söndag, januari 23, 2011

Det blir inte bättre

Medan åren går av Mike Leigh är snudd på perfekt. Vore det inte för en gnutta överdramatik i en ynka scen, när Mary blir förkrossad över att arbetskamratens son har skaffat flickvän, hade filmen varit helt perfekt. Nu är det förvisso så att Mary är narcissist och hennes reaktion som sådan är därför helt naturlig, men ändå, den hade kunnat vara något, bara något, mer subtil. Äsch, vafan. Medan åren går är det bästa jag har sett. En sån film jag vill äga som blu ray, spela om och om igen på den jätte-TV jag inte har. Medan åren går är min Citizen Kane. Jag ska ärligt säga att jag tidigare inte har varit någon av regissören Leighs största supportrar. Självfallet har jag insett hans begåvning och fascinerats över hans tempo och teman, men jag hade inte fastnat helt, inte blivit betagen, bortsvept. Nu är jag bara Mike Leighs, jag är hans för evigt. Och han är min, bara min. Min.

Vad är det då som gör filmen så bra? Det är egentligen mycket enkelt. Mike Leigh måste ha tänkt så här: Jag gör precis tvärtom mot allt annat och ser hur det blir.

Å ena sidan är filmen ett traditionellt drama å andra sidan något helt nytt. Filmen handlar nämligen om allt. Så här: Den är som en dokusåpa som utspelar sig under ett år, fast ihoppklippt till två timmar och, viktigt, nästan helt utan intriger. Och nästan helt uteslutande med gamlingar. Några mår bra. Riktigt bra. Några mindre bra. Någon dör. Just another year.

Jag gillar feel good-filmer, alla de klassiska, allt från James Stewart och Cary Grant till Hugh Grant och Meg Ryan. Det fungerar bra på mig. Jag mår bra, blir lite pigg och går lite lätt hem efteråt. Saken är den att Medan åren går är mycket mer en feel good-film än den traditionella kultur-dystopi man kanske kan förvänta sig av Mike Leigh. När jag såg filmen kom jag på mig själv med att fnissa, le brett, mysa, skratta lätt - sen allt det där andra som tillhör feel good-genren: pinsamheter, dumheter, konstigheter och sorg. Bättre än Medan åren går blir det bara inte.

Sensmoralen är denna: Livet går vidare. Gör vad du kan för att må bra. Se till att ha bra vänner.

Fem klappor. Full pott. Definitivt.