Jag var på bio i går och käkade middag på KGB. Där beställer man vodka i gram. När jag sent omsider gick och la mig kom jag på att jag skulle skriva en sak på bloggen. Det värsta är att jag nu inte kommer ihåg vad jag skulle skriva. Jag har bara minnesfragment. Jag vet att jag skulle göra en liknelse till Paul Weller. Texten skulle handla om något annat, men grunden skulle vara Wellers förmåga att ta musik, kläder, uttryck och göra dem till sina egna. Weller, när det begav sig, nu är han mest trött, kunde hitta ett gammalt rockband, som Free, och verkligen göra en grej av det. Det som var roligt med Weller var att han inbillade sig att bara han i hela världen kände till Free. Då var det hans uppgift att visa hur bra Free var. Weller tar saker och gör dem till sina. Man skulle kunna säga att han har byggt sin karriär på den strategin.
Men mer än så kommer jag inte ihåg.
Därför tänker jag berätta om min relation till Weller istället, fast jag tänker inte sväva ut, tänker hålla mig kort.
När jag gick på gymnasiet i fina lilla Västervik var jag under ett år ordförande i Fritidskommittén. Vi ordnade skoldanser och andra tillställningar, som Skolans förmågor. Där deltog jag själv några gånger. En gång kom jag, och Maria Andersson, och någon till, på andraplats, om jag inte kommer ihåg fel. Eller kom vi trea? Maria sjunger numera jazz och är professionell. Hon berättade för några år sedan, då vi sprang på varandra, att det var tack vare mig som hon i dag sjunger jazz. Det var roligt att höra. När vi kom tvåa, eller trea, på Skolans förmågor, då spelade vi jazz. Att vi placerade oss så bra, hade mycket med Maria att göra, och mindre med mig att göra. Det måste jag erkänna.
Paul Weller. Han betydde otroligt mycket för mig då. Hans röst och hans mix av housebeats, rock, soul och allt annat möjligt fascinerade. Jag minns att jag drömde om att spela musik som lät som hans. Jag vet att jag ville spela (You Make Me Feel Like) A Natural Woman på Skolans förmågor och själv sjunga textraderna:
”Looking out on the morning rain I used to feel uninspired. And when I knew I had to face another day Lord, it made me feel so tired. Before the day I met you, life was so unkind. But your love was the key to peace my mind Cause you make me feel, you make me feel, you make me feel like A natural woman”
Det blev aldrig så. Det var ingen som hängde på. Jag kom ihåg hur jag tänkte att jag skulle låta som Paul Weller när jag sjöng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar