Recension: Iron Man 2

Två filmer har präglat "comicbookmovie-genren" mer än några andra: Iron Man (2008) och The Dark Knight (2008). När Iron Man var rolig var The Dark Knight tung. När Iron Man var färgglad var The Dark Knight gråsvart. Och när Iron Man var skit-samma-nu-kör-vi var The Dark Knight inåtvänd och samhällsengagerande.

I grund och botten är The Dark Knight en film som problematiserar vigilanten - han som tar lagen i egna händer och filmen säger dessutom något om det samtida övervakningssamhället. Med andra ord, TDK är en film som inte riktigt är som en serietidning. Fantastisk film.

Iron Man är mer som en fantastisk underbar och tokrolig berg-och-dalbana. Fantastisk film. Underbar upplevelse.

Jag såg fram emot en rad uppföljare från båda "företagen" som skulle bejaka dessa två skilda sidor. Det har inte gått en dag utan att jag tänkt på Iron Man 2 - och i onsdags såg jag den på premiärdagen, kl. 11.50 mitt på dan.

Men uppföljaren hade ändrat karaktär en aning. Jag tror att den skyldige är Justin Theroux, manusförfattaren som är mest känd som skådespelare (Adam Kesher i David Lynchs Mullholand Drive). Theroux väver in lite för mycket i filmen. Det är helt enkelt så att den ljuva banala tokroliga känslan från första filmen har bytts ut mot en mer komplex narrativ berättarstruktur. Som sagt, det blir lite mycket. Detta kommer till ytan framförallt genom att alla filmens karaktärer ska få utrymme.

Se på rollistan: Scarlett Johansson, Don Cheadle, Samuel Jackson, Mickey Rourke, Sam Rockwell, Gwyneth Paltrow och Robert Downey Jr som Iron Man/Tony Stark. Halva Hollywood tar plats i filmen och alla ska ha sina scener och få ett och annat sagt.

Nu låter jag skeptiskt och för att ha tänkt på filmen varje dag i två år så har jag byggt upp förväntningarna. Iron Man 2 är en bra film, en mycket bra film - i sin genre. Skippa Clash of the Titans och Prince of Persia och allt vad de heter - se I2.

Men där Iron Man, den första filmen, liksom transcenderade sig bortom alla genrer och slog sig fram som en bra film i sig, så sjunker I2 in som en genrefilm. Effekterna kan inte bli bättre och grundstoryn är stabil. Inga misstag, bra regi, fint foto etc etc etc.

Den får fyra och en halv klappa - av fem.

En rolig sak i filmen är bonusscenen, som kommer efter sluttexterna. Den knyter ihop I2 med Thor som just nu spelas in. Man får faktiskt se Thors hammare.

Filmerna Iron Man, Iron Man 2, Incredible Hulk och kommande Thor samt Captain America leder in till The Avengers som har premiär 2012. Det är mycket tokroligt att se fram emot från Marvel Comics.

Dessutom är det nu spikat att Christopher Nolan gör en tredje Batman-film...men det är en helt annan historia.

Kan det vara sant: Birnbaum till MM?

Jag hörde ryktet i fredags: Daniel Birnbaum har sagt upp sig från sin tjänst som rektor för Städelschule i Frankfurt. Nu rapporterar både SvD Kultur och Kulturnytt att han sagt upp sig (via Frankfurter Allgemeine).

Håller tummarna för att en deal med Kulturdepartementet om att bli ny överintendent på Moderna Museet ligger klar.

Vad jag inte förstår i rapporteringen är att varken SvD eller SR ringer Birnbaum och frågar. Varför gör de inte det? Det är det media ska jag göra - fråga. Han kanske svarar kryptiskt. Men ett svar vill vi ha!

Två nya tidskrifter: Lacuna & Tsnok

Filosofidoktoranden och konstkritikern Lars-Erik Hjertström Lappalainen har informerat mig om två nya internetbaserade tidskrifter.

Lacunas redaktion består av Lappalainen och Karl Karlander (samt ett stort antal redaktörer) och handlar om kritik.

Så här beskriver redaktionen ambitionen med Lacuna: "Det nya område vi försöker ta oss in på är den filosofiska recensionens. Utifrån en filosofisk utgångspunkt vill vi skriva om nya böcker, oavsett område. Bortom såväl den akademiska recensionen som dagstidningens finns en vit fläck där texternas konsistens inte kan komma från en trohet till institutionaliserade format. Inte ens essäns – det är inte essäer vi skriver, utan långa spekulativa recensioner."

Läs mer om tidskriften och i tidskriften HÄR.

Tsnok redaktion består av Lars-Erik Hjertström-Lappalainen, Annika von Hausswolff och Jonatan Habib Engqvist.

Så här ser en del av programförklaringen ut: "tsnok är ett försök att skriva om konst och bedriva kritik på ett annat sätt. Först och främst bryta mot utställningsregimen. Vi recenserar inte aktuella utställningar. Vi rapporterar inte att det händer och att vi var där och att utställningen bidrar med något. Däremot kan vi skriva om enstaka verk."

Lär mer HÄR.

Väl värd läsning, tycker jag.

Xbox 360: Stene Projects

Det har visat sig att Jan Stene inte bara har ett förnämligt bra galleri, Stene Projects. Stene har också utomordentliga möjligheter att spela TV-spel i galleriet. Bra utrustning, bra spel och en och annan kall öl.

Jag hängde med Stene & Co i gårkväll. Vi spelade några rundor Halo och framförallt spelade vi zombiespelet Left 4 Dead. Oerhört engagerande - och snyggt.

Fin kväll. Kul.
Stene är en klippa.

SM-final 5: Det ser faktiskt bra ut

Ishockey är nog den sport som jag tycker är både roligast att se på och intressantast att prata om. Det finns så mycket att säga. På något sätt.

Nu sitter jag framför Kanal 5 och ser SM-final 5 mellan HV71 och Djurgården. Det står 4-4 och matchen går just nu in i sudden death. Det är en bra match. Tveklöst. Jag har inga känslor för något av lagen. Det spelar ingen roll.

Men att matchen är just bra leder till att jag blir lite, lite bedrövad över tillståndet i svensk ishockey. Jag tillhör nämligen dem som inte gärna ser på svensk ishockey. Jag vill se NHL-hockey. Varför bra bara nu och inte under en hel säsong?

Av några orsaker gillar jag NHL så mycket mer: snabbare, tätare, tuffare och framförallt bättre spel. Att det är mindre rink i nordamerika spelar definitivt en stor roll.

Jag sitter och undrar varför svensk hockey inte alltid kan vara som den är nu, när det är SM-final. Nu är det snabbt och tätt spel, tufft och bra. Så ska det vara. Det är ju självklart.

Örnkritikern: Finns inte!

Har ni tänkt på det att det inte finns någon kritiker som stiger i de varma vindarna, rör sig högt upp strax nedanför molnen och därifrån skådar strukturer och ser hur allt hänger samman?

Det är tråkigt att inte någon kritiker tar den rollen. Inte bara tråkigt. Det är ett allvarligt problem. Nog finns det "helgtips" och en och annan krönika som gör anspråk på att ha koll på läget. Visst, de fyller sin funktion som lite trevliga ställningstagande så att läsaren har "tycke och smak" att förhålla sig till.

Det jag söker är någon som kan se de lite större strukturerna. Det finns ett amerikanskt uttryck som jag tänker på: "I tell it like it is." Det är vanligt inom journalistiken.

Det vore bra om någon sa som det var. Men varför gör då ingen det?

Här kommer två artikeltips till kritikern som vågar ta diskussionen:

* De Stockholmska konstgallerierna är i sin djupaste kris på åratal. Jag tänker inte främst på ekonomi, utan på konstnärlig kvalitet. Ta den diskussionen!

* Moderna Museet behöver en kompetent chef som arbetar parallellt med samtiden och det moderna. Ska vi tro på ryktena så kommer det inte att bli så. Ta den diskussionen redan nu! Sätt ned foten, tack.

Joss Whedon!?

