När jag pratat med vänner som delar mitt intresse för NHL, det vill säga ishockey så som den spelas i den nordamerikanska hockeyligan, har vi konstaterat att ligan inte har samma lyskraft som förr. Detta beror på, har vi kommit fram till, att så få lysande stjärnor visar den magi som Wayne Gretzky, Mario Lemieux, Paul Coffey, Steve Yzerman, Ray Bourque med flera visade under 1980- och 1990-talet. Den samling talanger som samsades om istid under den perioden är historiskt oslagbar.
För även om Evgeni Malkin, Sidney Crosby och Alexander Ovechkin är fruktansvärt begåvade spelare är denna trio just bara en trio. Förr hade NHL fler stjärnor vilket innebar att man kunde se vilket lag som helst med vetskapen att man fick lite magi. Så är det bara inte i dag. Men jag tror inte att alla håller med mig, särskilt inte dem som inte själva upplevt hockeyns glansdagar, t ex LA Kings slutspelssrusch 1993, eller Pittsburgh Penguins Stanley Cup-vinster 1991 och 1992. Eller för den delen NY Rangers fantastiska slutspel 1994 med Mark Messier och Brian Leetch i spetsen och med Iron Mike Keenan på bänken.
Nåväl. Vadan denna nostalgiska återblick? När jag i dag kollade sammandragen av nattens NHL-matcher på TSN visades trailern till nya TV-spelet NHL 12 från EA Sports. De har insett att dagens stjärnor inte lockar TV-spelsköparna. Istället har TV-spelaren nu möjligheten att använda sig av legendarer som Gretzky, Lemieux, Bourque och så vidare. Jag har inte spelat EA Sports NHL-spel på många år då de började bli så oerhört komplicerade och därmed också mindre underhållande. Men nu, när jag kan spela med mina gamla hjältar känner jag mig sugen igen.
EA:s val att inkorporera dessa spelare är naturligtvis en smart idé, inte minst en affärsmässigt smart idé. Man lockar nu inte bara 15-åringar, utan också plus 30-åringar som jag själv som inte riktigt accepterat den nya generationens hockeyspelare. Mmm. Hockey. Mmm.
