som lanserades av Adidas 1972 har kommit i en rad versioner sedan dess. Men det senaste året kom ingen alls. Förbryllande. Fast kanske behövde man starta om linjen, efter det förrförra årets något misslyckade Laversatsning där en rad samarbeten mellan Adidas och oberoende designers gick lite fel. Det blev helt enkelt inte så lyckat - det vill säga, det blev varken snygga eller coola sneakers.

Men nästa vår kommer en rad nya varianter. De kunde vi se på Bread and Butter i Berlin, den stora skomässan. HÄR.

Jag är lite osäker på de nya modellerna, som tycks gå i linje med de senaste mindre lyckade varianterna, fast de här är lite mer nedtonade, vilket är bra. De var lite mycket guld och silver senast, vilket krockar lite med den klassiska rena tennisprofilen som ju är skons ursprungliga profil.

Mja. Det ska bli spännande att se dem i butik om lite mindre än ett år. Och förhoppningsvis kommer det även några nya modeller. Laverskon har ju några ytterligare former, som inte använts på ett tag. Dels den lite bredare, med tjock sula, och den mindre, smalare med tunn sula. Nåja. Vi får väl se. Hoppas som alltid på det bästa. Tack och lov har jag tagit hand om de modeller jag har. De bör hålla i flera år till.

Om Sacco och Levys Gaza i UNT

HÄR skriver jag om Gideon Levys Gaza, mitt älskade – En krönika 2006–2011 och Joe Saccos Gaza – Fotnoter till ett krig.

Två fantastiska böcker. Läs.

Det blev pentagon

Stig Sjölund och jag såg i torsdags fem filmer på raken på Sergel.

Bad Teacher.
Kung Fu Panda 2
Paul
Hanna
Unknown

Alla utom Kung Fu Panda 2 var riktigt bra. Kung Fu Panda 2 var faktiskt riktigt dålig.

Bad Teacher var den stora överraskningen. Phyllis Smith den stora behållningen. Verkligen kanon ner till minsta min.

Paul, som handlar om två geeks som reser genom USA med start på Comic Con och senare träffar en tvättäkta utomjording, var inspirerande. Längtar till min första Comic Con. Kommer åka dit 2012.

Hanna var en klassisk "70-tals thriller". Regisserad av Joe Wright som gjorde Ian McEwan rättvisa när han filmatiserade dennes Atonement för några år sedan. Gissar på del två om ett par år, givet att filmen drar in pengar, vilket nog inte är så säkert.

Unknown var mest nervkittlande. Liam Neeson visar igen att han är vår tids Charles Bronson. Lite äldre, lite bister och riktigt underhållande - på rätt sätt. Men den stora behållningen var Bruno Ganz. En av de riktigt stora.

Nästa gång vi går på bio, Stig och jag, då tar vi en hexagon.

Transformers 3 3D - full pott!

I går såg jag Transformers 3 i 3D tillsammans med Kalle Nyberg. Wow!

Den här filmen har vi sett fram mot enda sedan vi såg den första teaser-trailern för mer än ett halvår sedan. Kommer ihåg hur vi såg Transformers 2 i Kalles soffa - som pausunderhållning mellan Mad Men avsnitt. Vi hade ju naturligtvis redan sett den på bio på varstitt håll, precis som den första filmen. Har på känn att vi tar en Transformersmaraton om en tid, när den trean kommer på blu ray. Mmm.

Transformers 3 i 3D är en riktig kanonfilm. Den är så bra att det är sjukt. Den har allt och den blir till och med lite dystopisk på slutet, så det är inte bara "pop corn". Vad är det som är så bra?

Storyn är bra, bra vändningar och en stark röd tråd.
Komplikationerna är trovärdiga givet att vi tror att det finns robotar som pratar.
Fotot är kanon.
Effekterna är de bästa man kan tänka sig.
3D-tekniken har väl aldrig varit så fulländad och så passande.
Skådisarna är överlag alldeles förträffliga.

Men ett par saker kändes lite överflödiga trots allt:
John Malkovichs karaktär fyller ingen funktion alls egentligen mer än att han är lite tokig.
Nya "snyggingen" Rosie Huntington-Whitely var inget vidare. Megan Fox är saknad.
Knasrobotorna är bara töntiga, även om de ger en viss "comic relief".
Lite lite power rock...

Transformers 3 i 3D är ett måste!

Nästa gång Kalle och jag ska ses ska vi ligga i varsin soffa och läsa serietidningar och äta bullar med mjölk till. Ser jag mycket fram mot.

Thor svingar hammaren igen

Nu är det klart. Thor blev en kanonsuccé, den har snart spelat in en halv miljard kronor...och ännu inte kommit på dvd och blu ray. Naturligtvis gör man därför Thor 2. Premiär 2013. Mmm. Då kommer förövrigt Iron Man 3 också. Mmm. Livet är bra.

Tinker, tailor, soldier...trailer!

Bara för någon vecka sedan skrev jag om filmatiseringen av John Le Carrés roman Tinker, Tailor, Soldier, Spy. Nu har den första trailern anlänt.


Det är svårt att säga något om hur allt kommer att hänga samman i den färdiga filmen. Men stämning, färger, miner, kläder, ljus och en och annan replik känns lovande.

Mmm. Ser fram mot den här. Om inte annat så bara för Gary Oldman. Denne gigant. Bland giganter.

Utmärkt

Känner mig plötsligt sugen på en Cherry Coolatta.

Arbete och åter arbete

En sådan fantastisk - strålande sommar! Där ute.
Jag sitter inne och arbetar med avhandlingen dag och natt. Åja. Men nästan i alla fall.
Utmanande och stundtals riktigt roligt. Men också, naturligtvis, ibland kämpigt.
Så ska det vara, säger de flesta.

En bra nyhet: Det är klart med opponent som ska kritisera mitt sista avhandlingsutkast innan jag gör det sista på avhandlingstexten före disputation.
Återkommer med detaljer.
Jag är mycket stolt och glad att just denna opponent hade tid och möjlighet. Mycket.

Cap i ny trailer

Ny trailer: Captain America: The First Avenger.
Ser ut som matinématerial.
Bra.

Fucking JAMES BOND

Klicka för större bild. HÄR.