Frågan har kommit både från när och fjärran – hur gick seminariet?
Jag kan meddela att jag varken blev lämnad ”rare”, ”medium” eller ”well done”. ¨
Undertecknad är mör. Mörbankad.
Nu låter detta säkerligen något dramatiskt. Till viss del är seminarierna dramatiska. Mer eller mindre. Och mer sällan tomma, tysta och intetsägande.
Jag är mycket nöjd med seminariet. Som jag tidigare har påpekat har jag haft tur med både uppslutning och engagemang. Det finns inget som man är så tacksam över – jag säger ”man” då jag är säker på att jag talar för alla i min situation – som kritik på seminariet. Särskilt då den är direkt konstruktiv, rådgivande och möjlig att replikera till – med följd av att avhandlingen kan bli bättre.
Att jag kanske är lite översvallande har med situationen att göra. Har man som jag bra handledning är mycket vunnet, men sedan har doktoranden inte särskilt många möjligheter att ventilera sin text. Få människor i ens vardag, hur nära de än står, har tid, och kanske framförallt kunskap nog att läsa och ge relevant respons på en avhandling under arbete. Att seminariet är funktionellt är därför av stor vikt.
En enda fråga genomsyrar från och med nu mitt arbete: Vad behöver jag göra för att min avhandling under de givna förutsättningarna ska bli så bra som möjligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar