Det finns mycket att säga om årets upplaga av Venedigbiennalen.
Först och främst måste man konstatera att det svenska bidraget var det kanske sämsta någonsin. Oerhört tråkigt både till form och innehåll. Den svenska paviljongen var klart sämst av alla nationella paviljonger. Så. Nu var det sagt.
På det stora hela en lagom biennal. Ganska fin. Ganska snäll. Ganska sinnlig. Ganska konceptuell. I jämförelse med 2009 års biennal står den sig ganska slät. Då var det mer fart, mer udd.
Roligast, mest intressant, var det att se Sturtevants installation. Varför har denna konstnär inte slagit igenom tidigare? Hon har förvisso uppmärksammats ganska mycket i Frankrike och Tyskland de sista tio åren. Men hon har ju varit aktiv sedan tidigt 60-tal! När gör Moderna något med henne?
Återkommer med mer senare.