Joss Whedon - nördarnas nörd. Regissör av Avengers?
Amerikansk populärmedia rapporterar (HÄR och HÄR) att Joss Whedon ska regissera The Avengers (2012), filmen där Iron Man, Thor och Captain America förenas och tar strid mot illustra skurkar.
Whedon är ett intressant namn. I USA är han älskad, kanske framförallt som ett missförstått geni. I Sverige är han ganska okänd. Mest känd är han för TV-serien Buffy: The Vampire Slayer (145 avsnitt mellan 1997 och 2003) och uppföljaren Angel (111 avsnitt mellan 1999 och 2004). Jag såg bara ströavsnitt då de gick på svensk TV. Jag har svårt att se varför de blev så populära.

Whedon skrev det Oscar-nominerade manuset till fantastiska Toy Story (1995) (som snart kommer i 3D) och manuset till trista (kanske inte Whedons fel) Alien: Resurrection (1997).

Som regissör har han filmen Serenity (2005) på meritlistan samt ett antal avsnitt av de TV-serier (Buffy, Angel, Dollhouse) som han har initierat.

Varför väljer då Marvel Studios att nu slutförhandla med Whedon? Ska man tro rapporterna så är det Whedon Marvel vill ha. Meritlistan som regissör är mager, även om Serenity är en bra film.

Hemligheten är nog kombinationen duglig regissör samt att han är ett hett namn i geek-kretsar. Whedon är dessutom ett starkt kort eftersom att han också skriver serier. Mest känd är han för sina 25 nummer av Astonishing X-Men , tecknad av John Cassaday. Verkligen kanonbra serie, som kan rekommenderas till alla som vill börja läsa serier. Finns att inhandla inbunden.

Whedon har även skrivit ett antal nummer av Marvel-serien Runaways och flera serier för andra förlag.

Med andra ord, Whedon är en habil regissör med ett stort intresse för serier. Om det nu blir han som regisserar, tror jag att Avengers kommer att bli en bra film – givet att han har kontroll över manus, för där ligger hans stora styrka.

Ett bloggtips: Kulturblitz

Ny blogg: Kulturblitz - på jakt efter spåren av en civilisation bortom allfartsvägen.

Sedan 11 mars har Håkan Östberg och Philip dokumenterat sina kulturresor på denna blogg.
Bloggen är väl värd ett besök framförallt för de fantastiska bilderna men också för de korta och bildande texterna.

Mest imponerad är jag ändå av bilen som herrarna tar sig fram i.

Sport, inte ekonomi!

"Sent AIK-mål värt 25 miljoner kronor" konstaterar rubriksättaren till Jan Bengtsons artikel i SvD, som handlar om att AIK tar steget från division 1 till Elitserien. Sporten är ishockey.

Det finns stora pengar i dagens idrott. Det vet alla, även de som är helt ointresserade av sport.
Men att "dra på" den ekonomiska vinsten när AIK Hockey går upp i Elitserien efter år av slit i division 1, det är cyniskt - och tråkig läsning.

Detta hade enkelt undvikits att göra två separata artiklar, ett matchreferat med spelarkommentarer om hopp och glädje, samt en kommenterande artikel - med vinkeln: stora pengar styr idrotten.

Bengtsson har förvisso två artiklar, men den andra är ett "perspektiv" om att AIK kommer att få det svårt i elitserien. Visst, så är det nog.

Det är en sak, tycker jag, att Näringsliv eller Dagens Industri vinklar på ekonomi. Det är deras jobb. Men sporten ska framförallt skriva om resultat. Så enkelt är det. Det innebär inte att artiklar om ekonomi inte hör hemma även på sportsidorna. Men skilj artiklarna åt!

Här är min recension

Eftersom att jag inte befinner mig i Uppsala just nu har jag inte sett dagens UNT. Däremot så tittade jag precis in på tidningens hemsida - där hittade jag min text, välvillig och ganska så prydlig, vill jag nog mena. Läs recensionen HÄR.

Jag vill samtidigt passa på att säga några vänliga ord om kulturchefen, Lisa Irenius. Jag fick först kontakt med henne när jag tog studenterna som följde Kritik i teori och praktik på studiebesök till tidningen. Hon är engagerad, seriös och positiv. Rollen som redaktör gentemot min text sköttes exemplariskt. Jag har mött en del redaktörer genom åren och här vet jag vad jag talar om.

Jag har en historia som vittnar om en redaktör med motsatt attityd. För en tid sedan ringde en kulturredaktör på en tidning upp mig. Redaktören ville att jag skulle skriva en recension om en utställning. Jag kände mig intresserad då konstnär i fråga tillhör de jag engagerat följer. Jag frågade naturligtvis vad mitt arvode var. Det kunde redaktören inte svara på. En annan person på tidningen kunde berätta. Jag ombads ringa denne. Jag blev lite förvånad. Sådant brukar skötas internt. Redaktören hade kunnat fråga själv och sedan ringa mig. Men icke. Jag ringde till den som hade svar på tal. Samtalet genererade dock inte mycket. Jag skulle få svar, fick jag höra, senare under dagen genom att redaktören som först tog kontakt med mig skulle ringa upp med information. Någon timme senare ringer redaktören mig igen och berättar om intet nytt på västfronten. Däremot skulle jag ringa självaste chefredaktören, även om denne inte arbetade just den här dagen - men chefredaktörens arbetstelefon skulle nog koppla mig till chefredaktörens mobiltelefon.

Någonstans här tröttnar jag, vilket jag också säger, med viss irritation ska erkännas. Jag föreslår att redaktören i framtiden tar reda på vilken summa frilansare erbjuds, lägger det på minnet och sedan meddeler den summan i samband med att erbjudandet om att skriva ges.

UNT Kultur verkar mycket proffsigt. Vi får väl se hur ofta det blir text undertecknad av mig framöver. Det är förstås väldigt sällan som nya byggnader vilka förtjänar recension byggs i Uppsala. Återkommer i den saken.

Kick-Ass sparkar upp dörrar

Det som förvånar mig mest med den svenska receptionen av Kick-Ass är att DN Kultur skickar Jane Magnusson att recensera filmen.
Vi har sett hennes aviga reaktioner förut, det går igen i sin oberäknelighet - hon hänger upp sig på något, likt ett ticks och låter denna störning gå som en röd tråd genom recensionen. Tråkig och ofruktsam läsning, tycker jag, som helt och hållet struntar i hennes rent personliga hang up. Magnusson ger filmen betyg 2. Varför skickar DN inte Fredrik Strage till den här filmen? Vill han inte? Den är som gjord för honom.
SvD är roligare, om än lika obegriplig i sin respons som DN är tack vare recensionens korta format. Jan Lumholdt älskar filmen, men man vet inte riktigt varför, mer än att filmen är politiskt inkorrekt (jo det kan räcka långt, jag vet).
Aftonbladets recension är mest informativ av de jag har läst och Expressens recension fungerar bra också.
Ska se filmen i helgen - så jag ska förstås inte säga något om den än.
Jag har mycket höga förväntningar eftersom att serien är något av det bästa och roligaste jag har läst på länge. Dessutom är den internationella responsen på filmen nästan enbart hyllande.

Jag skriver i Upsala Nya Tidning

För någon månad sedan tog Lisa Irenius, Upsala Nya Tidnings kulturchef kontakt med mig. Hon undrade om jag kunde tänka mig att skriva arkitekturkritik. Eftersom arkitektur sedan många år är ett av mina intressen tackade ja. På söndag publicerar UNT min recension av Uppsalas nya stationshus som invigs samma dag. Det var roligt och utmanande att skriva om stationshuset. Jag kan redan nu berätta att jag är ganska positiv, men också har några mer kritiska funderingar.

Jag vet inte hur mycket UNT lägger ut på nätet, men kommer min text att publiceras på nätet lägger jag upp en länk.

Ekholm har två nya knäck

Visst heter det så - knäck? Jobb. Eller är det jag som snurrar till det?

Jag har inte direkt jagat extrajobb den sista tiden, men nu har jag två nya skrivuppdrag. Ett drömjobb för Konstperspektiv om comics. Fantastiskt! Ser dagens ljus först i september. Jag ska redan nu börja fila.

