"Ska vi käka frukost?"

Jag ligger i min svarta Chaise Lounge och läser Adorno. Eller en avhandling om Adornos estetik för att vara mer precis.

Jag drömde mig bort ett slag. Återupplevde den där dagen.

”Ring, ring.”
- Hello, säger jag.
Jag ligger på Marriott Marquis i New York och sover. Klockan är sex och jag är trött. Kvällen innan såg jag en performance i Soho. Det blev sent.
- Hej, det är jag, säger rösten - ska vi käka frukost?

Vi träffas i lobbyn.
Det är kallt. Februari 2007. Det är lugnt ute. Vi står på Times Square.

- Jag vet ett bra ställe. Jag brukade äta där förr. Det var ett polishak då, säger han.
Ett diner. Ser ut som de alltid gör. Bås och några mindre bord.

Vi kollar menyn. En man kommer för att ta beställning. Vi har inte bestämt oss. Men det går ändå.

- I’ll have a grilled croissant with bacon, and throw in some cheese there too – ska du också ha en? – make that two, sager den före detta hockeyspelaren.

Vi pratar. Om det nya. Om vinet. Och om gamla tider. Men inte så mycket hockey. Vilket förvånar. Få hockeyspelare kan matcha snittpoängen.

Ulf ”Lillpröjsarn” Nilsson har snittat nästan 1.4 poäng per match i WHA och NHL.
Winnipeg Jets och New York Rangers från 1974 till1983.

En grillad croissant med bacon och ost. Det var gott. Och kaffe till det. Mmm.
Ibland gör jag den frukosten här hemma.