torsdag, augusti 07, 2008

Min kompis Erik


Erik på semester.
Jag träffade Erik Janson när vi började arbeta på Moderna Museet 2004. Museet nyöppnade och ett antal konstintresserade personer fick jobb som värdar. Erik och jag var två av dessa.
Då var han lite över 60. Jag var 27.

Vi blev kompisar och det har vi fortsatt att vara. Att vara värd gav oss möjligheten att prata i timmar. Nu är Erik pensionär, men han hoppar fortfarande in på MM. Jag höll bara ut i två år.

Erik tillhör den folkbildande skolan. Han vill att saker och ting ska vara begripliga. Tydliga. Det är inte sällan han läst igenom recensioner och artiklar som jag har skrivit. Jag har alltid fått tillbaka dem med röda sträck och utropstecken. Kritiken har varit konstruktiv, tack, Erik.

Erik tillhör den gamla skolan. Han har arbetat som kulturredaktör, på förlag, som frilansjournalist och författare. Att han började på Moderna Museet ska museets personal vara glad för. Erik har saker att säga. Moderna som rör sig i två världar: konstvärlden och den allmänna offentligheten, ska lyssna på en person som han.

Nu är Erik på Gotland. Han har skaffat blogg. Där skriver han om min gråtmilda blogpost nedan.

Inga kommentarer: