Gick på pressvisning i går av Green Hornet tillsammans med en rad mer eller mindre kända svenska filmkritiker. Det slog mig då att filmkritiker är just lite mer kända än andra kritiker. Som enda "kritikersort" deltar de ju i TV. Man känner igen dem. Några av dem som var där: Fredrik Sahlin, Ronny Svensson, Emma Gray och Fredrik Virtanan (!).
Ska bli intressant att höra vad Ronny Svensson tycker. Han är ju en av få - kanske den enda - kritiker som faktiskt kan förhålla sig till var genre för sig, vilket jag tycker är förtjänstfullt. Man måste liksom förstå att det är en komedi man ser och ska därför inte tolka vad som sägs bokstavligt. Ännu värre brukar det vara med actionfilmer. De bedöms på något konstigt sätt utifrån samma kriterier som en film av Fellini. Det förstår väl alla, trodde jag, att det blir fel då.
Min korta recension av Green Hornet publiceras i UNT på fredag (det är väl då?). Jag kan säga så här: jag blev förvånad. Filmen är inte i linje med varken Iron Man eller The Eternal Sunshine of The Spotless Mind. Återkommer med länk.
