tisdag, augusti 19, 2008

Semester. Snart Jobb.


Strandliv i Frankrike.

I går kom jag hem från Nice, eller närmare bestämt Les Hautes de Vaugrenier, en så kallad gated community, strax utanför Nice. Flög ner i fredags, med Sterling. Hur är det möjligt att SAS finnas kvar på marknaden? Sämre avgångar OCH dyrare. Bra jobbat. Mina bundsförvanter på plats var Håkan och Sylvi Ekholm. Mina föräldrar.

Det var skönt med riktig sol. Inte den ljumma, gråa sorten som vi lider av här hemma. Det kändes lite tungt att flyga in mot Arlanda i går efter fyra dagar på Côte d’Azur. Jag möttes av trippla lager av moln.

Jag satt vid fönstret och vände mig mot tjejen som hade platsen bredvid:
- Det är alltså detta vi kommer hem till.
- Ja, men vi är brunare än alla andra, svarade hon.

Och det måste man ju säga att vi är.

Vattentemperaturen pendlade mellan 23 och 25 grader Celsius.

Det blev inga direkta utflykter förutom en trevlig middag på en restaurang en bit upp i bergen.
Paret som driver restaurangen har sin hund utanför köket. Den var nysteriliserad och sedan tidigare lam i bakbenen. Hunden är älskad. Den är glad.

För mig är Frankrike exotiskt. Den franska kulturen är liksom främmande. Jag känner mig inte riktigt hemma. Med det menar jag inte obekväm. Människorna jag möter är bara så annorlunda, formella men samtidigt avspända, nonchalanta men uppmärksamma. Den franska kulturen är en kultur där jag är främling, turist, äventyrare.

Det var en del utställningar jag hade kunnat ta del av. Men jag tog inte del av några.

Min stora kulturgärning, om man kan kalla den det, var att läsa Pär Lagerkvists Pilgrim på havet från 1962. Jag gillar Pär Lagerkvist. Tänkvärt. Ångestladdat. Lagerkvist måste ha varit en speciell människa. Texten är så tät och välskriven, så beräknad.

Ibland börjar Lagerkvist sina meningar med Och och Men.

Jag tänkte på Bergmans Nattvardsgästerna. Bikt. Guds frånvaro.

Jag mötte en gång Bengt Lagerkvist, Pär Lagerkvists son. Jag vet inte varför, men jag sa något om hans far till honom. Då talade han om sin far som ”denne man”.


Pär Lagerkvist kallas ibland "denne man".

Inga kommentarer: