måndag, januari 10, 2011

Kommer att sitta bänkad

Tron: Legacy blev en besvikelse. Känns tråkigt. Jag trodde den skulle bli en milstolpe, att filmen skulle bli starten på ett nytt slags filmberättande. Var inte jag naiv? Jo.

CGI-tekniken var väl godkänd. Helt klart. Och den visuella designen var åtminstone stundtals otroligt attraktiv, drömsk, lockande – precis så jag vill ha den i en galen science fction-film. Men berättelsen, twistarna, karaktärerna – nej. Det blev både för tunt och för dumt. Det måste vara så här: en science fiction- eller actionfilm måste bjuda på samma djup och komplexitet som vilken annan film som helst. Snygga bilder tar en bara så långt. Jag vill hela vägen in i kaklet.

Men jag är en riktig sucker. För även om jag såg både Transfomers och uppföljaren Transformers: Revenge of The Fallen och riktigt njöt, blev det ändå påtagligt att Michael Bay, filmernas regissör, har lite svårt att koppla med publiken på ett känslomässigt plan. Bra action, ja. Bra story, ja. Bra skådisar, ja. Snygga bilder, ja! Och så vidare… Men Bay har svårt för känslor och det gör att filmerna brister, trots allt.

Nu har jag sett trailern för Transformers: Dark of The Moon. Det kan mycket väl vara så att trailern är filmen överlägsen. Hoppas inte. Jag tänker bänka mig på premiärdagen. För jag vet att även om Bay har lite svårt med känslorna, så kommer Dark of The Moon bli visuellt storslagen. Ja. Så kommer det att bli. Mmm. Så här långt skulle jag vilja påstå att Dark of The Moon är mycket konstnärligt gjord.

Premiär 1 juli.