Det tog tid. Nu har SvD utsett ny kulturchef.

Svenska Dagbladets nya kulturchef, Stefan Eklund, är före detta sportjournalist. Det är sympatiskt, tycker jag.

Precis som Stefan – jag kallar honom vid förnamn – har jag ett förflutet, och kanske en framtid, som sportjournalist. Det senare har nog inte Stefan, misstänker jag.

Vi har även spelat fotboll, Stefan och jag. Fast på olika håll förstås. Och han som back, jag som mittfältare. Nog nu av detta pladder. Till saken!

Det är helt uppenbart att SvD:s nya kulturchef vurmar för litteratur. SvD Kultur ÄR litteratur, skulle man kunna säga. Och det är norm att kulturchefer ”tillhör” litteraturen, Maria Schottenius (DN) har disputerat i litteraturhistoria, Björn Wiman (Expressen) är litteraturkritiker, Carl-Otto Werkelid (fd kulturchef på SvD) hade och har litteratur som sitt stora intresse. Det är bara Karin Magnusson (Afbl) som har en bredare bakgrund, populärkultur.

SvD:s läsare kan nog se fram emot fortsatt tonvikt på bevakning av litteratur.

Det är omöjligt att säga något om det egentligen, men man kan gissa. Hur kommer bevakningen av de andra konstarterna att förändras – kommer bevakningen överhuvud att förändras.

Jag tänker på teater, film, dans, musik och konst. Det återstår att se om något kommer att hända.
Störst intresse riktar jag givetvis mot konstbevakningen som sedan en tid inte har haft någon ämnesansvarig i form av en förstekritiker med anställning. Senast SvD hade en kritiker som var ämnesansvarig var när Mårten Castenfors arbetade på tidningen. Det var ett bra tag sen.

Nu har detta kanske inte varit ett problem, även om det kan uppfattas så när jag skriver om det så här. Jag vet av egen erfarenhet att det rullat på. Och slår man upp SvD på en lördag så skulle jag vilja påstå att man med blotta ögat, lite från håll, ser att uppslaget är bra redigerat, prydligt och fint. Det har helt enkelt fungerat bra.

Som sagt konstbevakningen rullar på. Men skulle jag rekommendera Stefan något – jag kallar honom som sagt vid förnamn – skulle den rekommendationen se ut så här:

”Ta dig en funderare. Vore det inte en idé att ha en ämnesansvarig för konst?”

Men varför är en sådan tjänst relevant, om det nu rullar på ändå? Hur tänker du, Rikard?
Jag tänker så här, och jag känner att jag faktiskt får stöd av Stefan i den frågan. Han intervjuas av Karin Thunberg i dagens SvD och säger:

”Eftersom samhället tagit ett kliv tillbaka när det gäller sin folkbildande uppgift menar jag att dagstidningarna har en möjlighet, en uppgift, att kliva in och ta den rollen.”

Precis min mening. Den folkbildande uppgiften är viktigare än någonsin. Och hur når man målet om folkbildning utan en ämnesansvarig som har möjlighet att lägga sin tid på en konstart? Det går förstås inte. Inte i långa loppet. Mitt antagande är att den tillsättning jag fiskar efter faktiskt är oundviklig. Den kommer. Förr eller senare.

Här är ett annat citat från Stefan som jag fäste mig vid från samma intervju:

”Men vi måste också vara öppna för nya uttryckssätt. Jag är övertygad om att det går att göra en tidning som är modern till sin form utan att förlora i kvalitet.”

Här ser jag en koppling till själva idén om ämnesansvariga och om konstarter, eller om man så vill genrer, i vid mening. Nya uttryckssätt talar Stefan om. Det är intressant. Jag kommer också att tänka på diskussionen om högt och lågt som präglade den offentliga debatten tidigare i höstas och som även spiller över i den alltjämt pågående debatten om kulturkonservatismens vara eller icke vara.

För alla oss som är lite yngre (det är vi oftast – yngre – i relation till tidningarnas fasta medarbetare), och vars kulturkonsumtion inte enbart riktas mot de traditionella former som klassificeras som teater, litteratur, konst och så vidare, utan som även riktas till de kulturyttringar som hamnar mellan de ämnesansvarigas bord, ska det bli spännande att se vad som komma skall. Dagstidningar har – detta vet vi – problem med att granska och analysera dessa. Jag ser mycket fram emot att ta del av Stefans omvandling – eller breddning, om man så vill – av kulturbevakningen – som alltså kan komma att gå mot dessa ”nya uttryckssätt”.

Det var förövrigt roligt att se vad Expressens kulturchef Björn Wiman sa om Stefan i SvD:

”Jag vet att Borås Tidning instiftat ett Debutantpris som är väldigt uppmärksammat. Där har man gjort bra val när man utsett debutanterna. Det åtminstone talar för att han förstår vad traditionell kulturjournalistik innebär.”

Precis, Björn Wiman. Typiskt traditionell kulturjournalistik att – dela ut pris – till debutanter.

Stefan Eklund börjar sitt nya arbete 1 april. Och jag vill från mitt håll verkligen säga, vad roligt att du har blivit chef på SvD Kultur.