Om modejournalistikens vara

Det fanns en tid då jag trodde att jag var intresserad av mode. Det var jag inte. Jag var intresserad av att shoppa. Med begränsad studentbudget köpte jag tröjor från DKNY och eleganta skor från Paul Smith.

Fråga mig inte hur jag hade råd. Men så var det. Då.

Nu är jag en mer sansad shoppare. Även om jag unnar mig något fint ibland.

Med åren har mitt intresse glidit från shopping till just mode. Detta säger jag utan att på något sätt försöka framställa mig som ett flanerande modelejon. Jag har aldrig tittat in på Modeveckan, eller varit på någon tjusig visning i Paris. Jag skulle säga att mitt intresse har uppstått i reaktion mot den totala avsaknaden av modejournalistik i det här landet.

Jag ser kläder. Butiker. Designers. Utbildningar. Men ingen modejournalistik.

Nej, jag överdriver inte. Text om mode går ej att finna i detta land.

Vad är då den viktiga skillnaden mellan shoppingjournalistik och modejournalistik:

Shoppingjournalisten skriver om:
* Färger som gäller i år.
* Mönster som är coola.
* Designers som är hippa.
* Kändisar som har bobfrisyr och byxdress = modeförebilder.
* Butiker du ska gå till.
* Dessa sammanfaller i: Köper du byxa x, tröja y, och sko z är du skitsnygg och lite bättre än alla andra.

Så här gör modejournalisten – som inte finns i Sverige:
* Problematiserar färger: Varför är pastellfärger balla?
* Ifrågasätter mönster: Hurdå rutigt?
* Betvivlar att Stella McCartney är en bättre designer än Helmut Lang.
* Tar INTE ALLTID kändisar som exempel på personer som är bra klädda.
* Köper/får INTE kläder, sätter dem på sig, tar en bild, lägger upp på bloggen och skriver att detta ska andra köpa.

Shoppingjournalistiken är kanske den sista riktigt naiva journalistiken. Den är den sista utposten för en ren, sinnlig och estetisk journalistik. Den visar upp en total frånvaro av reflektion.

Jag är vacker. Det här är underbart. Skjortan är snygg. Vaxningen gör mina ben lena. Jag är mjuk, men hård. Det röda gör mig varm. Det blåa gör mig kall. Allt detta stavas: S I N N L I G T.

Ska vi skriva om konst, litteratur, film och teater på det sättet? Nej, det ska vi banne mig inte. Fine. Jag vill inte förbjuda shoppingjournalistik. Jag vill bara ha något annat, också, tack.