måndag, augusti 04, 2008

Avslappnad är rolig

Hur kommer det sig att en komikers karriär är så kort?

Eller. Karriär är fel ord. Tid då han/hon är rolig, är bättre. Karriärer kan hålla på i all evighet.
Ett exempel är Steve Martin. Han var rolig. Nu är han tråkig. Trots det fortsätter han att göra karriär. Den urtrista nyinspelningen av Rosa Pantern (2006) spelade in ohyggligt med pengar. Del två är färdiginspelad och kommer nästa år. Kanske har jag fel. Är Steve Martin fortfarande rolig? Nej. Alla betalade för att se Beyoncé Knowles. Så var det.

Ett annat exempel är Chevy Chase. Han är rolig i filmer som Tjejen som visste för mycket (1980) och Fletch (1985). Redan i Fletch lever! (1989) börjar han bli tråkig. Nu är det som om han inte längre finns.

I Sverige har vi Robert Gustafsson. Han var rolig i Nilecity 105.6 (1995) och i Percy Tårar (1996). Och även i Torsk på Tallinn (1999). Nu är han inte rolig längre. Nu är han jättetråkig. Kanske fyndig i Fyra nyanser av brunt (2004), men inte rolig.

Vad är hemligheten? Ett tag tänkte jag att det handlar om originalitet. En komiker måste vara originell. Det gäller att komma på något nytt. Hitta en ny vinkling, som att ramla på ett nytt sätt, eller säga ordet tårta på ett speciellt sätt, som i Håkan Alexanderssons Tårtan (1972). Tåååårtaaaaannn. Det var kul.

Men det handlar inte bara om det. Viktigare än originalitet är att komikern är avspänd. Anspråkslös. Chevy Chase är rolig i Fletch. Men mindre rolig i Fletch lever! eftersom han är avspänd i den förra och är lite orolig i den senare. I Steve Martins fall handlar det mer om att han i dag är irriterad. Det går runt-runt. Han är irriterad över att han inte är rolig. Då blir han inte rolig.

Paul Kaye spelar Dennis Pennis. Han är inte så rolig. Men frågan är berättigad.


Fletch = rolig. Chevy Chase = inte rolig

Inga kommentarer: