I helgen hoppade jag in på VT. Nu är jag tillbaka på UU.
Jag är tillbaka i Stockholm/Uppsala efter en helg i Västervik.
För ett kort tag bytte jag Uppsala Universitets filosofiska institution och min konstfilosofiska forskning mot ingresser och intervjuer på Västerviks-Tidningen. Estetik byttes – kort och gott – mot sportjournalistik.
Att vara doktorand i estetik är ett stort privilegium. Möjligheten till förkovring är nästan oändlig. Jag läser och skriver i min egen takt. Nåja. Jag ska vara klar om två och ett halvt år…
Arbetet på en redaktion är lite annorlunda. Det bygger på överenskommelser och tid. Sport- eller nyhetschefen berättar vad jag ska skriva om. Eller så har jag egna idéer. Jag gör upp med fotografen när vi ska åka.
Sen är det bara att skriva. 2000 tecken brukar texterna landa på. Två, tre stycken per arbetsdag. Ingress och rubrik formuleras.
Det blev fyra artiklar på två dagar den här gången. Tre om NM- och SM i A-katamaran och kanotsegling på Lucenafjärden, och en om long drive. En golfgren som handlar om att slå så långt som möjligt. En före detta världsmästare i long drive var i stan.
Doktoranden däremot sköter sitt. Texter ventileras två gånger per år på högre seminariet. Och förutom handledarträffar är det ingen som direkt har tillgång till ens texter. Det är – som sagt – lite annorlunda.
På tidningen framställs artiklar mer som i ett slags lagarbete. Man frågar någon, redigerarna ändrar rubrik, bildtexter sätts, ibland i samarbete med fotografer och så vidare.
Var sak har sin charm, skulle man kunna säga.
Det var hursomhelst kul att vara på plats på redaktionen igen. Det blir nog mer av den varan vad det lider. Men jag koncentrerar mig på avhandlingen. Det är mitt vanliga jobb, i all sin ovanlighet.
Precis nyss glömde jag – och kom sedan på igen – att allusionen inte helt kan likställas med appropriation. Livet bär med sig många mysterier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar