Jag bockade. Det måste jag erkänna. Vi tog i hand och sa hejdå.
Brian Manning Delaney och Sven-Olov Wallenstein talade om Andens Fenomenologi som de har översatt. Moderator Hans Ruin.
Plats: Konst-ig. Åsögatan.
Jag satt mig bredvid Power Ekroth. Hon väntade på någon. Det gick bra ändå.
Det var många i publiken.
”Det är en stor händelse”, sa jag.
Då skrattade hon.
”Förhållandevis”, sa jag.
Hon fortsatte. Jag vet inte varför.
Sen fick jag syn på honom. Andra sidan rummet. Rock, röd sjal och vitt hår och skägg.
Sen gjorde Hans Ruin en poäng och sa något i stil med: ”Det är ett mycket vassare sätt att ställa frågan på.”
Det var han själv som ställde frågan, om ”Hegels aktualitet i dag”. Fast den formen var den mindre vassa formen av frågan. Så förstod jag det.
De tre filosoferna gjorde ett mycket bildat intryck.
Sen var det slut. Den röda sjalen virvlade ut ur rummet som Frank Millers version av The Spirit.
Borde ha plockat upp boken där och då. Får göra det senare.
Jag hastade efter. Cykeln. Lås. Kedja. Hjälm.
Snabbt stegade han iväg.
”Hej Lars O. Kommer du ihåg mig?”
Sen gick vi tillsammans en bit. Det var trevligt. Upplyftande. Inte minst.
”Jag ville bara hälsa”, sa jag när vi skulle skiljas.
”Trevligt”, sa han.
Sen bockade jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar