Det är dags för mig att dra mig mot hembygden.
I morgon bitti runt åtta går tåget som tar mig till Linköping.
Väl där får jag vänta i 45 minuter för att sedan åka rälsbuss till Västervik, mitt heimat.
Det kan bli så att rälsbussen, som går på Tjustbanan, är inställd.
Det är inte helt ovanligt. Då åker jag buss istället.
Tjustbanan är Västerviks kommun verkliga sorgebarn.
En kommun ska ha tågtrafik, har de lokala kommunpolitikerna bedyrat från och till.
Men likväl går tågen - ehum - inte riktigt som på räls.
Antagligen kommer tågtrafiken mellan Västervik och Linköping att läggas ned.
Det är som det är. Och trist är det också. För oss resenärer som inte tycker om att åka buss.
Mer än så är det kanske inte med den saken.
Skönt ska det bli att komma hem, oavsett om det blir med tåg eller med buss den sista biten.
Jag ska ta hand om mitt hem. Baka bröd. Kratta, alternativt skotta snö. Läsa Dashiell Hammet och Per Lagerkvist och elda i den öppna spisen.
Så kommer det att vara.
Men det är tveksamt om jag kommer att gå på krogen. Det är så dålig mat i den staden, det har Karin Magnusson helt rätt i. Det vill jag lova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar