I går hade jag den stora glädjen att höra Camilla Flodin försvara sin avhandling, Att uttrycka det undanträngda. Theodor W Adorno om konst, natur och sanning (Glänta produktion).
Jag har sedan jag började min doktorandutbildning, i april 2007, suttit i rummet näst intill Camilla, och vi har regelbundet ätit lunch. Camilla och jag var/är båda antagna till estetik. Jag hoppas på ett snart återseende i universitetets korridorer.
Camilla klarade sig galant, vilket opponentens utmärkta vitsord vittnar om. Det var något av en drömdisputation, åtminstone i mina ögon. Camilla var lugn och klok, medan opponent visade sina sympatier för texten.
Den efterföljande mottagninen var i alla bemärkelser solig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar