Bo Nilsson-affären visar medias prioritering

För en tid sedan fick jag kritik för att jag gav rosor till Expressen.
Jag har tänkt på kritiken och kommit fram till att blommorna var välförtjänta.
Jag ska berätta varför.

Något händer.
Nyhet.
Kommentar.

Bo Nilsson får sparken.
Media skriver.
Media kommenterar.

Vem har skött bevakningen bäst?

SARTS var i söndags, som offentlig blogg, först med att rapportera om Bo Nilsson-affären (16/11).
Danska Politiken skrev om Charlottenborgs ekonomiska problem i lördags.

De rikstäckande dagstidningarna:
* Dagens Nyheters gjorde nyhet av saken i onsdags (19/11).
* Detsamma gäller för Svenska Dagbladet (på nätet på tisdagskvällen).

De rikstäckande kvällstidningarna:
* I Expressen kom den första texten i torsdags (20/11). Men Kvällspostens recensionskommenterarnyhet från i tisdags har varit tillgänglig för Expressens läsare på nätet.
* Aftonbladet har inte skrivit något om Bo Nilsson-affären. (Är det verkligen möjligt?)

Jag ska berätta hur det är att som läsare ha ett stort konstintresse och en vana av att följa svensk media.

Det är så här enkelt. Finns intresse så vet man vad som händer. Besvikelsen blir därför stor när man ser att media inte följer det som händer. Och Bo Nilsson-affären är inte någon liten sak. Att en svensk konsthallschef verksam i Köpenhamn får sparken på grund av ekonomiska problem och bristande förtroende i styrelsen, är i linje med alla definitioner, något som svenska media ska skriva om – på en gång.

Det finns inte bara ett stort särintresse, utan också ett stort allmänintresse i den här saken.
Det är förvånande att rapporteringen har varit långsam. Är Kulturbevakningens nyhetssektion stängd på söndagar? Måndagar?

Och nu en liten återkoppling till bloggpostens inledning och till ordningen i media:
Händelse.
Nyhet.
Kommentar.

Det är bara Expressen som har levererat.

I dag skrev Expressens konstkritiker Nils Forsberg en kommentar till affären. Texten avslutar Forsberg så här: ”Det krävdes alltså danskar för att slutligen säga menvafaen och stopp. Nilsson behöver dock knappast bekymra sig för sin framtida försörjning. Moderna museet ska ju öppna en Malmöfilial. Ska vi tippa att Bosse seglat upp som toppkandidat för chefsposten där?”

Efter nyhet, kommentar. Det är det läsaren vill ha, till och med behöver. Dagens ros går följaktligen till Expressen och dagens ris till Aftonbladet, helt i linje med kvällspressens svartvithet.

Slutsatsen är att media inte prioriterar konstbevakningen trots att nyhetsvärdet i det här fallet är stort.