Så här står det i ett mejl jag fick från Bonniers konsthall i går:
"Vårens stora separatutställning med den omtalade norske konstnären Gardar Eide Einarsson öppnar 16 februari. Men eftersom hängningen börjar bli färdig hoppas vi att du vill komma förbi och se utställningen redan nu i veckan. Vi vill bjuda in dig och ett fåtal andra på en förhandsvisning av Power Has a Fragrance. Gardar finns på plats, likaså konsthallschef Sara Arrhenius. Det bjuds på pizza och vin!"
Det är ett par saker som är intressanta här. Dels att Bonniers trycker på att jag och ett fåtal andra ska få gå på förhandsvisning. Det är fint på något sätt och det är naturligtvis tänkt att jag ska känna mig utvald. Och det gör jag ju, så det funkar. Men är det rätt strategi? Och vilka är de andra? Är de fem, tio, femtio personer?
Dels att jag blir bjuden på pizza och vin. Imponerande. Det känns värt att gå bara därför. Ofta får man ju någon liten exklusiv bakelse eller någon slags buffé. Pizza och vin är en vinnare. 1-0 till Bonniers konsthall.
