onsdag, december 03, 2008

TV-spelsbevakningen är meningslös


Call of Duty: World at War: First-person shooter spel.

Tomb Raider Underworld: Third-person shooter spel.

Jag spelar tv-spel. Playstation 3.

Jag läser inte Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet.

Inte spelrecensioner.

Det är nämligen helt meningslöst. Inte för att kritikerna är okunniga.

Anledningen är mycket enklare än så.

Nämnda tidningar undanhåller väsentlig information.
Så enkelt är det. Resultatet är att spelbevakningen blir meningslös.

Jag förklarar varför:

Varje spel som tillverkas tillhör en genre som definieras av användarens position gentemot den karaktär spelaren styr.

Tre sådana genrebeteckningar: First-person shooter, third-person shooter och rollspel.

Ett first-person shooter spel kännetecknas av att spelaren styr – så att säga – själva kameran. En spelare av ett fps-spel ser aldrig den karaktär som styrs. Idén är att efterlikna den verkliga upplevelsen av att röra sig. Spelaren "ser" bara rörelsen framåt - eller vad man nu gör, fäktar med ett svärd eller skjuter med ett vapen.
Ett exempel, Call of Duty.

I ett third-person shooter spel styr spelaren karaktären i tredje person. Han ser hela figuren i ett sammanhang, och kan därför välja att inte gå rakt in i en fälla. Något som är svårare att undvika i ett fps-spel. Ett exempel, James Bond 007: Quantum of solace.

Alla spel tillhör någon av dessa genrer – det finns flera än de tre jag har nämnt.

För det stora flertalet är den här informationen grunden i själva inköpet.
Man vill söker ett fps-spel. Punkt slut.

Visst, jättekul att Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots får betyg 5 av 5 i Dagens Nyheter. Det låter ju bra. Det är nog ett spel som är bra, tänker man.
Och då vill man se vilken typ av kategori spelet tillhör.
Enligt DN tillhör spelet kategorin ”Smygaction”.

Ja. Ni läste rätt. Smygaction.

I Aftonbladet beskrivs Call of Duty: World at War som action – visst det är inte fel i sig. Men, tja, 80 procent av alla spel är action – det är därför resten av världen använder mer träffande beskrivningar än dessa.

I Expressen beskrivs Tomb Raider Underworld som action, fast det är ett third-person shooter spel, antar jag. Jag vet faktiskt inte – det framgår inte, men med tanke på hur Laura Croft ser ut, får man ju anta att tv-spelsvärlden inte skulle acceptera något annat. Inte jag givetvis. Dom andra.

I Svenska Dagbladet beskrivs nya Bondspelet som tillhörande…ja ingenting
.

Så här ser det alltså ut. Och det trots att jag och de flesta andra inte köper ett spel utan att ha tillgång till den kategori spelet tillhör.

Det är också därför vi går in på
Metacritic och fullständigt struntar i svenska tidningars tv-spels bevakning. Metacritic är en site som sammanställer ett stort antal recensioner och ger spelen ett snittbetyg - och som delar in spelen i dessa kategorier. Utöver spel sammanställs recensioner av film, tv, dvd och musik på Metacritic.

2 kommentarer:

Johannes sa...

Smygaction är väll en mycket tydligare benämning än det mer generella fps? Ifall du tänker bort själva betyget ifrån recensionen tror jag det blir tydligare att se dess egentliga funktion som en text om ett spel. Metacritics håller jag nog med om är en tydligare köpindikator annars men uppskattar Susannes texter iallfall.

Rikard Ekholm sa...

Jag gillar Susanne Möllers texter. Men jag tycker att svensk spelbevakning gör läsaren en otjänst genom att inte beteckna spelen med vedertagna beteckningar, som t ex fps.

Texterna jag hänvisar till är recensioner och som sådan bör de, i likhet med t ex konstrecensioner, innehålla grundläggande fakta. I konstrecensionens fall, konsthallens namn, om det handlar om foto, eller måleri, och så vidare; i en spelrecension bör, läsaren informeras om den rent grundläggande kategorin - vilken typ av spel det handlar om. Det finns vedertagna beteckningar, varför inte använda dem? Det är en självklarhet, menar jag, att spelbevakningen ska införa dessa beteckningar. Att det handlar om smygaction bör framgå i brödtexten.