”Det är något så gammeldags som en fråga om etik och moral”, skriver Aftonbladet kulturchef, Karin Magnusson, i dag i anknytning till bevakningen av Jan Åmans påstådda lyxshopping.
Aftonbladets antagande är att Åman är skyldig. Läs Aftonbladets två tidigare artiklar här och här.
Men, Karin, är gammeldags, för dig, entydigt med förlegat?
Så ser det i alla fall ut när du, Martin Aagård och Åsa Linderborg påstår – utan bevis – att Åman har tagit pengar från Färgfabriken och använt i privata syften. Etik och moral, var det så du kallade det?
För så här är det, och jag börjar bli jävligt trött på allt tjat om Jan Åman – antingen har han stoppat pengar i egen ficka, eller så har han det inte. Läget just nu är att det finns anklagelser om att han har privatkonsumerat, men inget som entydigt pekar på att påståendet är sant.
En traditionell etisk fråga lyder: ”Vad är det rätta?”. Aftonbladet Kultur tycker uppenbarligen att det är rätt att döma Jan Åman innan Färgfabrikens styrelse och/eller en oberoende part, har granskat Åmans affärer, det vill säga innan det är styrkt att Åman är skyldig – om han nu är det.
Något entydigt besked om hur det egentligen ligger till har vi läsare ännu inte tagit del av i Aftonbladet, eller för den delen i SvD eller i TT Spektras bevakning.
Jan Åmans förehavanden granskas nu, enligt uppgift – och ja, det är väl allt som kan sägas om saken just nu. Eller hur?
For the record: Det här är inget försvar av Jan Åman. Jag har aldrig träffat honom och tycker inget speciellt om honom. Det enda jag vet är att han varit högst ansvarig för en konsthall som har presenterat en rad bra utställningar. Har Åman på felaktiga grunder stoppat pengar i egen ficka ska han avgå från Färgfabriken. Det är inget mer med det. Poängen med mina texter i den här saken, är att jag finner det obegripligt att Aftonbladet Kultur och de tre journalisterna som hitintills har gett sig in i diskussionen, envisas med att döma Åman, innan granskningen av Åmans kvitton är klar.
Medias uppgift är att granska, rapportera och kommentera – inte att döma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar