När mitt intresse för ishockey stod på topp så ventilerade jag det genom två saker: innebandy, jag tillhörde dem som ville spela ruffigt och tacklas, slå på andras klubbor och så. Kort och gott, göra allt sånt som innebandyspelare inte vill göra. De vill mest snurra runt. Då var det roligt att trycka till. Den andra saken var att spela NHL 97 på datorn. Det var några spelare jag alltid hade i mitt lag. Dels ville jag ha Gretzky och Kurri, men jag vill även ha Craig MacTavish och Peter Zezel.
Den senare kanske mest för att han hade ett roligt namn. Men med tiden lärde jag mig att Zezel var en av de mest uppskattade spelarna i NHL eftersom han var (1) en slitvarg (2) var en mästerlig tekare, vilket även MacTavish var, den siste hjälmlöse spelaren i NHL.
Mitt hockeyintresse handlade förstås om de stora spelarna, Gretzky, Lemieux, Messier. Men vilket lag vinner med enbart två, tre toppspelare? De riktigt bra lagen hade alltid en bra checking line, ett par grinders, och någon som tar den där viktiga tekningen. Dessa spelare kallas för rollspelare. De har särskilda roller helt enkelt. De har en uppgift som de ska utföra när den behövs, till exempel ta en tekning i defensiv zon när det är 30 sekunder kvar av matchen och laget har en man utvisad.
Peter Zezel var en sådan hockeyspelare. Han tog de viktiga tekningarna. Dessutom var han hyffsat offensiv samt var en bra lagspelare. De kunde alla berätta. Han var dessutom en spelare som tränaren Mike Keenan alltid tradade till sig så fort han kom till ett nytt lag. Han visste att han kunde räkna med Zezel.
Även om jag är en stor supporter av Gretzky och Messier - jag såg dem spela tillsammans i Madison Square Garden, 1997, så är jag lika fascinerad av de spelare som inte gör 50 mål per säsong, men som det alltid finns en plats för ändå. Återigen. Zezel var en sådan hockeyspelare.
I går avled Zezel efter tio års sjukdom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar