Julia Dufvenius som Sonja i Onkel Vanja. Foto: Dramaten/Sören Vilks
Det började redan på Milano. Nej inte i Milano. På. Jag menar dagiset.
Vi var 1 år.
Nu är vi 31.
Tobias Brandel, SvD:s kulturnyhetsreporter och min äldsta vän.
Vi såg Onkel Vanja på Dramaten i kväll. Tjechov. Ingen plot. Bara liv.
Den kommer få dålig kritik.
Men jag tyckte om den. Ganska mycket.
Örjan Ramberg som Astrov funkade bra.
Julia Dufvenius som Sonja, inte alls dum.
Klart bäst var Rolf Skoglund. Jag ger honom högsta betyg – utmärkt, för hans rollprestation som den ruinerade godsägaren Ilja Iljitj Telegin.
Mer av Skoglund, tack.
Nu ska Tobias och Jakob till Buenos Aires. Tjänstledigt. Sex månader.
Avskedsfest i morgon.
Attans. Där missar jag en riktigt bra fest. Jag åker till Västervik. Trädgården kallar.
När vi skildes åt i kväll kändes det lite vemodigt. Jag vet inte varför. Sex månader är förstås länge. Men har man känt varandra i 30 år är sex månader inte så farligt.
Vi pratade innan föreställningen. Vi åt asiatisk buffé på Nybrogatan. Vi drack varsitt glas vatten.
Efteråt gick vi genom stan en bit. Pratade på. Trevligt. Småputtrigt. Jag med cykel. Han med ryggsäck.
När vi skiljdes åt kramades vi. Det var nog länge sedan vi gjorde det. Minns inte när. Eller kramas vi alltid när vi ses på deras fester? Osäker.
Kanske blir det en resa söderut även för mig. Gratis boende gör sådana val lite lättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar