Tendensen har varit tydlig. Aftonbladet Kultur med Åsa Linderborg & Co går till attack, medan Expressen Kultur med Björn Wiman och gänget försvarar sig. Expressen hackkyckling. Aftonbladet stortupp.
Tillslut insåg Wiman att en stark offensiv nog ändå är bästa försvar. Äntligen, får man säga. Wiman tar ton, och gör det alldeles utmärkt. Men varför dröjde det? Läs HÄR.
Fortsättning lär följa.
För mig är det obegripligt att Aftonbladet Kultur ”får” hålla på som de gör. Hur går den interna debatten? Den skulle jag bra gärna vilja höra. Kanske så här:
Ledningen: Jaha, det här var ju intressant, spekulativ artikel om organhandel och luddig debatt om liberalismen. Bra jobbat. Kul. Det där om Isaak som snuttefilt - där fick ni sannerligen till det!
Kulturen: Tack, ja vi försöker. Roligt att det uppskattas. Hej.
Debatter initierade på Aftonbladets kultursida är, numera, direkt antiintellektuell och djupt ointressanta, så till den milda grad att klockorna stannar, ja faller sönder, exploderar, om inte bara slutar existera. Poff. Kulturuppslaget skulle vara intressantare om det helt enkelt bara lämnades blankt. Hellre det åtminstone än att försöka få Dawit Isaak till snuttefilt. Och det är så det ser ut nu. Pinsamt. Dumt.
Ja, jag är lite upprörd.
Nåväl. Konstartiklarna håller fortfarande hög klass. Men det är nog tack vare att tidningen har en tämligen oberoende konstredaktör i Ulrika Stahre, inbillar jag mig.
Jag sörjer Karin Magnusson. Kan du inte komma tillbaka? Snälla. Det höll på att bli så bra. Nu är allt förstört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar