Lars O Ericsson. I går var han i Uppsala. Föreläste på högre seminariet i estetik. Ämnet var arkitektur, svensk modernism ur ett ideologiskt perspektiv. Mycket intressant och lärorikt. Jag kan varmt rekommendera denna understreckare på samma tema ”Visionerna som gjorde funkisen svensk” av Ericsson, publicerad i SvD, 26 januari.
Jag är den förste som skriver under på att vad som sägs är viktigast. Hur det sägs är man dock inte bortskämd med. Därför var det extra spännande att se Ericsson som föreläsare igen. Det var länge sedan jag läste Konstfilosofi i Stockholm för Ericsson. Det kändes som att vara hemma igen. Ericsson vet hur saker ska sägas.
När vi efter seminariet tog ett par öl på en närliggande pub berättade Ericsson om sin bana på universitet. Hans allra första föreläsning höll han i maj 1968, mitt under ”brinnande” studentrevolt. När något inte passade studenterna slog de Maos lilla röda i bänken som protest. Säkert är Ericsson en bra föreläsare på grund av lång erfarenhet. Men det är inte hela sanningen. Hur många gånger ser man inte trötta och uttråkade föreläsare med lång eller kort undervisningserfarenhet? Det finns något annat hos Ericsson. Han är intellektuellt nyfiken och han vill nå fram. Så har han nog alltid varit, inbillar jag mig. Han är engagerad som person. Säkert är också det tilltal som man ”tvingas” till genom kontakt med media en aspekt i att tilltalet blir så öppet och samtidigt distinkt.
Jo, jag är vördnadsfull här, jag inser det. Jag ser mig själv som en person som ger beröm när jag tycker att någon förtjänar det. Saker ska sägas – bra saker. Tack för i går, Lars O.
Rubriken säger att Lars O Ericsson återigen är i Uppsala. Det var ett tag sen sist. Han gick tolkskolan här för...ja...en massa år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar