När jag och Kalle startade SARTS visste vi inte vad vi gjorde. Åtminstone inte jag. Men jag kan nog i alla fall säga att det tog fart så småningom, och vi blev omskrivna i Göteborgs-Posten och Dagens Industri med mera. Roliga tider!
Då och då kollar jag den "tracker" som är kopplad till bloggen. När jag kollade senast kunde jag se att både Resumé och Bonniers konsthall länkat hit. Känns nästan som 2004-2005. Om detta, att de länkat, säger något alls, är det väl att när någon väl skriver om konst så finns det någon som läser, vilket ju bör vara ett incitament för den som vill starta en konstsida.
På den tiden då det begav sig hade SARTS en agenda, kan man väl säga; konst, konstbegrepp, konstteori och framförallt konstkritik. Eftersom Kalle har dragit vidare till nya höjder, och eftersom jag, från och till, skriver liter mer professionellt, har agendan förändrats. Vad som var strikt (nåja) har blivit öppet (nåja).
En sak som vore riktigt roligt och utmanande är att någon gång få skriva lite mer genomgående, ingående, om konst igen. Jag vet inte vad sammanhanget skulle vara, men nog skulle det vara högt i tak och både roliga och intellektuella texter om vartannat eller kanske på samma gång. Det bästa vore nog att driva något eget, helst med några mer eller mindre likasinnande. Och jag vill ha en fin grafisk profil. Nåväl. Det ligger något år framöver. Men kanske. Det vore förbannat kul.
