tisdag, augusti 05, 2008

Så är det

Jag kan inte gråta till konst. Inte ens om jag försöker.

Film däremot kan beröra mig så. Och musik. En bra bok gör jobbet. Men inte konst. Konst är en känslomässigt handikappad konstart.

Konst vill vara smart. Fyndig. Ibland lite rolig. Konst kan vara vemodig. Konst kan vara tråkig. Riktigt tråkig. Men konst kan också vara storslagen. Provocerande. Klarsynt.

Men allt detta kan film, litteratur och musik också. Konst däremot kan inte göra så att jag gråter.

Jag är inte ensam om detta. Vi har pratat om det ganska mycket. Konst gör något annat.

Men det skulle nog kännas bra om jag kunde gråta till konst någon gång.

Inga kommentarer: