Det finns mycket att vara chockad och besvärad över. En sådan sak är recensionerna av den helt nya serien New Ultimates, skriven av Jeph Loeb och tecknad av Frank Cho.
För trots att första numret, som kom ut för en vecka sedan, drivs fram av karaktären Tony Starks tankar om den cancer som finns i hans hjärna, parallellt med att helt fantastiska och roliga saker händer, så hatar kritikerna New Ultimates # 1. Hur kan reception vara så enig - och ha så fel, när både idé och utförande är av högsta klass?
Jag vet vad problemet är. Kritikerna vill känna sig inteligenta och hur går det till? Jo, genom att skriva om det som är komplext och som ger ett visst moststånd.
Kritikerna gillar motstånd. Samt, de avskyr Jeph Loeb.
På sätt och vis kan jag förstå det, även om jag inte håller med. Loeb har skrivit en rad fantastiska serier som verkligen är komplexa, vilket innebär att de lika gärna hade kunnat uppfattas som finlitterära verk. Nu råkade de vara serier vars huvudkaraktärer heter Daredevil, Hulk och Batman.
De komplexa serier jag tänker på som är skrivna av Loeb är bland andra Daredevil: Yellow, Hulk: Grey och Batman: Long Halloween.
De har vunnit priser och är storsäljare som säger något väsentligt om hur det är att vara människa. Kalla dem finserier.
Men nu råkar det falla sig så att Loeb också är en ovanligt begåvad så kallad genreförfattare, vilket innebär att han likt en vindflöjel vänder sig efter vinden och anpassar sitt skrivande gentemot de förutsättningar och förväntningar som finns tillhanda.
När Loeb nu skriver New Ultimates och Hulk så har han ett annorlunda förhållningssätt än när han skrev Daredevil: Yellow och Long Halloween. Nu är det underhållaren Jeph Loeb som visar sig. Inte uttolkaren av det mänskliga varat.
Istället för komplex narrativ struktur, intrikata mänskliga problem och en rad paradoxala vändningar och överraskningar, låter Loeb oss nu istället ta del av det banala - underhållning.
Där har vi det. Kritikerna har inte förmåga att bedöma saken utifrån sin egen logik. Man kan hoppas att en kritiker tar det banala för vad det är och bedömer hur det fungerar i sitt logiska universum. Men nej, det går inte. Det banala är per definition något lågt, något som ger sämre fiktion än det komplexa.
Anledningen är uppenbarligen att komplexa strukturer ger läsaren, mottagaren, en möjlighet att känna sig intelligent.
Alltså, behöver du bekräftelse på att du är smart, läs något annat. Är du däremot lugn och utan bekräftelsebehov, läs något som gör att du mår bra.
Så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar