Litteratur är som fotboll

"Litteratur är för kulturjournalistik vad fotboll är för sportjournalistik".
Det säger Aftonbladets kulturchef Karin Magnusson i en intervju, som i dag är publicerad i Västerviks-Tidningen. Min intervju.
Läs HÄR.
---
Litteraturens plats på kultursidorna är förstås given. Varför prioriterar dagspress och kvällspress som de gör?

Jag har ingen statistik. Men:
* DN:s kulturchef, Maria Schottenius har disputerat i litteraturhistoria.
* SvD:s fd kulturchef, Carl-Otto Werkelid (ingen ny är tillsatt) hade/har ett stort litteraturintresse.
* Expressens nya kulturchef, Björn Wiman, är gammal litteraturkritiker.
* Här sticker Karin Magnusson ut. Hon kommer från populärkulturen.

Om jag drar slutsatsen att kulturchefens bakgrund och personliga intresse också präglar kulturbevakningen, är det förklaringen till att litteratur är kulturjournalistikens svar på sportens fotbollsbevakning, för att parafrasera Magnusson.

Så enkelt är det förstås inte. Litteraturen går igen på kultursidorna. Det är så att litteratur alltid har varit kulturbevakningens huvudsyssla.

Jag tycker personligen – trots att jag skrivit mest om konst – att litteratur ska ha stor plats på kultursidorna. Jag tycker förövrigt - generellt – att konstbevakningen ska förändras. Det är en annan historia.
---
OBS! Det här är viktigt. Kvällspressens största kulturjournalistiska uppgift, är att återinföra filmbevakningen. Reclaim film, Aftonbladet/Expressen!

Åtminstone då och då, och hur det ska administreras överlämnar jag stolt till berörda enheter. Jag har idéer – ni realiserar.

Två argument:
* Film är folkets konst, mer än folkets nöje. Ergo: kulturjournalistik.
* Film kräver (ibland) i lika stor utsträckning som Tre Systrar på Stadsteatern, eller Linnea Sjöberg på Nordin Gallery, analys. Vilket, låt oss vara ärlig, sällan återfinns – tyvärr! – på Nöje.

De korta anmälningsliknande blänkarna och de snabba omdömena (både för läsaren och skribenten) på Nöje är ofta otillräckliga.

Hur kan det få vara så här!? Fy och skam. Reclaim Film!