Det andra är för en större dagstidning, jag ska återigen skriva dagskritik, men inte om bildkonst. I morgon gör jag min research.

Alldeles nyss. Green Zone av Paul Greengrass. I huvudrollen Jason Bour...jag menar Matt Damon. Inte så illa.

Filmen handlar om Jason Bourne som redig och duglig befinner sig i Irak strax efter att USA har trampat upp en säker zon i Bagdad. Bourne ser igenom sitt uppdrag där han letar massförstörelsevapen och tar istället tag i att avslöja bluffen som ledde till att USA och allierade invaderade Irak. Han klarar saken ganska bra. Sensmoralen: säg alltid som det är.

Äntligen! Miller & Lee är tillbaka

Ny pr-bild, All-Star Batman & Robin - nystart februari, 2011.

Fantastiska nyheter. All-Star Batman & Robin kommer tillbaka – snart.
Serien startade i september, 2005, och det senaste numret kom i augusti 2008. Sammanlagt har tio nummer getts ut.

I går på The Source, DC Comics blog, lanserades nyheten att ytterligare sex nummer kommer ut med start från februari, 2011. Ett nummer per månad.

All-Star Batman är en mycket speciell serie av flera anledningar. För det första är den skriven av Frank Miller, som är en livs levande serielegend, och tecknad av Jim Lee, en av de mest uppskattade och överlägset bästa tecknarna i serievärlden.

All-Star Batman har sålt fantastiskt bra, men är samtidigt utskälld både bland kritiker och läsare. För egen del älskar jag verkligen serien, framförallt eftersom den ger en helt ny bild av Batman; visar hur galen en människa måste vara som klär ut sig till fladdermus och bekämpar skurkar. Dessutom är den sanslöst rolig. Batman är annars aldrig särskilt rolig. Gravallvarlig är nog ordet.

Jag har funderat över varför serien slutade komma ut. Den sålde bra och det brukar räcka för ett förlag att fortsätta ge ut en serie. Jag misstänkte att det var Miller som satt käppar i hjulen eftersom att han medregisserade Sin City och på egen hand regisserade The Spirit. Jim Lee berättar på bloggen att det är han som har krånglat – så sluta krångla och se till att teckna klart!

Läs om All-Star Batman på Wikipedia.

Kulturchef x 2

Något måste sägas. DN Kultur har ny kulturchef. Han heter Björn Wiman. Tomrummet han lämnar efter sig på Expressen Kultur fylls av Karin Olsson.

Wiman. Jag har aldrig haft någon kontakt med denne man, men finns det någon som har ett gott rykte i den svenska mediavärlden så är det han. Fin kille, säger dem som vet. Wiman kan man väl kalla en klassisk kulturchef från gamla skolan. Yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och litteratur var ständigt återkommande ämnen under hans tid som kulturchef på Expressen. Konstbevakningen gick i stå, det vill jag nog påstå. Annars en bra kultursida, även om Per Svensson, hans företrädare lämnade ett tomrum efter sig när han slutade. Han var så arg och så tysk. Det fanns något annat än hos Wiman - som är en fin kille. Nu alltså DN. Ska bli spännande att se hur det går.

Karin Olsson har jag talat med i telefon en gång. Hon var en gång i tiden för hundra år sedan flickvän till en av mina bästa vänner. Hon svarade när jag sökte honom. Hon lät balanserad, vill jag minnas. Så verkar hon vara än i dag. Uppskattar hennes ton. Men kulturchef? Jag kan bara ställa mig i raden av alla de som undrar varför. Politik och samhälle har jag alltid trott har legat henne närmare om hjärtat. Spännande, förhoppningsvis.
En rolig detalj är att Olsson, Björn af Kleen och Joakim Borda Pedreira en gång i tiden drev bloggen Diagnos.dk - sin tids absolut mest uppmärksammade blogg. Om jag inte minns fel arbetade de alla tillsammans på studenttidningen Lundagård då. Olsson och af Kleen arbetar för Expressen sedan länge - kanske är det dags för Borda att ta steget in nu som konstkritiker?

Här bloggar Wiman och här bloggar Olsson.