Då var det över. Lars Vilks har genomfört sin föreläsning på Uppsala Universitet, ”En uppdaterad version av föredraget: Konsten kan i själva verket inte vara annat än våld, grymhet och orättvisa: Yttrandefriheten och konsten - rondellhunden som konstprojekt.” Det blev ett helt annat slags framträdande än när Vilks senast var på universitet, 11 maj.
Då: Jag hade ingen som helst tanke på att det hela skulle kunna möta något slags allvarligt motstånd. Säkerhetspersonal, polis och andra trodde uppenbarligen inte det heller. Alla vet hur det gick – Vilks blev överfallen och tvingades avsluta sin föreläsning.
Nu: Förberedelserna var helt annorlunda. Universitet var involverat vilket innebar möten med polis och ledning. Vilks kunde börja om – och avsluta sin föreläsning.
Naturligtvis har detta hängt över mig sedan i maj. Det var en stor sak att befinna sig mitt i och även om min sommar var alldeles bra har jag ofta tänkt på det som hände och på arbetet med att kunna genomföra föreläsningen.
Jag är mycket glad att det är över – att jag, universitet – ja samhället – visade att när det verkligen gäller då måste det fungera. Ingen ska på grund av hot och våld bli tvungen att avsluta en föreläsning på ett universitet. Kan man inte tala om sådana här saker på universitet, då kan man inte tala om det någonstans i samhället.
Om Vilks föreläsning finns mycket att säga. Men jag spar mina åsikter om den till en annan gång.
