Återträff. I går hängde jag med den här bloggens andra upphovsman. Karl Nyberg. Bloggen var hans idé. Jag var förstås inte sen att hänga på. Blogg, vad är det?, kommer jag ihåg att jag undrade. I dag vet alla vad en blogg är. Det har gått snabbt. Eller det är så man säger i alla fall. Numera är det bara jag som bloggar här. Kalle är fortfarande medlem i SARTS. Och vem vet, någon dag rasslar det kanske till. Vi håller tummarna.
Nåväl. Gårdagens häng gällde inte bloggen. Vi hängde bara för att hänga. Det började med att jag gjorde min hamburgare. Jag delar gärna med mig av receptet. Det är enkelt.
Blanda köttfärs med aioli och grillolja. Då blir det en saftig burgare. Stek under lock. Stek bacon. Rosta bröd. Lägg på ost. Dressing. Rostad lök. Klart.
Sedan såg vi ett avsnitt av Kalles nya älskling Mad Men. Jag förstår Kalles fascination. Mad Men är välgjord. Tempot är bra. På ett sätt är den motsatsen till en vanlig tv-serie. Det är nämligen svårt att direkt säga vad den handlar om. Det är skönt. Direkt efter att Kalle hade gått såg jag ytterligare ett avsnitt. När jag åt frukost såg jag ett till.
Vi hann med ett par öl också. Det blev ljus amerikansk öl. Kalle är förstås ölnörd och dricker helst obskyra belgiska ölsorter. Men han klagade inte i går. Tack och lov.
Vi spelade även ett par matcher NHL 09. Jag vann. Fast jag låg illa till ett tag i match två. Kalle ledde med 4-2. Men i sista perioden vände jag genom att göra tre mål. Jag är alltid New York Rangers. Kalle är alltid Philadelphia Flyers. Det är så det är. Det är så det ska vara.
Det var ett tag sedan vi sågs sist. Men det fanns en tid då Kalle och jag sågs varje dag. Vi träffades ursprungligen på Moderna Museet. Det var i mars 2004 tror jag. I två år arbetade vi tillsammans nästan varje dag. Och vi spelade pingis på fritiden och gjorde blogg. Det var tider det. Numera arbetar Kalle på pr-byrån Prime och jag doktorerar i estetik. Den naturliga mötesplatsen är alltså borta. Moderna för oss då kan liknas vid gymnasiet. Vi sågs varje dag och bara umgicks. Vi ses inte lika ofta nu. Men varje gång vi träffas har vi kul. Ja, kul är verkligen ordet. Jag tror att vi båda är ganska barnsliga.
Det har visat sig att vi delar många intressen. Ett av dem är serier och nu planerar vi att göra en egen serie. Jag vill inte säga så mycket om den nu. Själva idén är halvfärdig. Det handlar bara om tid nu. Vi får se vad det resulterar i. Jag kan säga så mycket att huvudpersonen inte kommer att vara ett djur som sitter på barer i Stockholm och dricker sprit och raggar på brudar och klagar på livet. Vilket skämt det hade varit. Nej. Vår serie kommer handla om något helt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar