Är den förmedlade kunskapen viktig? Om ja, skriv.

Expressen kultur har fingret i luften. Men debatten svängar åt fel håll. Den senaste tidens hetaste ämnen är SvD Kulturs (eventuellt) nya inriktning och skillnaden mellan högt och lågt.

Det som gör diskussionen viktig är att ämnena sammanfaller i frågan om vad kulturjournalistik ska handla om.

Än så länge har debattörerna inte riktigt nått fram.

Vad kultursidornas skriver om bör inte avgränsas för skarpt. Anledningen är enkel. Kultur är så mycket mer än elegant teater och tung litteratur.

Det är därför Maria Küchen har fel i sin konsumtionskritiska artikel Fet & smal i Expressen från 27 augusti.

Maria Küchen skriver: ”Grand Theft Auto, för att ta ett exempel, produceras enbart i vinstsyfte och det är allt jag har att säga om just den skitprodukten.”

Och om Läckbergs deckare: ”Jag älskar korv med mos, men att analysera korv med mos som om det handlade om en trestjärnig gourmetmåltid vore att göra sig löjlig.”

Två försök. Två fel. Sorry.

Om vi låtsas, för en stund, att GTA enbart produceras i vinstsyfte – innebär det då att det inte finns någon anledning till att kulturjournalistiskt analysera denna produkt? Suck. Jo, självklart.

GTA påverkar ett stort antal människor i åldrarna 9-40 och har dessutom tagit spelkulturen till en ny nivå. Det borde räcka för en eller par artiklar – om denna kapitalismens senaste monster. Men om vi istället drar slutsatsen att det som framställs mot bakgrund av ett marknadsbehov också kan ha ett innehåll, som är viktigt att diskutera, ja då har vi dessutom en helt ny diskussion.

Men jag ska inte vara tendentiös. Jag förstår Maria Küchens andemening. Hon säger ungefär: Jag är inte intresserad av skit. Om det skriver jag inte. Hon gillar vissa saker, och andra inte. Fine.

Likväl är det viktigt att ta diskussionen om vad kulturjournalistik ska handla om. Två punkter:

* Gillar du inte Camilla Läckbergs romaner – ge oss en bra analys om varför de inte är värda att läsa. Just detta eftersökte Dagens Nyheters kritiker Johan Croneman i Nöjesguiden av alla tidningar, då recensioner av nya svenska deckare inte alls är särskilt negativa. Detta trots att deckarna är extremt dåliga, menar Croneman, med flera.

Att en kritiker, när recensionen redan är skriven (av en annan kritiker vid samma tidning), sticker ut hakan och pådyvlar oss sina åsikter om dålig litteratur är numera legio. Jag som fortfarande läser kultursidorna ser hellre en förklaring i recensionen om varför boken är dålig, än att slutsatsen om bokens vedervärdighet istället sipprar ut på annat sätt. Recension = välvillig. Riktig åsikt = negativ. Här måste vi ha en förändring. Framförallt för att gulligull-recensioner är sämre recensioner. Och tråkig läsning.

Så, Maria Küchen, du kan gott recensera nästa roman av Camilla Läckberg. Du behöver inte avhandla den som trestjärnig krog – det vore att göra sig löjlig, som du skriver. Du kan börja med att du förklara varför den är dålig eller bra.

* Vad kulturjournalistik ska handla kan inte enbart avgränsas av att vi har levande och bra kulturformer, teater och litteratur. Det är här diskussionen om högt och lågt går fel. Kulturjournalistik ska inte vara ett avtryck av en hög eller en låg kultur. Journalistiken ska inte spegla kulturobjektens status, den ska granska, kritisera och rapportera om kultur i formen av förmedlad kunskap. Och det är inte rimligt att kulturjournalistik enbart ska betyda Dramaten, Nationalmuseum och Brutus Östlings förlag.

Jag har tidigare nämnt reklamfilm och serier som exempel på vad som präglar vår kultur i dag och om dessa behöver vi kulturjournalistiska texter. Att Marvel Comics och reklambyrå X har för avsikt att tjäna pengar kan antingen vara beside the point – eller inte. Vinklingen avgör. Ett friskt alternativ vore att inte enbart vinkla på eventuell vinst. Åtminstone inte mer än hur man tar upp hur ett bokförlag tjänar pengar på Stieg Larssons romaner i en litteraturrecension. Det är också lätt att hitta andra exempel. Ta bara hur film och populärmusik tas emot i dagspress, för att inte nämna kvällspress. Snacka om snuttifierat, för att inte säga negligerat.

Det som präglar vår kultur, det som är viktigt för oss, ska kulturjournalistiken handla om. Så enkelt är det. Varför lösa den gordiska knuten om vi istället kan hugga av repet? Skit i om det är högt eller lågt. Är den förmedlade kunskapen viktig?, är frågan vi bör ställa oss. Om ja, skriv. Om nej, skriv inte.