Tisdag klockan 13.20 ungefär. Jag sitter på tåget från Stockholm till Uppsala.
Stopp. Märsta.
14.15 börjar mitt seminarium, det vill säga jag ska lägga fram och försvara "Kapitel 1" från min avhandling.
"Olyckligtvis har det inträffat en olycka i Uppsala så vi får stå kvar här", säger en besvärad röst i högtalarna.
Vi kommer iväg. Stopp. Knivsta. Vi kliver av och tåget vänder tillbaka till Stockholm.
Inga bussar. Klockan är några minuter i två. Jag ringer min handledare och ber honom skjuta fram seminariet till 15.15. Lagom kul.
Tillslut dyker ett dubbeldäckartåg upp som tar mig till Uppsala.
Enligt Uppsala Nya Tidning orsakade en traktor att några bommar gick sönder. Ingen skadades.
Nio stycken sitter bänkade i Filosofiska institutionens seminarieum redo att sätta tänderna inte bara i min text utan också i mig.
Men det gick bra. Givetvis fick jag kritik. Konstruktiv sådan. Tack. Tipsen haglade riktigt över mig. Vad ska du göra nu? Ska du utvidga inom eller utom konsten?
Det blev riktigt snackigt. Och då menar jag på ett positivt sätt. Fortsättning följer med handledarsamtal både med professorn och med min huvudhandledare.
I dag ska jag undervisa. På fredag sticker jag till Island. I morgon ska jag till DN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar