Chez Betty några omdömen

Chez Betty. Den lilla restaurangen på Roslagsgatan i Stockholm. Stockholms nya älskling. Profilen är kvarterskrogen. Men hur är maten egentligen en onsdag klockan halv nio?

Restaurangen vann Gulddraken 2012.

Maten som åts av två personer:

Fisksoppa – som å ena sidan huvudrätt och å andra sidan förrätt.

Chevre och honung – förrätt.

Oxfilé från Hälsingland – huvudrätt.

Chokladtårta och Citronsorbet – efterrätt.

Husets röda, Côte du Rhône.

En enkel samt en dubbel espresso.

Bröd.

Många täta bord. Intim god stämning.

Kyparen rabblar menyn vid bordet på franskt manér. Men till skillnad från i Frankrike så följer inget samtal mellan kyparen och vi som ska beställa. Han hastar istället iväg. Hade vi inte då hellre kunnat läsa menyn på egen hand? Tid för frågor och funderingar fanns inte. Kyparen återkommer senare för att ta beställningen. Är ni redo?

Inget vegetariskt eller någon ren fiskrätt på menyn – förutom en fisksoppa till förrätt. Den kunde man uppgradera till en huvudrätt. Mer än godkänd som förrätt och huvudrätt, men fiskbitarna lyste med sin frånvaro. Mixat? Kanske. Eller ren buljongbaserad soppa? Oklart. Föredrar fiskbitar. Mixad köttsoppa skulle, som jämförelse, inte låta sig smaka.

Oxfilén. Kvällens besvikelse. Alltför salt. Visst ska där finnas sälta. Men den ska inte ligga på baconnivå. Sauce bearnaise bra, och smakrik pommes frites, samt godkänd ratatouille. Men oxfilén i sig, nja.

Efterrätt. Utsökt sorbet och mycket god chokladtårta med Valrhonabas och crème fraîche. Dessa skulle de kunna bygga en hel verksamhet kring.

Vinet. Mmm.

Brödet. Alldeles bra. Och med smör inknutet i en liten korv. Lite underligt, men fint.

Espresso. Mycket bra.

Helhetsintrycket är gott. Kyparen trevlig och okomplicerad, även om uppläsningen av menyn faller på sin icke-funktion. Kyparens närvaro är endast intressant om den leder till något slags samtal. Här talar kyparen till oss, men inte med oss.

Maten var i stort rätt bra, men fisksoppan som huvudrätt var kanske något tunn och oxfilén alltför salt. Det är faktiskt inte helt bra. Efterrätterna lyfter allt – vilket innebär att rekommendationen är: gå dit, beställ en efterrätt och njut.

Om livets goda

Runt klockan halv två, en lördag i början av april. Efter att ha läst dagens tidning och kollat nyheter på internet, inser jag att hungern är på väg mot en kritisk punkt - måste ha mat i magen. Gärna något gott.

Jag tar mig nerför trapporna, hoppar på min gamla patinerat rostiga damcykel och beger mig till affären. Väl där inser jag det nödvändiga: korv med bröd.

Det blir Scans hot dogs, de så kallade denniskorvarna, som fått namnet eftersom seriefiguren, tillika busfröt Dennis the Menace, har lånat ut sitt pigga ansikte till korvförpackningen. Förpackningen signaler mat för det pigga barnet, busungen. Det är ju jag det, tänker jag, och lägger en korv med en pigg Dennis på i min korg. Sedan korvbröd och rostad lök.

Det allra viktigaste är senapen. Jag har redan ketchup hemma, det går bra med vilken sort som helst. De smakar - vilket är bra - likadant allihop. Senap däremot är en komplicerad historia. Det finns en uppsjö av smaker, allt från de mer exklusiva franska sorterna till de mer hushållsnära varianterna från Slotts. Ingen av dessa duger när det kommer till varm korv med bröd. Då ska det vara den sötstarka sorten, men återigen, även här finns det flera olika varianter.

Det är egentligen bara två som duger, båda har sitt ursprung i Västervik, den lilla kuststaden i nordöstra småland: Västerviks-senap och Edvins senap. I dag väljer jag Edvins. Den senap jag plågat mig med i flera månader, den som står på andra dörrhyllan i mitt kylskåp, tänker jag slänga (skölja ur och återvinna of course).

Ugnen ställer jag på 225 grader, korvbröden in. Stekpannan het och lite smör.
Sedan njuter jag av tre korv med bröd och ett stort glas mjölk.
Det goda i livet. Denniskorv. Mmm.

Det vore så skönt om någon annan kunde bestämma

Enligt artikeln "Han skrämmer slag på England" i Aftonbladet så har Englands italienske landslagstränare strikta regler för spelarna i England. Som följer:

* Ät inte onyttig mat. Smör har bannlysts från lagets middagar då det anses vara en onödig lyx.
* Ta inte emot några besök av vänner och familj påhotellet. Särskilt inte fruar och flickvänner.
* Använd aldrig flip flops eller shorts på allmän plats. Det ser hafsigt och oprofessionellt ut.
* Ta aldrig med mobilen till samlingarna. Fokus ska bara ligga på fotboll. Och på att vinna.

Ibland önskar jag att någon annan kunde bestämma över mitt liv.