Nu sympatiserar jag med Karin Magnusson igen. Jag ger hennes text om Jan Åman i dagens Aftonbladet ett högt betyg. Synd bara att den föregås av tre mindre bra texter från Aftonbladet Kultur.
Jan Åman tvingas nu att avgå som chef för Färgfabriken på grund av ekonomiska oegentligheter. Det rapporterar svensk media i dag.
Saken är dock långt ifrån utredd. Det hela framstår ännu som dunkelt.
Ett rimligt antagande 1: Åman är skyldig eller så är han inte skyldig.
Ett rimligt antagande 2: Är han skyldig bör han avgå. Om inte bör han stanna.
Björn Linnell vill, enligt DN, inte prata klarspråk innan utredningen är klar i januari 2009.
Det är förståeligt.
Linnell säger:
”Om det är privata uppgifter eller inte får utredningen se över tillsammans med Jan. Han får plocka fram dokumentation och förklara.”
Om det är privata uppgifter? Styrelsen är alltså inte säker. Men varför då tvinga Åman att avgå – är han skyldig innan motsatsen bevisats? Hur ska styrelsen ha det egentligen? Skyldig, han får kicken? Vet ej, han får kicken? Oskyldig, han får kicken?
Tecknen hopar sig. Det blev för mycket för de inblandade.
Samtidigt erkänner Åman att han slarvat och handlat både kläder och resor för Färgfabrikens pengar.
Det var den här nyheten jag ville att Aftonbladet skulle ha väntat på. Fast då hade man inte varit först. Vad det nu man egentligen var först med – misstankar, fusk eller en dom? Att vara först är nyhetsrävens starkaste drivkraft. Men det är bra om man har rätt, när man väl skriver.
Tillbaka till Karin Magnusson. Hon skriver, och reviderar samtidigt Aftonbladet Kulturs tidigare hållning:
”Aftonbladet Kultur kunde för två veckor sedan avslöja misstankarna om att Åman under flera år använt konsthallens pengar för omfattande privatkonsumtion.”
Tidigare har Aftonbladet Kultur – som enda tidning – varit mer säker på sin sak, att Åman är skyldig.
Magnusson avslutar sin text:
”Nu återstår förhoppningsvis lugn och arbetsro för Färgfabriken. Och för regeringen att hitta en ny pigg entreprenör som kan komma med kreativ input på kulturområdet. Fortsättning lär, som det heter, följa.”
Jag har hört mig för om vad en rad konstmänniskor tycker om Jan Åmans avgång. Konsensus nu är föreställningen om att Färgfabriken går in på sista versen. Åman har varit synonym med konsthallen – hur ska den fungera nu?
En person som jag har talat med tror att det är omöjligt att hålla sig inom vanliga ekonomiska strukturer om man driver en konsthall. Stämmer det så bör media i detta nu gå igenom konsthallar och museer för att hitta nästa fall. Och just detta, att hålla sig utanför vanliga strukturer, för ”konsthallens bästa”, är precis vad Åman hänvisar till.
I SvD säger Åman:
”Jag har verkligen satsat hela mitt liv och hela min person på att försöka få Färgfabriken att fungera. Därmed har det väl också kanske varit för sammanblandat; jag har varit för personligt engagerad i det hela, säger Jan Åman och tillägger att han flera gånger riskerat sin privata ekonomi genom att gå i borgen för Färgfabrikens lån.”
Jag ser fram emot att ta del av utredningen när den är klar i januari.
Oddsen för att Åman är oskyldig och kommer att återinsättas som chef på Färgfabriken är låga. Något annan slutsats går inte att dra i dag.
Jag är likväl beredd att vänta. Jag behöver ju varken jaga nyheter eller sparka någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar