Under höstterminen, 2009, bjöd jag in Anna Odell så att hon kunde visa sin omdebatterade konstfilm, ”Okänd, kvinna 2009-349701” och berätta om den. Jag vet att samtida konst är krångligt för gemene man och jag ville ge studenter, anställda och intresserade utanför universitet möjlighet att faktiskt se filmen som alla pratade om vid den här tiden. Det brukar bli bra när man tar del av det man pratar om och Odell var på plats för att berätta och att svara på frågor. Jag tror inte att jag säger för mycket om jag kallar den föreläsningen för en succé. Det var fullsatt och stämningen var engagerad. Anna och jag diskuterade senare på kvällen dagens möte och vi var båda glada över att det hade gått så bra.
Det föll sig därför naturligt att se Odells föreläsning som starten på en rad kommande föreläsningar med tema samtidskonst – hur kan den se ut – vad är samtida konst? Jag är doktorand i estetik vid filosofiska institutionen och sådana frågor är en självklar del av arbetet. Att hålla i offentliga föreläsningar är däremot inget som är en självklar del av varje doktorands tid på universitet, men sådan är jag. Jag vill möjliggöra förståelse för konst även utanför det tämligen slutna seminarierummet. Tidigare har jag arbetat på Moderna Museet som värd och då mött publikens engagerade men ofta osäkra åsikter om konst. Jag har även arbetat både som vanlig reporter och som konstkritiker och har därför – i mina egna ögon – en viss känsla för hur man ska bygga broar mellan spetskunnighet och gemene mans allmänna intresse. Journalistens tillika kritikerns uppgift är delvis att förmedla.
Om Anna Odell var hösten 2009 års mest omtalade konstnär – vem kunde då vara intressant att lyssna till nu, våren 2010. Jag funderade länge, det finns en rad intressanta och viktiga svenska konstnärer. Jag kom att tänka på Lars Vilks eftersom att han sedan många år har varit intressant i mina ögon. Han är filosofie doktor i konstvetenskap, han är mycket intresserad av konstteori och han är aktuell med sitt pågående Nimis-projekt (Ladonien) och givetvis med den mycket omdebatterade bilden på Muhammed. Jag fick tummen upp av de som tar besluten på filosofiska institutionen. Det är inte bara att bjuda in, man måste ha klartecken. Sagt och gjort, Vilks bjöds in och han tackade snabbt ja till att föreläsa om yttrandefrihet och konst. Ett aktuellt och relevant ämne för inte bara filosofer och estetiker utan för oss alla, vill jag mena. Jag räknade med en stor publik.
Alla som följer den här bloggen vet förstås vad som hände. Vilks kommer till Uppsala universitet, Ihresalen, han startar sin föreläsning men blir attackerad. Föreläsningen bryts.
Vad ska man då säga om det? Jag citerar Uppsala universitets rektor, Anders Hallberg: ”Det är universitets uppgift att diskutera och debattera olika ämnen, även kontroversiella sådana. Det är därför mycket beklagligt att dagens arrangemang ledde till handgripligheter.”
Vilks föreläsning, under de tio minuter den hann pågå, såg mycket intressant ut. Vilks är konstteoretiskt kunnig, mycket påläst och en engagerad talare. Jag är mycket ledsen att föreläsningen inte kunde genomföras. Det är tråkigt att ett litet fåtal aggressiva med hotmetoder ska kunna styra vad som kan sägas på ett universitet. Så borde det inte få vara, tycker jag, men så var det i tisdags.
