Sara & Daniel, söta

Eftersom jag har gjort "tummen upp" till Bonniers konsthall på Facebook, informeras jag ideligen om vad som händer på konsthallen - vernissage, barnvisningar, recensioner och så vidare. Nu senast publicerades ett stort antal bilder från Garde Eide Einarssons vernissage och efterfest. En av bilderna var denna, Sara Arrhenius och Daniel Birnbaum, gamla studiekamrater och chefer på de två viktigaste konstinstitutionerna i Stockholm, Bonniers och MM. Visst är de söta? Foto: Sima Korenivski

Länkar till SARTS, nästan som 2004

När jag och Kalle startade SARTS visste vi inte vad vi gjorde. Åtminstone inte jag. Men jag kan nog i alla fall säga att det tog fart så småningom, och vi blev omskrivna i Göteborgs-Posten och Dagens Industri med mera. Roliga tider!

Då och då kollar jag den "tracker" som är kopplad till bloggen. När jag kollade senast kunde jag se att både Resumé och Bonniers konsthall länkat hit. Känns nästan som 2004-2005. Om detta, att de länkat, säger något alls, är det väl att när någon väl skriver om konst så finns det någon som läser, vilket ju bör vara ett incitament för den som vill starta en konstsida.

På den tiden då det begav sig hade SARTS en agenda, kan man väl säga; konst, konstbegrepp, konstteori och framförallt konstkritik. Eftersom Kalle har dragit vidare till nya höjder, och eftersom jag, från och till, skriver liter mer professionellt, har agendan förändrats. Vad som var strikt (nåja) har blivit öppet (nåja).

En sak som vore riktigt roligt och utmanande är att någon gång få skriva lite mer genomgående, ingående, om konst igen. Jag vet inte vad sammanhanget skulle vara, men nog skulle det vara högt i tak och både roliga och intellektuella texter om vartannat eller kanske på samma gång. Det bästa vore nog att driva något eget, helst med några mer eller mindre likasinnande. Och jag vill ha en fin grafisk profil. Nåväl. Det ligger något år framöver. Men kanske. Det vore förbannat kul.

Arrhenius om Birnbaum

När jag besökte Bonniers konsthall i tordags fick jag en liten pratstund med Sara Arrhenius. Jag intervjuade henne i Konstperspektiv för några år sedan, hon är intressant och begåvad, tycker jag. Bonniers konsthall har blivit en mycket viktig och uppmärksammad plats för samtida konst.

Jag frågade henne vad hon tyckte om att Daniel Birnbaum hade tagit över på Moderna Museet. Den förre chefen, Lars Nittve, hade ju varit lite mindre intresserad av samtidskonst än vad Birnbaum är nu, menade jag, och det hade kanske lett till att Bonniers konsthall kunde muta in samtidskonsten som sin spelplan.

Arrhenius berättade då att Birnbaum och hon känner varandra väl sedan studietiden. Hon sa också att hon tycker att det är spännande att han har tagit över. Ja, hon lät helt enkelt väldigt positiv.

Jag tänkte ju faktiskt så här, att om Moderna återtar samtidskonstperspektivet så skulle det kunna leda till mindre uppmärksamhet och möjligheter för Bonniers konsthall, men det trodde inte Arrhenius. Istället pratade hon om att det fanns ett kunskapsglapp om samtidskonst, vilket jag håller med om. Hon tror att om det blir mer samtidskonst på Moderna så gynnar det alla.

Dessutom berättade hon att Magasin 3 ska bygga nytt på Djurgården. Det låter fantastiskt. Tänk, det hade jag inte hört något alls om. Intressant.

Klart jag gick till Bonniers

Nyss hemkommen från Bonniers konsthall. Jag kunde helt enkelt inte motstå en inbjudan som lockade med pizza och vin. Det visade sig att kvällen var en slags intern förfest inför öppningen och dagen till ära hade man alltså valt att bjuda in några personer som inte arbetar på konsthallen. Roligt att få inbjudan. Men jag kände inte igen de andra inbjudna.

Pizzorna var verkligen kanon. Sara Arrhenius berättade för mig att de görs i en sparsamt inredd pizzarestaurang på Upplandsgatan 9. Särskilt pizzan med potatis, hommage, sardeller, gröna oliver och rosmarin var fin. Mmm.

Vinet var också bra, men kanske en gnutta för sött för min smak.

Hälsade på konstnären Gardar Eide Einarsson, han verkade mycket trevlig och positiv. Han hade ett mycket imponerande, kraftigt, svart skägg. Jag har ju själv en bra skäggväxt, men Eide Einarssons skägg var, misstänker jag, mer estetiskt genomarbetat än mitt brukar vara. Jag brukar mest glömma att raka mig. 

Hans konst lämnar jag så länge. Men det hela såg intressant ut. Ska bli spännande att se utställningen igen.

Jag pratade även lite Camilla Larsson och Ylva Brännström. Den senare sätter nu samman en slags konstkurs för nybörjare om samtidskonst. Det lät verkligen spännande. Jag är ju av den meningen att det finns ett slags kunskapsglapp om samtidskonst. Där finns det mycket att göra och jag önskade lycka till.

Intressant mejl från Bonniers konsthall

Så här står det i ett mejl jag fick från Bonniers konsthall i går:

"Vårens stora separatutställning med den omtalade norske konstnären Gardar Eide Einarsson öppnar 16 februari. Men eftersom hängningen börjar bli färdig hoppas vi att du vill komma förbi och se utställningen redan nu i veckan. Vi vill bjuda in dig och ett fåtal andra på en förhandsvisning av Power Has a Fragrance. Gardar finns på plats, likaså konsthallschef Sara Arrhenius. Det bjuds på pizza och vin!"

Det är ett par saker som är intressanta här. Dels att Bonniers trycker på att jag och ett fåtal andra ska få gå på förhandsvisning. Det är fint på något sätt och det är naturligtvis tänkt att jag ska känna mig utvald. Och det gör jag ju, så det funkar. Men är det rätt strategi? Och vilka är de andra? Är de fem, tio, femtio personer?

Dels att jag blir bjuden på pizza och vin. Imponerande. Det känns värt att gå bara därför. Ofta får man ju någon liten exklusiv bakelse eller någon slags buffé. Pizza och vin är en vinnare. 1-0 till Bonniers konsthall.