The Dark Knight är teori

The Dark Knight är teori

En av mina absolut bästa vänner skickade på anmodan sina åsikter om The Dark Knight per mejl.

Vi känner varandra sedan vi var tio år. När filmen Batman kom 1989 köpte han Batman-läsken. Det var inte en läsk fylld med cola- eller lakritssmak, som man trodde. Läsken var en slags Loranga. En besvikelse, vill jag minnas.

Hursomhelst. Min kompis har med ålderns rätt blivit akademiker. Sociolog närmare bestämt.

Detta faktum och hans livsgenomsyrande arbetsdisciplin innebar att hans recensionsliknande mejl var både insiktsfullt och bra. Han såg The Dark Knight ur ett sociologiskt perspektiv. Filmen blev teori i hans ögon.

”När är det okej att ta lagen i egna händer? Ska vi upprätthålla ordningen genom att bryta den?”, var frågeställningarna som väcktes. Han passade även på att droppa namn som Giorgio Agamben och Carl Schmitt. Vaket, minst sagt.

Jag har följt The Dark Knights färd genom dagspressen. Filmen har fått blandade betyg. Den har tagits emot som en actionfilm med bra skådespelarprestationer och lite eftertanke.

Knappa hänvisningar finns i GP, SvD, DN, SydS och TT Spektra till filmens aktualitet i ett samhälle som präglas av övervakning.

Tre exempel på en problematik som explicit diskuteras i filmen, men som ingen tar i:

* Batman granskar mobiltelefonsamtal på ett så kontrollerande sätt att problematiken frihet/kontroll ställs på sin spets. Ska vi övervaka alla, för att hitta ett rötägg som förstår för många? Bryter vi inte då mot de principer vi försvarar i striden mot ”the bad guys”?

* Batman förstör i jakten på Jokern infrastrukturvärden för miljontals kronor, för att inte säga dollar. När är det okej för en vigilante att göra det?

* Varför tycker vi att det är okej att Batman bryter mot internationell lag, kidnappar en man i ett annat land och för honom till USA – där han blir dödad. Batman gör samma sak som George Bush, men honom kritiserar vi.

”Under temat rättvisa eller hämnd kunde man känna mer än ett svagt eko av det somliga menar pågår och kallar ’civilisationernas krig’.”, skriver Eva af Geijerstam i DN. Detta är det närmsta dagspressen kommer, mig veterligen.

Att min gode vän sedan nästan helt reducerar The Dark Knight till sociologisk teori, är en annan historia. Om personalen på biografen skulle ge honom ett val: ”Hej! Du får välja. Antingen ser du filmen, eller så får du den sociologiska teorin om filmen. Här, ta pappret, vi har skrivit ner den!”, så skulle han kanske, kanske ta pappret. Han är å andra sidan något av cineast.

Men han ser ingen poäng med Spider-Man och Superman. De går inte att reducera till teori, tror jag att han tänker.


Superman är inte teori